Darkness - The Fooo Fanfiction

Kapitel 17 - Omar

Jag kan se på Melissa att hon skäms över sina föräldrar, trots att hon försöker dölja det.

När hon föreslog att vi skulle hem till henne, hade alla tyckt det var bra, vi åt och öppnade presenter.

Och sen nu, för 10 minuter sedan gick Melinda och Linnea, mina föräldrar lämnade lite tidigare. Melissa står nu - precis i samma position som hon ställde sig i när Melinda och Linnea gick- , men armarna hängandes och blicken fäst i mörkret utanför fönstret.

Medan jag väntar på att hon ska tänka klart, samlar jag ihop lite inslagspapper i en påse och slänger den i sopnedkastet. När det gått 20 minuter sedan de gick, går jag och ställer mig bakom henne, låter mina armar lindas om henne och lutar min haka mot hennes axel.

-"Förlåt Omar..." Säger hon tyst och en tår tränger fram ur hennes tårkanaler och börjar skapa sig en väg ner längs hennes kind. Snabbt lägger jag mina läppar mot tåren och fångar den.

Med händerna på hennes axlar, vänder jag henne mot mig och tvingar henne att titta på mig.

-"Varför?" Frågar jag, lägger en hand på hennes kind och låter min tumme glida utmed hennes kindben.

-"För att min mamma är en idiot och för att jag verkligen är ledsen över vad hon sa!" Svarar hon och ytterligare en tår rinner över hennes kind.

-"Jag har börjat förstå att hon hatar mig, så..." Börjar jag.

-"Våga inte göra slut! Jag tillåter dig inte!" Varnar hon och griper tag i mina handleder för att understryka sina ord.

-"Skulle jag aldrig! Kan inte plåga mig själv så mycket!" Svarar jag. "Jag tycker om dig för mycket!" Lägger jag till och en liten rodnad kryper upp längs hennes kinder innan hon låter sina läppar krascha mot mina.

Hon släpper långsamt mina handleder och drar sina händer utmed mina armar ända tills hon korsar sina armar runt min nacke.

Mina egna händer hittar sin egen väg runt hennes midja och drar henne mot mig.

Hon drar sig en bit ifrån för att kunna andas och jag ler snett.

-"Får jag ge dig julklappen jag har till dig?" Frågar jag och låter våra näsor krocka lätt.

-"Det får du gärna!" Hon fnissar och släpper greppet om min hals. Mina händer placerar jag på hennes axlar och vänder henne mot den svarta natten utanför fönstret, jag placerar mig själv precis bakom henne och drar upp ett silvrigt föremål från min ficka.

Jag kan se att hon ler mot mig i speglingen i fönstret, när jag lägger den silvriga kedjan om hennes hals, och knäpper den bak i hennes nacke. Hon lyfter handen och fingrar på det platta lilla hjärtat som hänger i kedjan.

-"Men Omar..."Viskar hon.

-"Ja?" Jag smyger återigen mina händer runt hennes midja.

-"Den var väl inte så dyr?" Hon möter oroligt min blick i spegeln.

-"Strunt i det! Vad tycker du?" Frågar jag och tar hennes händer.

-"Det är det finaste jag någonsin fått..." Hon vänder sig om och placerar en kort puss på mina läppar innan hon drar sig en bit ifrån. Jag kan se att hon försöker kväva en gäspning.

-"Är du trött?" Frågar jag när gäspningen ändå tvingar sig fram och hon skakar på huvudet. Hon lutar sig fram igen för att pressa läpparna mot mina. Nu är det min tur att luta mig ut.

-"Jag lovar att jag inte kommer tvinga dig att gå och lägga dig." Säger jag och hon gäspar återigen.

-"Jag borde nog..." Säger hon och lägger pannan mot min axel. Efter att hon stått ett tag rätar hon på sig och går bort mot sin säng. Eftersom hon bytt till linne, tjocktröja och mjukisbyxor när vi kom tidigare i eftermiddags, lägger hon sig bara raklång i sängen och krånglar av sig tjocktröjan innan hon kryper ihop under täcket.

-"Så du ska inte borsta tänderna?" Frågar jag och hon skakar på huvudet.

-"Om jag borstar dina tänder, är det ok?" Hon nickar sakta med slutna ögon. Jag skrattar lätt och hämtar våra tandborstar. Efter mycket om och men lyckas jag borsta tänderna på oss båda och lägger tanborstarna på byrån för att resa på mig och lägga mig på min madrass vid hennes fotända.

Melissas smala fingrar omsluter min handled och drar mig mot henne igen.

-"Sov här!" Mumlar hon och skrattande drar jag av mig min tröja och kryper ner bredvid henne. Melissa drar sig närmare mig och lägger sina kalla händer mot min bara bröstkorg. Samtidigt som den vanliga rysningen far genom min kropp, smyger jag in mina händer under hennes linne och placerar dem på hennes svank.

Jag måste ha somnat för när jag blir väckt av att Melissa lägger en kall hand på min kind, är det helt beckmörkt.

-"Omar..." Mumlar hon och jag öppnar långsamt ögonen. Hon sitter lutad mot väggen med ena handen över pannan.

-"Vad har hänt?" Jag sätter mig snabbt upp och hon kryper ihop i min famn. Hon lutar huvudet mot min bröstkorg och flätar ihop våra fingrar.

-"Omar...det gör ont..." Mumlar hon tyst och jag stelnar till.

-"I huvudet?" Hon nickar som svar på min fråga.

-"Mest här!" Säger hon tyst och visar med sin lediga hand över ärret som löper från hennes nacke och upp en bit över hennes bakhuvud. Mina fingrar skakar när jag trycker in koden på min mobil och ringer till larmcentralen.

Jag har blicken fäst i Melissas blå ögon när jag pratar och när jag långsamt sänker handen igen, lägger Melissa en hand på min kind.

-"Det är nog inget..." Säger hon och drar sig närmare mig, lägger hakan på min axel och drar djupa andetag i takt med mina.

Plötsligt knackar det på dörren och jag reser mig upp för att öppna medan Melissa drar på sig en tjocktröja.

Det kommer in folk i hela lägenheten och de går fram till Melissa och pratar med henne. Utan att jag egentligen hinner reagera är lägenheten tom igen. Och knäpptyst. Inte ens Melissa är kvar.

Min hjärna reagerar knappt när jag går mot byrån, knappar mig in på kontakter och ringer den person jag spenderar mest tid med, utöver mina föräldrar och Melissa. Oscar.

Efter flera signaler hörs en trött röst.

-"Oscar."

-"Hej, kan du komma?"

-"Omar, klockan är 4..."

-"Melissa är på sjukhuset!"

-"Kommer!" Sen ett klick och det blir tyst igen. Jag står med mobilen i handen ända till Oscar öppnar dörren. Jag kan på avstånd höra hans röst när han försöker få kontakt med mig, men det ända jag kan tänka på är en kista.

Utan att jag har märkt det, har Oscar dragit en svart tröja över mitt huvud, satt mina sneakers på mina fötter och krånglat på mig jackan. Hans skills slutar inte här utan han har även lyckats få ut mig ur lägenheten.

När jag vaknar upp ur mina tankar står han och låser lägenheten med Melissas nycklar. Jag skakar på huvudet och drar upp dragkedjan på jackan.

-"Tjenare Omar, du var lite borta!" Oscar ler lite samtidigt som vi går ner i porten. Men det första jag ser när vi kommer ut ur porten är Felix och några meter bakom honom, Oscar, nummer två.