När skoldagen var slut hade jag bråttom hem. Jag skyndade mig till bussen och hann med i sista sekunden. På bussen var det hyfsat tomt. Ingen överraskning direkt. Här är sällan mer än femton personer. Man kan säga att det inte är så många som har lust att åka ut på landet väster om staden den här tiden på dagen. Klockan var snart halv fyra. Bussen hade varit prick i tid, som vanligt.
Bussresan blev ingen succé. Jag satt på en tom plats, ganska långt bak i bussen, med ryggsäcken bredvid mig och pluggade engelska glosor. Bussresan från skolan till närmsta busshållplatsen hemma tog runt tjugo minuter. Jag satt med näsan i engelskaboken och med hörlurarna ikopplade när jag plötsligt väcktes upp ur mina tankar av en konversation några rader längre fram i bussen som löd så här:
"Ursäkta, kan jag sitta här?" Det var en ung pojkröst, ungefär 20-års åldern skulle jag chansa på. Svaret kom från en gammal tant med grå-vitt hår.
"Jajamensan, unge pojk."
Jag kollade ut genom fönstret och hann precis se busshållplatsen jag skulle av på susa förbi. Det gick en sekund innan jag plötsligt slängde ner engelska-mappen i väskan, drog av mig hörlurarna i farten, slängde ryggan över axeln och tryckte på knappen som det stod STOPP på. När jag knäppte loss bältet och väntade på att bussen skulle stanna fick jag en undrande blick från en tjej, runt 17, som satt i sätet mittemot. Jag log snett men hon hade redan återgått till att stirra ut genom fönstret och nynna någon rapplåt. Sedan stannade bussen och jag gick fram till dörrarna, log ett ursäktande leende till chaffören i spegel som satt längst fram och stormade ut ur bussen.
Det tog tio extra minuter att gå hem. Men jag var glad och när jag kom hem steg mitt goda humör ännu mer. Jag hittade mamma dansandes i vardagsrummet med stereon på högsta volym. Jag märkte inte att hon hade ett papper i handen tills hon sjönk utmattad ner i den mjuka fotöljen. Det var först då hon fick syn på mig och mitt strålande, breda flin.
"He-ej Diana!" Flåsade hon.
"Halloj på dig." Svarade jag glatt till svar. "Vad...gör du? Eller varför..."
"Ja, det... åhh Hjärtat, är du snäll att hämta ett glas vatten åt din trötta mor..."
"Ett ögonblick!" Jag slängde ner väskan, tog av mig jackan och skorna och gick ut i köket. Där fyllde jag ett stort glas med kallt vatten, hämtade tre isbitar i frysen, satte i ett neongrönt sugrör och skärde slarvigt ut en citronklyfta som var alldeles för stor och satte den på glaskanten. Sedan tog jag min förberädda eftermiddags smörgås och glaset och gick ut till mamma. Hon satt fortfarade i fotöljen, men hade sänkt volymen på radion, och kollade ut genom vårt rena fönster.
"Har du tvättat rutan?" Frågade jag och nickade mot fönstret.
"Japp!" Sa hon. Sedan vände hon sig och såg på mig och drinken jag höll i handen. "Oh, mitt ljus! Vad fint du har gjort det."
Jag gav ifrån mig ett skratt och gav glaset till mamma som började dricka med en gång.
Jag sneglade på pappret på bordet mellan oss när jag sjönk ner i soffan bland de mjuka kuddarna. Den var vänd mot mamma, så jag läste uppochner. Det var inte så lätt. Jag kunde iallafall urskilja några ord
Arbetsansökan godkänd
Kassör och Biljettkontrollant
Torgbiografen i Jävsby
44 38 09 JÄVSBY
Jag drog häftigt efter andan.
