Legenden om Skriften♡

Anfallet del 2

Aj, vad fan var det som hände allting är helt enkelt suddigt. Jag försökte öppna ögon men självklart gick det inte. Två ord 'jävla ljus!'. Jag försöker igen och denna gången öppnar jag de försiktigt. När jag har vant mig vid ljuset tittar jag mig omkring där jag låg, jag låg i ett vitt rum. Jag förstod genast att det var ett sjukhus. Fast eftersom det var ganska litet och jag var själv i rummet så var det nog mer av en sjukstuga. Bredvid mig fanns en stol som såg ganska gammal ut och den såg ganska obekväm ut. Helt plötsligt som från ingenstans kramade någon om mig och jag var nära på att skrika om inte jag hade känt igen rösten när han började skratta.
"Phew, det är bara du!" Sa jag ganska lättat.
"Du skulle bara ha känt hur du stelnade till! Det var så roligt!!" Sa Leo.
"Ok, så du tycker att det är ok att få en hjärtattack precis efter att man har vaknat! Bra att veta!" Sa jag och blängde på honom.
"Kom, din pappa är ganska orolig över dig du skulle ha sett hur orolig han blev när du blev bit... Öh" han avslutade inte meningen vad var det jag blev biten av? Han börjar att se orolig ut och jag nyfiken och arg.
"Berätta vem eller vad jag blev biten av!" Sa jag nästan lite smärtsamt.
"Va? Åh det var en vampyr men det är inte det jag syftar på. Du har någonting på undersidan av din käke..." Han lutade bak mitt huvud och jag kunde bar känna hur han stelnade till av chock, när han släppte mitt huvud såg jag hans min. Där fanns chock, förtvivlan, beundran och osannolik.
"Det är inte möjligt."
"Vad? Vad är det du pratar om?" Ok, nu börjar han skrämma mig.
"Det står 'quattuor sacra, lupus lupi, ursi luter primitias omnis' var har du skaffat den där tatueringen någonstans?!" Frågar han väldigt allvarligt.
"Vadå står någonting? Jag har varit borta ett tag som du vet!" Sa jag samtidigt som läkaren kom in.
"Åh... Du är vaken, bra då kan jag gör..." Så avslutade hon också mitt i en mening vad är det för fel med att ha en skrift under käken där det står något på latinska utan att man vet hur det kom dit eller vad det betyder. Öh... Jag kan typ förstå dem nu. Hehe, öh hjälp.
"Varför slutar alla prata när de ser vad som står vid min hals?!"
"Du kan bli utskriven närsomhelst jag ska bara köra några tester och sen är du fri." Sa läkaren ganska stel utan att släppa blicken från texten. Ok nu börjar jag bli rädd, tänk om det står mitt dödsdatum på latinska! Vad är det jag tänker på?! Det är ju bara löjligt. Jag hörde ju inte att de sa några siffror..
(Leos perspektiv)
Den där texten känner jag igen jag måste få prata med alpha så snabbt som möjligt!
När Lena (flockdoktorn) ska undersöka henne måste jag gå ut så jag har ett bra tillfälle att gå och prata med honom.
Jag hade kommit dit och tänkte berätta för honom när Esmeralda kom, självklart blev jag glad men jag ville prata ensam med alphan.
"Hej! Var har du varit fattar du hur orolig jag blev när du inte svarade på telefonen?!" Japp sån är hon måste bara älska bryr sig alltid lite för mycket om precis alla!
"Ledsen men min halvsyster blev biten av en vampyr och låg avsvimmad i nästan 1 vecka och när jag upptäckte att hon var vaken så såg jag en text under hennes käke. Det var så konstigt att jag behövde gå till alpha för att prata om det men det blev inte av och ledsen om jag gjorde dig orolig hjärtat." Jag försökte få in det så tidigt som möjligt så att hon skulle glömma bort det, ett ord genius!!
"Vänta vadå biten av en vampyr!?!" Fuck "Och vadå en text under käken?!" Åter igen fuck. "Du måste prata med alphan NU!!!"
"Jag var på väg dit när du kom så chilla lite så berättar jag sen hur det gick ok? Och berätta inte det här för någon inte ens för Annah!"
"Jag lovar! Gå nu!" Sa ju det måste älska henne.
När jag kom in till alphan så satt han tydligen i möte för när jag hade knackat så hade han öppnat och då såg jag några helt obekanta människor.
"Vad vill du Leo? Som du ser är jag lite upptagen här" sa han
"Texten..." Hann jag bara säga innan han skickade ut de andra.
"Vad menar du med texten? Och vilken text?"
"Den om de heliga, jag hittade den innan och det stod precis som i profetian!" Just nu är jag glad att jag kommer ihåg den där dumma profetian som varje år upprepas.
"Det står och jag citerar 'quttuor sacra, lupus lupi, ursi luter primitias omnis'. Vad ska vi göra?"
"För det första vem fanns texten på?" Juste ja, jag glömde ju berätta att den var på hans dotter.
"Öh ... Alltså ... Den fanns typ på ... Öh ... Amanda..."
"Vad?!"
"Jag är ledsen verkligen men det är hennes öde."
