Jag gjorde ett misstag

Förlåter du mig?

11:44
- Vi öppnar nu! skriker jag från köket.
- Ja jag kan låsa upp dörren säger Emelie till mig.

Jag jobbar idag som tur är. Därför jag tycker att det är tur är för att Dantes syster är hos honom och jag vill inte vara där medans dem har det kul så det är väldigt tur att jag jobbar i dag.
- Det är väll din tur att ta köket och min tur att ta kassan.
- Ja, det är det säger jag medans jag sätter upp mitt hår.

18:55
- Gud vad dagen har gått fort säger Emelie och tar på sig sin jacka.
- Ja men det ska bli skönt att åka hem.
- Ja såklart säger Emelie och skrattar lite.
- Asså shit att det bara var du och jag som jobbade i dag! Vi har varit grymma säger jag och gör någon snygg handskakning med Emelie.
- Ja vi har varit skit duktiga säger Emelie medans vi låste dörren.
Jag kramar om Emelie och säger hejdå. Vi släpper varandra och går åt olika håll därifrån.

Jag går på trottoaren och det blåser varmt. Jag känner dem varma sommar vindarna och solen som skiner fortfarande lite svagt på himmelen. Jag kollar lite på Instagram vad alla gör men det var typ inget speciellt. När jag har gått en stund så stoppar jag telefonen i fickan och kollar upp och tvär stannar. Jag får en klump i magen och börjar kallsvettas. Hjärtat börjar slå fortare och jag gömmer mig i en gränd. Jag gömmer mig för Ludwig och Noel. Jag hör dem prata men inte så tydligt. Dem pratar en liten stund men helt plötsligt så blir det tyst och jag hör någon som kommer närmare och närmare för varje steg personen tar. Jag ser att Noel går förbi där jag står och gömmer mig. Jag väntar en stund tills Noel har kommit lite längre bort och tills Ludwig går till sin lägenhetsport.

Jag går ut från gränden och kollar mig omkring att ingen av dem ska se mig. Jag går mot Ludwigs lägenhet och stannar.
"Ella våga vad kan hända" säger mina tankar om och om igen. Jag tar tag i dörrhandtaget och öppnar portdörren och stänger den försiktigt efter mig. Jag går upp för trappan långsamt och känner att min ångest och oro blir värre. När jag kom till Ludwigs lägenhets dörr så stannar jag där och tänker.
"Knacka Ella"säger mina tankar hela tiden tills jag får ont i huvudet av min ångest. Jag formar min hand som en knytnäve och för handen mot dörren, men exakt när jag ska ta styrkan till att knacka så bara stannar jag i luften och tänker "Nej det här går inte".

Jag vänder mig om och går ner ganska snabbt för trappan med tårarna som rinner från mina kinder. Jag öppnar portdörren och stänger den hårt. När jag kommer ut så börjar jag torka bort mina tårar från kinderna och börjar gå.

- Stanna! Stanna Ella! Hör jag en röst skrika.
Jag vänder mig om och ser Ludwig springandes mot mig.
- Vad gör du här?
- Jag ähhh..
- Berätta sanningen den här gången! Säger Ludwig medans han stirrar rätt in i mina ögon.
- Jag är här för att säga förlåt för det jag har gjort mot dig.
- Det kunde du ha sagt lite tidigare.
- Jag är hemskt ledsen att jag inte vågade säga till dig att jag inte gillar dig på det sättet. Jag älskar dig otroligt mycket och du är min bästa vän och jag förstår att du inte vill förlåta mig.
- Asså jag vet inte vad jag ska säga.
- Nej inte jag häller jag vill bara säga förlåt för mitt beteende och jag kan inte skylla på något annan allt är mitt fel. Säger jag och vänder mig om.
- Asså Ella vänta säger Ludwig.
Jag vänder mig om och kollar på Ludwig.
- Jag fattar inte hur modig du är på riktigt som vågar stå upp för dina misstag du är den enda som jag har träffat som har vågat stå upp för dig själv.
- Ludwig jag skäms för mitt misstag jag vill nästan inte ens att du ska förlåta mig för jag har varit så dum.
Jag börjar gråta ennu mer och Ludwig kommer fram till mig och ger mig en kram.
- Ella jag fattar, jag var lite för snabb för våran relation och vi kommer altid vara vänner.
- Jag äskar dig Ludwig.
- Och jag älskar dig Ella.