Legenden om Skriften♡

Det är inte sant.. De finns på riktigt!

"Det är... Uttern!" Alla kollade oroligt på mig och sen hände någonting jag aldrig trodde skulle hända.
"Öh, Hilda (en av våra doktorer) kan du komma hit?" Frågade pappa och kollade ut genom dörren. Hilda kom strax därefter och frågade vad som var felet.
"Hon har blivit komplett galen." Sa Aaron som om det vore uppenbart! Jag bara stod där och gapade samtidigt som jag tänkte en massa saker om honom. Den lilla råttan vet ingenting om mig och han jagkallar mig galen!? Han kallar MIG galen!?!? Hur vågar han!?
"Öh.. Amanda? Jorden anropar Amanda!" Hör jag Hilda ropa och först nu inser jag att jag bara stod och stirrade ut i tomma intet.
"Va?" Frågade jag och hon tittade oroar på mig.
"Vad som än har skett har det satt henne ur spel fa.."
"Wow, wow, wow! Jag är helt normal ok? Jag såg bara en utter som pratade till mig i en dröm och var min ända chans att få reda på varför Alex var den enda som kunde se mig osynlig." Öh.. Det där lät bättre i mitt huvud. Nu hände något annat otroligt, och det hon sa verkligen chockade mig!..
"Ja, om du inte miss tycker så tror jag att du faktiskt är frisk som en nötkärna!" Sa hon med ett leende och när jag sa chockad så menade jag positivt chockad.
"Ja pre- vänta.. Va? D-du tror att hon är f-frisk??" Frågar min bror lite oroligt, wow vilken bra bror man har.. Märk min sarkasm.
"Ok, nu är du bara elak.." Sa jag och kollade ut genom fönstret samtidigt som jag suckade. "Nu kommer jag aldrig att kunna lista ut sanningen.." Jag satte mig på fönsterbrädan, tog benen till bröstet och suckade ut. Jag kommer aldrig få reda på varför jag fick det här ödet..

-lite senare, typ 1 timme-
{Aarons perspektiv} (Ha! Det förväntade du dig inte! Om du inte läser om det här såklart...)
Jag gick och tänkte på hur dum jag var mot Amanda, men hon gick ensam mot du-vet-vem och blev nästan dödad. Jag ville tro henne när hon sa att hon sett uttern förut men det var bara en liten utter.. Vad ska jag göra?
"Hej polarn! Hörru... Vad är det?" Frågade Fredrik, wow, Fredrik har man inte sett på länge.
"Hej.. Dig har man inte sett på länge." Sa jag med lite nedstämd ton och ignorerade hans fråga.
"Ja, jag var hos familjen i Italien, men nu svara på min fråga. Vad. Är. Det?" Sa han långsamt.
"Min lillasyster, hon.. Hon såg en utter." Nu såg Fredrik bara chockad ut.
"Öh... Du är alltså såhär för att din lillasyster såg en UTTER?!" Sa han och nu insåg jag galen skåpen i det jag sa. Jag bara suckade och såg en främling stå vid skogskanten och såg lite irriterad ut. Hon hade långt blont nästan vitt hår och såg ut att vara i samma ålder som mig.
"Du tjejen!" Skrek jag och hon kollade på mig innan hon sprang iväg in i skogen utan att någon sett henne. Fredrik kollade åt det hållet jag tittade men såg bara håret efter henne.
"Vad var det där?" Frågade han. Jag svarade inte utan gick hemåt med snabba steg.
"Aaron!!" Hör jag hur Fredrik skriker på avstånd. Jag måste hem jag måste berätta för mamma och pappa.
När jag kom hem var det tyst, så jag tankelänkade pappa och frågade var han var. Efter några minuter kom han och resten av familjen in.
"Vad var det du ville Aaron?" Frågade pappa.
"Innan, när jag var med Fredrik så såg jag en främ.." Nu, när jag blev så oartigt avbruten, kom Amanda in med en flaska vatten.
"Vänta Fredrik?! Han skulle inte komma tillbaka förens nästa vecka..." Sa min pappa. Mental face palm! "Hur som helst, jag såg en främling vid skogskanten men hann inte se henne så bra innan hon stack. Det enda jag faktiskt såg var att hon hade väldigt ljusblont hår nästan vitt oc..." Nu gjorde Amanda en så kallad spit take! Rakt över mig..
"Nästan vitt hår?!" Frågar hon direkt efter.. Hm, ja... Trevlig syster man har då.
"Ja, jag såg henne vid skogskanten bakom flockhuset. Varför undrar du?" Hon svarade inte utan sprang iväg.

{Amandas perspektiv}
När jag kom ur huset sprang jag dit han såg henne, ni förstår, jag vet vem det var! Jag är ju brunett men min varg är vit, jag har tvärtom färgen på min varg som på mitt hår. Ja nu vet jag att ni säger att rött är motsatsen till brunt men faktum är att forskare har tagit reda på att blont hår och brunt hår är mest olika, för rött är nästan brunt!
Hursomhelst när jag kom till skogsbrynet letade jag där omkring, jag hittade ingenting utan sparkade en sten och satte mig på marken. Varför måste livet vara så svårt!?
"Är du ok?" Frågade en röst som jag väl kände igen, jag vände upp huvudet för att få se tjejen med det nästan vita håret.
"Det är du!" Sa jag till henne, hon log och hjälpte mig upp. "Men varför sprang du iväg från min bror innan?" Frågade jag henne och hon kollade konstigt på mig.
"Va? Vad menar du?"
"Min bror sa att han såg dig här men du sprang iväg!"
"Va, åh du menar han som var med Morten? Nej jag sprang inte iväg från honom."
"Åh, ok, jag bara... Vänta... VA?! Morten?!?"
"Ja, den du kallar Fredrik är Morten."
------------------
Hej!! Har haft lite att göra men aja! Hoppas ni gillade den, rösta och kommentera gärna!!
Bye bye snowflakes!❄️❄️