(Amandas perspektiv)
Så fort läkaren hade tagit några tester och sagt att allt såg bra ut så byte jag om och gick ut från sjukstugan. När jag kom ut så var det nästan omöjligt att inte bli imponerad, blommor i alla sorters färger, en sjö som såg magisk ut med hjälp av naturen. Dit skulle jag definitivt gå senare jag menar om ni såg det jag såg skulle ni också vilja gå dit. Bredd sjön till höger fanns en lägerbrasa där man kunde grilla och en bit ifrån fanns några häng björkar som såg ut att sitta ihop från den här vinkeln. På vänster sida fanns det en brygga och en fin plats där man kunde gå och ah picknick. På andra sidan sjukstugan fanns det ett ganska stort hus som jag antar var centret av allting. Av vad jag minns så är det flockhuset, men jag är inte helt säker. Helt plötsligt springer två barn mot mig, de var nog 7 eller 8 år apropå deras längd. Sen helt plötsligt var jag i en bamsekram, jag fattade inte varför men helt plötsligt ko. Någon som jag antog var deras mamma.
"Amen snälla nån! Kan ni sluta krama alla nya personer? Jag är ledsen de har varit så här enda sedan de kunde gå.."
"Det är lugnt, jag tror att alla tycker om kramar om inte så är jag skyldig dig nånting, ok?"
"Jag gillar inte att slå vad men ok!" Vi började skratta när en tjej kom och skrek till och kramade om mig också.
"Ok, nu börjar jag bli lite rädd..." Sa jag till mamman.
"Det kan jag förstå hon är ganska läskig. Men jag, åh herregud, jag har ju inte ens presenterat mig! Jag heter Annah och galningen som kramar dig är Esmeralda."
"Trevligt att träffas, jag heter Amanda." Sa jag innan Esmeralda skrek till igen och aj mina öron.
"Det är ju du som är alphans dotter. Det är ju du med..." Mer sa hon inte förens hon slog händerna för munnen.
"Hon är som oss. Fast vad är det som fick henne att reagera så där?"
"Jag vet inte allt jag minns är att jag vaknade och att Leo höll på att ge mig en hjärtattack.." Mer hann jag inte innan Esmeralda skrattade nånting säger mig att de är mates.
"Hur som helst jag upptäckte senare, eller jag och jag Leo gjorde, så fanns det en text under min käke men jag vet inte vart den kommer ifrån." Sen kollade hon på mig som om jag vore galen, men riktigt så kollade hon sedan under min käke. Hon sa att vi måste säga till min pappa, men då hinner knappt Esmeralda säga att Leo redan har gjort det. För de kom nämligen då.
"Pappa!" Sa jag tog mig ur ungarnas grepp och sprang till pappa.
"Hej! Jag måste prata med dig om en sak, fast först antar jag att du vill träffa din över oroliga mor?" Så fort han sa mor sprang jag åt ett håll men kom ihåg att jag inte visste var jag skulle bo. Jag backade bak och frågade var de bodde. Han pekade och sa att det fanns stugor och ett stort tvåvåningshus som var deras.
"Men frågan är ju om du kan hinna ikapp!"
"Va?" Frågade jag men han hade redan börjat springa.
"Fusk!! Jag ska tio sekunders försprång nästa gång!" Sa jag och började springa efter.
När vi kom fram stod han framför dörren och sa "jag vann!" Jag stirrade på honom några sekunder sen så räckte jag ut tungan mot honom. Han skrattade och öppnade dörren. När man kom in såg man en ganska stor hall som var färggrann men ändå ganska mild. Det var kort sagt helt fantastiskt. Helt plötsligt var jag inne i en annan famn som jag definitivt inte var beredd på. Jag vände mig om och såg en kvinna jag förstod direkt att det var min mamma så jag kramade tillbaka. Jag andades in doften av henne och kände äntligen att jag var helt hemma. Lite senare så kom någon ner, jag vet inte vem eftersom jag kramade om mamma.
"Jaha, här har man kramkalas utan mig, oförskämda ni är då. Jag ska minsann berätta för Alice att ni inte bjudit in henne." Sa han och tänkte gå upp när mamma vände lite på sig så att han såg mig. Han stelnade till och frågade vem jag var och mamma svarade att jag var den försvunna syster. Då kom han också in i kramen. Sen kom en tjej ner trippande för trappan och såg glad ut sen försvann det när hon såg att vi kramades.
"Kramas ni?! Utan MIG!?" Sen så lade hon armarna i kors och blängde surt på de. Hon såg ju inte precis mig.
"Är det verkligen så man hälsar på sin storasyster?" Frågar öh... Han som jag antar är min tvillingbror.
"Va? Men hon har ju varit borta ända sedan hon ... Typ föddes." Sa hon och då så flyttade de sig lite så att hon såg mig. Och precis som Esmeralda så skrek hon och kramade om mig. Då hörde man många fötter komma hitåt, precis när de kom till toppen av trappan kastade sig, hon som förmodligen är Alice, i man famn och bara sa 'hej!' Tusen gånger om. De andra såg helt förvirrade ut.
"Alice, släpp Amanda nu och..." Längre hann mamma inte innan de hade kommit ner i en kram. "Eller så bara kastar sig alla in i kramen och kramar om henne. Det är också en bra idé!" Fortaste hon.