Mörkrets skugga (del 1)

Prolog

Prolog
Diego var bara 18 år när han blev vampyr. Han hade levt som vampyr i 400 år. Hans vampyr skapare Erinome var över 1000 år. Hon var en av de äldsta vampyrer som någonsin existerat.

Erinome bor i vampyrstaden Etania som ligger i Transsylvanien. Det är en stad där solen aldrig lyser, den ligger under jord så att människorna inte ska hitta den. Vampyrerna jagar mäniskor på natten, men de kan också livnära sig på djur som finns i staden under jord.

När Diego hade varit vampyr i 399 år tröttnade han på att bo i vampyrstaden. Han flyttade där ifrån, till Sverige.

Han flyttade in i ett hus, där han först bodde ensam, men efter några månader tröttnade han på ensamheten och skapade några vampyrer.

En Sen kväll när Diego var ute träffade han en ung tjej. Hennes namn var Sonja han blev förälskad i henne. Han bodde med henne några månader i henne liten 1:a i Stockholm.

Innan Sonja träffade Diego var hon tillsammans med en varulven Thyone, men han lämnade henne när han fick veta att han gjort henne med barn. Han fick inte förälska sig i en människa och speciellt inte skaffa barn med dem. Om inte hans flockledare Salome accepterade det först.

Salome var dessutom hans pappa, och han skulle aldrig acceptera att hans ända son förälskade sig i en människa.
Thyone gjorde det svåraste beslutet i hela sitt liv och lämnade den han älskade.

Kort därefter träffade Sonja den vackra Diego, de blev kära och Sonja kände sig lyckligare med Diego en hon någonsin känt sig med Thyone. Diego avslöjade att han var en vampyr och erbjöd henne ett liv som vampyr, så de kunde leva förevigt  tillsammans. Men Diego visste inte att en varulv hade gjort henne med barn, så  han bet henne.
Han visste inte att han skapade en halvvampyr och att det skulle döda henne.

Kort därefter föddes halvvampyren Micha-hälften människa hälften vampyr. Sonja överlevde inte när Micha föddes, hennes syster tog hand om honom ett kort tag. men efter som hon var ung  så hon bestämde sig istället för att lämna honom till ett barnhem när han var 2 år.
Han såg ut att bara vara några månader gammal efter som han åldrades långsammare en vad människorna gjorde.

Efter Sonjas död började ett krig mellan varulvar och vampyrer. Regel nummer 1: vampyrer och varulvar får inte förälska sig i varandra. Regel nummer 2: Vampyrer får inte bita en människa som är med barn, speciellt inte om det är en varulv som är fadern.

När Micha var 10 år gammal såg det ut som om han var fem år.
Kvinnorna som jobbade på barnhemmet tyckte det var konstigt att Micha inte åldrades som anda barn, Detta berodde förstås på att han var en halv vampyr. Men de visste  förstås inte att han var det. De trodde att han var djävulens son.
- Vad ska vi göra med Micha, han är inte som andra barn sa Mari en av kvinnorna som jobbade på barnhemmet.
- Vi kan ge honom ett dödligt gift, och sedan begrava honom i skogen. Sa Malin.
- Ska vi verkligen döda honom? Sa Mari.
- Det där barnet är inte mänskligt så mycket kan jag säga, han är djävulen. Sa Malin. Mari hade inget mer att säga Malin var överhuvudet, hon bestämde vad som skulle göras och inte göras. Hon hade bestämt sig för att döda Micha.

