Mörkrets skugga (del 1)

kapitel 2

Simon(Sim)Sinope- några år tidigare.

Jag glömmer aldrig vad min mor sa till mig när jag berättade att jag såg en vampyr första gången. "Älskade Sinope, du behöver inte vara fiender med vampyrerna, men inte heller deras vän, de dricker blod för att överleva, och om de någon gång dödar de du älskar måste du hämnas, vi är vampyrjägare och vi hatar vampyrer som dödar de som vi älskar. Du får aldrig förälska dig i en vampyr, de är onda"Jag lyssnade inte på mor, det hade jag aldrig gjort.

Jag tog med Nick ut i skogen, jag tänkte inte låta vampyrerna skrämma mig. Jag var inte rädd för någonting, tillskillnad från min bror likande jag min far, jag var modig och envis, jag lyssnade aldrig på min mor. Jag tog med Nick till skogen för att leta efter de där varelserna som kallades vampyrer.

 - Jag vill hem Sinope, kan vi inte gå hem?

- Du kan gå hem om du vill, jag vill se honom igen, sa jag.

- Vem?

-vampyren, jag måste se honom igen, sa jag.

- Jag går hem Sinope, skogen skrämmer mig, sa Iocaste.

- Gå hem då, sa jag och sprang längre in i den mörka kalla skogen. Jag ville förvandlas till varulv, jag hade sätt hur snabbt min mor och de andra flockmedlemmarna sprang när de var vargar. Mor sa att jag skulle förvandlas när jag var äldre.

Jag såg vampyren igen. Jag stod bakom ett träd och iakttog honom vaksamt när han drack blod från ett rådjur. Han slutade dricka blod när han fick syn på mig, han tittade på mig, han tog några steg mot mig, jag blev rädd och började springa. Jag hörde när han sprang efter mig, närmare, och närmare. Jag andades så häftigt när jag kom in i huset, jag skakade i hela kroppen.

- Älskade Sinope vad har hänt?

- Han sprang efter mig, grät jag.

 - Vem?

- vampyren jag tror att han vill dricka mitt blod, sa jag.

- älskade varför har du varit i skogen ensam, var är din bror?

- Han är väl hemma? Han sa att han skulle gå hem, sa jag.

- Du menar inte att du lämnade honom i skogen?

- Jo det gjorde jag, men jag trodde att han gick hem, grät jag. 

Jag följde med min mor och far ut i skogen för att leta efter Iocaste min bror. Vi hittade honom, men han var inte ensam, vampyren jag mött i skogen stod bredvid honom, han tog några steg fram mot honom, och skulle precis dricka hans blod. Min far och mor antog varulvsform och kastade sig mot vampyren, som tänkte döda min lillebror genom att tömma hans kropp på blod.

 - Spring härifrån, om jag aldrig får se er igen så vet ni hur mycket jag älskar er, skrek min mor. Hon var svårt skadad, min far var redan död. Jag tog min lillebror i handen och sprang jag vände mig inte om, jag visste att de skulle dö, det fanns ingenting jag kunde göra. Det var det sista jag såg av mina föräldrar, de dödades av vampyren, och det var mitt fel, om jag aldrig tagit med Iocaste i skogen, om jag aldrig hade lämnat honom, hade de aldrig dött. Jag skulle aldrig förlåta mig själv, jag skulle alltid hata vampyrer för att de var en vampyr som dödade mina föräldrar.

Mina- Några år tidigare 

Det var en mörk och kall natt. Vinden blåste i träden. Jag höll min bror hårt i handen när vi gick in i skogen. Jori tände sin flicklampa, den lyste inte så bra men tillräckligt för bra för att vi skulle se vart vi gick.

Jag släppte Joris hand och sprang i förväg. 

- Spring inte i väg nu Minna! Ropade Jori.Plötsligt snubblande jag över något, en stubbe. Jag ramlade gråtande ner på marken.Någon tog tag i mig med starka armar, först trodde jag att det var Jori.