Jag gjorde ett misstag

Där gick allt åt helvete

17:55
Jag sitter hemma hos Dante och gråter sönder mina ögon. Jag sitter bara och tänker på igår kväll när Noel kom in och såg mig och Dante ligga på golvet med våra läppar mot varandras. Jag fattar att han tog det personligt men det jag är besviken över det är Ludwig. Jag är besviken på honom för att han sa till Noel att vi träffades och att vi har varit med varandra mycket. Han ser ju oss som ett par men inte nu längre. Jag har försökt ringa och sms:sa Ludwig men han svarar inte i telefonen eller på mina sms. Och samma sak med Noel jag har ringt och sms men han svarar inte. Dante är och tränar så jag är ensam i hans lägenhet och jag har ju lovat honom att lägga av med mitt självskadebeteende men den här gången så kunde ingen stoppa mig.

Jag börjar gå in till badrummet långsamt med tårarna rinnandes från mina kinder. När jag kom in i badrummet så kollar jag mig först i spegeln och tänker " fan vad ful jag är, jävla äckel" Jag mår dåligt och kan inte ändra mina åsikter om mig. Jag går till köket och hämtar en kniv en vanlig mat kniv. Jag går in i badrummet och sätter mig på golvet i badrummet och börjar kavla upp ärmarna på min tröja. Jag sätter mig i skräddare med mina ben. När jag har kavlat upp ärmarna så börjar jag dra lite försiktigt. Jag drar några gånger försiktigt på armen men plötsligt så börjar jag göra lite hårdare. Jag drar ett,två,tre,fyra gånger framåt och tillbaka tills det börjar blöda.
- Hej jag är hemma! Hörde jag Dante ropa i hallen.
Jag svarar inte.
- Hallå Ella! Jag har köpt sushi om du vill ha!
Men jag svarar inte. Jag försöker inte låta någonting så att han inte ska märka att jag är här inne. Jag hör Dantes steg som kommer närmare och närmare och helt plötsligt så ser han en gråtandes Ella sittandes på badrums golvet med en kniv i handen.
- Ella släpp kniven sluta! Säger Dante åt mig.
Jag ger honom kniven och börjar gråta ännu mer.
- Förlåt! Jag lovar att jag aldrig ska göra det där igen!
- Lova det.
- Ja, jag lovar säger jag och kramar om Dante.

Dante hjälper mig upp från golvet och vi går in i köket. Dante tar lite vatten på ett papper och torkar blodet med det sen sätter han på några plåster.

- Varför skar du dig för?
- Jag saknar Noel och jag vet att jag gjorde fel mellan Noel och Ludwig.
- Men Ella det är inte ditt fel.
- Såklart att det är mitt fel vems fel skulle det annars vara? Jag har förlorat två av min bästa vänner och dem kommer aldrig att förlåta mig!
- Det är inte ditt fel det är mitt fel!
- Hur fan kan det vara ditt fel du har inte gjort något!
- Jo, asså jag sa till Ludwig när vi var i studion i fredags att du inte kände så som han kände för dig.
- Va! Varför gjorde du det?!
- Jag försökte bara hjälpa dig!
- Jag förstår det men blev han ledsen?
- Ja lite men han fattade det ju! Han kände typ samma sak, han tyckte kanske det gick lite för snabbt.
- Så om jag bara skulle ha sagt det till honom sanningen om Noel och honom då skulle han ju inte ha blivit sur.
- Men Ella tänk inte på det längre!
- Tack! Säger jag och ger Dante en stor kram och pussar han på kinden som ett tack!