De bestämde sig för att ge Micha ett dödligt gift. På kvällen när det var dags att sova lurade Mari Micha att han skulle få vaccin. Men det var inte vaccin han skulle få utan ett gift som var dödligt.
- Micha du ska få vaccin sa Mari. Micha tittade på Mari som alltid varit så snäll mot honom, hon var den snällaste fröken på barnhemmet tyckte han.
- Vad för vaccin, jag är inte sjuk sa Micha och tittade på Mari.
- Jag vet hjärtat men du ska få en stelkramps spruta, sa hon och tittade på Micha som var 10 men såg ut att vara fem år gammal.
- Jag gillar inte sprutor, är det Malin som säger att jag måste ta en sa Micha.
- Det kommer inte kännas något jag lovar sa Mari. Micha kröp upp i hennes knä, hon smekte hans kind och viskade att hon älskade honom. Hon drog upp den långärmade tröjan som Micha hade på sig, och tryckte in sprutan i hans smala lilla arm.
- Jag är så ledsen Micha. Sa Mari. Samtidigt som Malin kom in i rummet.
- Är han död nu sa hon och tittade på Mari som höll Michas slappa kropp i sin famn.
- Jag tror det sa hon, medan en tår rann ner för hennes kind.
- Vi begraver honom i skogen sa Malin.
Mari bar Michas slappa kropp till skogen, Malin gick efter med en spade.
- Stopp, här gräver vi ner honom sa Malin och stannande. De grävde en grop där de la ner Micha.
Micha var försåts inte död, han var nästan odödlig han blev bara förlamad och föll in i en djup sömn, av det dödligagiftet de gett honom.
De hann inte gräva ner Micha helt, för en två vampyrer hoppade på dem. Ree och Diego hade följt efter dem till skogen, när de såg att de bar på Micha, som de visste var en halv vampyr.
Diego gillade inte halvvampyrer men

Diego var Michas pappa eller hans skapare och tycket därför inte att han var värld att dö.
När Malin och Mari var tomma på blod, drog de upp Michas kropp från gropen.
- Lever han? Frågade Ree.
- Ja han lever, förmodligen har han fått ett dödligt gift som har fått honom att somna djupt. Sa Diego.
- Kommer han att överleva? . Frågade Ree
- Ja det kommer han göra, han är en halv vampyr och tål mer en vad människor gör.
Sa Diego och tittade på Micha där han låg på marken. Han bar upp honom och gav honom till Ree.
- Du får ansvaret att ta hand om honom, Han heter Micha och är min son. Sa Diego. Ree tog Micha i sin famn.
- Din son? Sa Ree Och tittade på Micha.
- jag bet hans mamma och ser honom därför som min son. Lär honom hur vampyrer lever, lär honom dricka blod, jag tror att denna pojke är upp vuxen på människofödda så lär leva på blod Sa Diego och gick där ifrån.
Ree stod kvar Med Micha i sin famn.
- Du är en halv vampyr, och jag ska lära dig hur man dricker blod. Viskade Ree och gick hem till stugan i skogen där han bodde men Diego och några vampyrer till.

Micha vaknade upp i ett mörkt rum. Han fick panik, han satte sig upp i sängen. Rädd och förtvivlad försökte han resa sig upp, men han märkte att hans ben var förlamade. Han började gråta. Någon styrkte sin hand över hans kind. Micha tittade upp där satt en kille med brunt hår och blå ögon.
Micha hade aldrig tidigare märkt att han kunde se i mörkret, men det var inte så konstigt han hade aldrig varit vaken på natten förut. På barnhemmet där han bodde var det läggdags innan solen gick ner.
- Mitt namn är Ree, du behöver inte gråta jag ska ta hand om dig, jag ska lära dig hur vampyrer lever. Sa Ree
- Vampyrer, är du vampyr sa Micha och tittade på Ree.
- Ja och du är en halv vampyr, du kan leva på både människomat och blod, men du bor med vampyrer nu, så jag ska lära dig hur du ska dricka blod. Sa Ree och log.
- Jag kan inte röra mina ben, sa Micha förtvivlat.
- Jag vet du är nog fortfarande påverkad av giftet som de gav dig. Men var inte orolig de kommer snart att släppa snart kommer du känna dina ben igen jag lovar. sa Ree och pussade Micha på kinden. Micha la armarna om Ree.
- Jag vill att du är min storebror viskade Micha.
- Det kan jag väl vara om du vill Sa Ree och pussade Micha på kinden.