Legenden om Skriften♡

Textens betydelse

(Alex perspektiv)
Han går mot henne som om han äger henne?! Vem f*n tror han att han är?! Jag börjar morra och jag hör hur de andra hänger med på det. Han skiftar rakt framför oss... Öh..akward..
"Sluta" sa Vita eller Vera eller vad hon nu än heter.
"Hej Vita.." Sa han han fortsatte efter åt men mina ögon föll på Amanda hon såg nästan likblek ut i månskenet. Ur ögonvrån kunde jag se Aer stelna till. Hon var ju tillfälligt med i flocken så jag tog chansen att prata med henne i tankelänken.
'Aer?? Vad är det?' Frågade jag.
'De..de..det är ju han som försvann för flera år sedan.. Det är Mali!!' Sa hon ganska oroligt, jag höll med henne om han fortfarande är lärlingen så är allt det här bara ett trick! Jag måste göra något typ nu! Jag tänkte inte utan sprang ut till Amanda och lyfte försiktigt upp henne. Hon var helt blek och livlös, det första jag tänkte var att hon måste till sjukstugan. Men innan jag kom så långt så kom Mali.. Usch! Jag avskyr verkligen honom.
"Ingenting som er flockdoktor gör kommer få henne på en bättre väg.." Han fick mig att sluta försöka gå förbi honom redan på ingenting.
"Vad menar du med INGENTING som hon gör kommer hjälpa?"
"Jag har varit hans lärling jag vet vad han gjorde för att få henne så här." Han försökte komma närmare men då morrade jag och han stannade. "Lyssna ingen flockdoktor känner till de här formlerna, men det gör jag... Så om du eller någon annan som vill få Lucem bättre. De borde lita på mig, tro mig jag vill inte att världens öde ska ligga i någons händer som knappt ens kan blinka." Jag stod där och blängde på honom sen kom Aer och de andra fram.
"Du vet vad du måste göra." Sa hon. Hon hade rätt och jag borde verkligen lita på honom, han lämnade ju trots allt sin mästare.
"Ok, du får hjälpa henne." Sa jag och lade ner henne på marken med min jacka som kudde.

(Malis perspektiv)
Jag visste vad jag skulle göra, rädda henne och sen skulle jag återgå till mitt vanliga liv som ensamvarg. Jag avskydde verkligen tanken på att vara ensam men jag måste lära mig min läxa, jag kan inte låta mig komma undan med det jag har gjort.
Efter att han lagt ner Lucem med en viss tvekan så räknade jag ut genom månens position i vilken vinkel jag skulle göra det. Jag tog fram en kniv och pulver. Pulvret hade jag gjort så att man kunde bota alla slags sjukdomar och förbannelser. Kniven hade jag för att kunna få in pulvret till rätt ställe, där texten var. Hon går redan igenom så mycket att hon inte skulle märka om någon skar henne med en kniv.

(Amandas perspektiv)
Jag hör hur någon går omkring mig men problemet är att jag inte kan se vem. Sen från ingenstans ser jag bättre, hör, känseln allt och då menar jag allt är bättre än vanligt till och med för en skiftare. Jag känner hur något bränner in på min arm skriften.. Men jag har haft den ganska länge nu. Så varför bränns den in igen?! Jag kollar närmare och ser att det inte står på latin utan på svenska. Men det betyder att det finns andra som jag också! Oj, glömde visst berätta vad det stod.. Det stod och jag citerar: 'De fyra heliga varg, lo, björn och utter alla de första av de första'. Alltså finns det tre andra som jag! Och eftersom jag är en varg så finns det de som är en björn, utter och lo. Men hur i hela världen ska jag hitta de??
Då hörde jag något
"Hallå?" Sa jag och det tystnade. "Öh.. Jag heter Am- Lucem! Någon där?" Då kom de fram till mig exakt de som jag skulle behöva leta efter dessutom. Tack och lov! Jag trodde att det skulle ta längre tid än så.
"Välkommen Lucem, vi har väntat på dig!" Sa en trevlig öh.. Utter?
"Öh... Kanske fel tillfälle men vilka är ni??" De skrattade åt mig, de skrattade åt mig!
"Haha, vännen vi är precis som du. Mäktigare än en alpha snabbare än en också, bättre hörsel och syn än en vampyr, lika lätta att gömma sig som älvor. Vi är en kombination utav alla övernaturliga varelser i ett och det är du med." En kombination? Av alla övernaturliga varelser? Det här är antingen en riktig konstig dröm eller en helt vrickad vision.

Mer hann jag inte se eller höra för i nästa sekund vaknade jag i sjukstugan. Yay, tredje gången jag vaknar här! Märk TYDLIGT min sarkasm... Jag avskyr det här stället för tillfället. När jag kollar omkring märker jag att står och ...gråter? Vad har hänt?! Sen fångade min uppmärksamhet kroppen i stolen bredvid mig, Alex!
"Alex? Alex?! Snälla svara!" Sa jag nästan gråtandes, vad ska jag göra? Han kan inte höra mig! Jag kände mig så tom...Jag började gråta och drog upp benen till bröstet. Återigen kommer frågan upp vad ska jag göra?!
Efter en stund har jag samlat mig och reser mig upp enklare än vad jag trodde faktiskt. Jag går runt hela området barfota, men det konstiga är att det är kallt, solen står i moln och det snöar. Jaha det är därför det är kallt, men här kommer min riktiga fråga... VARFÖR SNÖAR DET I SLUTET AV JULI?!?!?! jag samlar mig och går vidare i byn alla är ledsna. De bara går och hänger de är inte speciellt glada heller vad är det som händer om jag får fråga.
"Vad händer?" Frågade jag men ingen svarade, sen kom någon gåendes mot mig och gick rakt igenom mig.. Är det bara jag som finner det märkligt? Jag gick vidare men till ingen nytta ingen såg eller hörde mig.. Är jag död?