Mörkrets skugga (del 1)

kapitel 3

Simon.Simon(Sim)

Jag hade inte berättat för Micha vilka vi egentligen var. Vi låg i sängen och kramades.

Jag kysste ivrigt hans läppar, smekte hans nakna kropp med fingertopparna, den kändes så kall mot mina heta fingrar.

Jag tittade ut genom fönstret, kvällen var mörk och kall. Micha  låg tätt intill mig, jag la armarna om honom. Minna kom in i rummet hon var rasande. Hon tittade på mig och bad mig följa med henne.

- varför är du så sur? Sa jag när vi kommit ut från rummet.

-Jag vet vad du har gjort du har haft sex  med Micha. Hon snyftade.

 - Hur vet du det? 

- Jag hörde er, jag vet vad ni gjorde igår kväll du gillar honom va? Varför har du inga kläder på dig?

Det hade väl inte hon mes att göra, hon visste redan varför jag var naken. Jag svarade på hennes andra fråga.

- Ja jag gillar honom, du älskar mig fortfarande och kan inte acceptera att jag älskar någon annan va?

- Det var jag som gjorde slut med dig Sim, jag älskar inte dig längre, Vet han vilka vi är?

 - Inte ännu.

- Du borde berätta för honom, så du inte biter honom som du gjorde med mig. 

- Jag ska berätta. Jag bet dig för att du gjorde slut med mig, jag funderar på att göra Micha till en hybrid, hälften varulv hälften vampyr häftigt va? Sa jag, Mina tittade surt på mig och suckade hon visste att hon inte kunde få mig att ändra mig när jag väl hade bestämt mig för något.

 Nick

 Jag gick in i Simons sovrum, när jag såg att han gick ut. Förmodligen skulle han springa i skogen.

Jag behövde prata med Micha, jag kunde inte berätta vilka vi var, det hade jag lovat sim. Jag hade aldrig pratat med en vampyr tidigare. 

- Okej, du vet säkert att jag inte gillar dig, men jag säger det ändå du borde inte lita på Simon.

 - Varför ska jag inte lita på honom? 

När jag satte mig på sängen bredvid honom kände jag hans kallla kropp nudda min. Jag rös, den var säkert  varmare en vampyrers kroppsvärme. Om de ens hade någon. Hans kropps tempratur låg på 32º grader gisade jag på, medans vi hade en på 44º. Inte så konstigt att han kändes kall.

- Jag kan inte berätta varför du inte ska lita på honom, jag har lovat att inte berätta vår hemlighet, du får helt enkelt fråga honom, sa jag.

Micha såg  fundersamt på mig. Jag suckade och reste mig upp.

-Vänta. Jag stannade i dörröppningen, vände mig om och tittade på honom medan han satt där i sägen. 

- Vad är det?

 - Ni är inte människor va? Det är någonting konstigt med er, ni försviner varje fullmåne, som om månen skämmer er? 

- Jag kan inte berätta, fråga Simon.

Jag lämnade rummet utan att säga något mer till Micha, ville han veta någonting om oss fick han ta reda på det själv. På väg ner för trappan mötte jag Sim. 

- har du berättar för Micha om oss?

 - Nej, men jag sa att han skulle fråga dig, du borde prata med honom.