Darkness - The Fooo Fanfiction

Kapitel 20 - Omar

Jag studerar mina fingrar som försiktigt flätar ihop Melissas fingrar med mina. Och så trassla upp dem.

Min blick flyttas från våra fingrar, till hennes sovande ansikte. En av hennes mörkblå ögon öppnas en smula.

-"Morsning..." Mumlar hon samtidigt som jag drar henne närmare, så att våra näsor snuddar vid varan.

-"Godmorgon." Mumlar jag och hon skrattar tyst, lägger sin andra hand på sidan av min midja. Där hennes kalla hud, möter min nästan febrigt varma, knottrar sig huden, men den skickar ändå en behaglig rysning genom min kropp. Så som jag alltid reagerar på hennes beröring.

Precis när hon drar sig närmare, och våra läppar precis nuddar varandra, ringer det på dörren.

-"Mamma..." Viskar hon och drar sig undan en bit.

-"Ska jag följa med?" Hon nickar i precis samma ögonblick som jag har ställt klart frågan.

-"Hon kan inte ta dig ifrån mig. Vad som än händer!" För att understryka sina ord, tar hon min hand och flätar ihop våra fingrar, innan hon reser på sig och drar med mig till dörren.

-"Du behöver inte ha nån tröja!" Hon ler generat och jag skrattar kort.

-"Okej." Hennes tidigare glada ansikte blir smått oroligt när hon trycker ner handtaget till lägenheten.

-"He..." Marie stannar upp mitt i hälsningen när hon ser att jag står bakom hennes dotter. Jag känner hur Melissa tar ett litet kliv bakåt så att hennes rygg pressas mot mig, för att understryka att hon inte kommer böja sig.

-"Här har ni det trevligt..." Säger Marie iskallt.

-"Nja, vi hade det innan du kom." Melissa kramar min hand hårt när hon säger det och för att lugna henne, stryker jag min tumme över hennes handrygg.

-"Melissa, jag vill prata med dig om din framtid. I enrum." Marie slänger ett mordiskt ögonkast på mig.

-"Du kan säga det här. Omar är en del av min framtid." Hon kramar nästan sönder min hand, men jag står lugnt kvar.

-"Pappa har fått ett jobb i Norrland, vi ska flytta, du har fått plats på en skola där. Med höga meritpoäng." Marie tittar fortfarande mordiskt på mig, men talar till sin dotter. Min hjärna skuggas över av bilder utan Melissa, att jag bor hemma, att jag är själv i skolan, utan nån liten pigg tjej med rakat huvud. Utan Melissa.

Snabbt skakar jag av mig tankarna och lyssnar på vad Melissa svarar.

-"Jag tänker inte." Hon pratar lugnt. "Ni kan inte tvinga mig. Jag flyttar till Melinda om ni säljer min lägenhet."

-"Du får bo hos mig!" Säger jag snabbt.

-"Du ska sluta lägga dig i min dotters liv!" Marie höjer armen, drar tag i min handled och sliter mig ifrån Melissa.

-"Vafan, ska jag behöva bli som Ronja Rövardotter, att jag ställer mig på fiendens sida tills du faktiskt släpper min pojkvän och låter honom vara en del av MITT liv, utan att du lägger dig i?" Melissa nästan skriker åt sin mamma.

-"Melissa Belinda Olsson, så talar man inte till sin mamma!" Marie släpper min arm och tar ett steg mot Melissa.

-"Jag säger Vafan jag vill! Mamma, stick till Norrland, jag orkar fan inte med dig mer!" Melissa blänger på Marie som andas häftigt och ser ut att explodera när som helst.

-"Jag tänker inte åka härifrån innan du följer med!" Marie tittar trotsigt på Melissa. Det blir tyst och Melissa biter sig i läppen innan hon tar ett kliv i min riktning.

-"Stå still!" Säger Marie men Melissa går fram och lägger sina armar runt min midja iallafall.

-"Försök stoppa mig." Melissas blå ögon blir mörkare och mörkare.

Jag kan nästan känna Maries ondskefulla blickar mot mig när Melissa flyttar sina armar till min hals. Med ett sista ögonkast mot sin mamma, möter Melissas läppar mina.

-"Melissa, släpp honom. Jag blir illamående." Melissa kysser mig i några sekunder extra, för att visa att hon minnsan inte lyssnar, och vänder sig därefter mot sin mamma.

-"Du skojar med mig!" Melissa tittar på Marie med höjda ögonbryn och får ett förvånat ansiktsuttryck till svar.

-"Fan dig..." Melissa stegar förbi Marie, öppnar dörren till trapphuset och visar med handen att hon ska gå ut.

-"Melissa han är..." Börjar Marie med blir avbruten.

-"Du skulle bara våga!" Varnar Melissa och hennes annars så vänliga blick skjuter blixtar när hon ser på Marie. Efter några minuter av stel tystnad, ger Marie mig ett sista argt ögonkast innan hon lommar iväg.

Melissa stänger dörren med en smäll, och sjunker ner på golvet, lutar ansiktet mot sina händer. Hennes lilla kropp skälver och jag sätter mig ner på golvet bredvid henne, drar upp henne i min famn och stryker henne över ryggen.

-"Förlåt..." Mumlar hon och borrar in sitt ansikte mot min hals.

-"Vad ber du om ursäkt för?"

-"Min mamma...hon..." Lassies röst dör ut och jag lägger min hand under hennes haka, för att tvinga henne att titta på mig. Hennes stora mörkblå ögon är rödkantade och det rinner tårar utmed hennes kinder.

-"Hey, du, jag blir förvirrad, vad gjorde din mamma mer än att be mig dra åt helvete?"

-"Hon...hon gjorde egentligen inget, men hon skulle...hon är väldigt rasistisk. Jag tror du fattar." Melissa sluter ögonen och hennes kropp skälver igen. Jag lägger mina armar om henne, drar henne mot mig.

-"Det kan väl inte du hjälpa..." Mumlar jag och trycker mina läppar mot hennes hals.

-"Men på grund av att jag är med dig, blir du rasistiskt påhoppad." Viskar hon, drar med sina händer över sina egna armar och huttrar.

-"Utan dig hade jag nog gått under på grund av att jag blev rasistiskt påhoppad av Felix och Oscar." Precis när jag avslutat meningen ringer min mobil, som lägligt nog befinner sig på det minibord som står i hallen. Melissa lutar sig mot min bröstkorg medan jag svarar.

-"Hallå?"

-"Hej Omar, det är Felix. Var är du?"

-"I Melissas hall, kom hit om du känner dig manad!" Svarar jag.

-"Kommer om 10." Säger han och det hörs ett klick. Jag lutar min haka mot Melissas huvud. Istället för att vara helt kalt, som det var för någon vecka sen, är det täckt av nångra millimeter mjukt brunt hår. Hennes fingrar leker med min ena hand och jag suckar. Vi sitter i samma position när Felix kommer.

-"Vad har hänt?" Frågar han när Melissa tittar upp på honom med rödgråtna ögon.

-"Hennes mamma var nära att rakt i mitt ansikte förolämpa mig för min hudfärg." Jag höjer skeptikst på ena ögonbrynet medan jag reser mig upp.