Mörkrets skugga (del 1)

kapitel 5

Simon
Jag låg i sägen och tänkte på Micha, det var ett dygn sedan han lämnade mig. Jag visste inte när han skulle komma tillbaka, men jag hoppades att det blev snart.
Jag saknade honom. Han hade åkt hem till vampyrerna, för att ta reda på vad han verkligen ville vara.

vampyr eller varulv. Jag hoppade att han ville vara en varulv, jag kanske inte skulle kunna älska honom om han blev en vampyr. Men bara kanske, mina föräldrar blev dödade av en vampyr när jag var liten, och det var mitt fel om jag inte hade lämnat Nick ensam i skogen så hade vampyren aldrig försökt attackera honom, och våra föräldrar som gjorde allt för att rädda oss hade aldrig behövt dö. 

Jag kunde inte sova, inte utan Micha, jag reste mig upp och gick ner för trappan. Jag hoppades att Micha hade kommit hem och le när han fick syn på mig, när jag kom ner i vardagsrummet men han var inte där.

Jag satte mig ner bredvid Nick i soffan. 
- Hej brorsan, vet du när Micha kommer hem?
 - Nej det sa han inte, saknar du honom? 
- Ja, du vet att jag älskar honom mest av allt, sa jag. 
- jag vet, han berättade för mig vad han bestämt sig för att bli, sa Nick.
- Vad har han bestämt sig för?
 - Jag lovade att inte säga något, det får bli en överraskning, sa Nick och gav mig en kram
- Du vet att jag hatar överraskningar, sa jag.
- Jag vet men jag lovade honom att inte säga, en ledtråd du kommer älska det han har bestämt sig för, oj nu kanske jag avslöjade för mycket, sa Nick och skrattade.
 - Varulv, sa jag och log.
 -Jag säger ingeting, sa Nick och log.
- Du har ju redan avslöjat det? Älska det och då måste det vara varulv, snälla säg, sa jag.
-Okej då, du har rätt, han sa att han vill bli en varulv, men säg inte att jag sa det låsas som att du inte vet om det, sa Nick och skrattade.

 Jag var så glad Micha ville bli en varulv, han hade alltid drömt om att bli en vampyr men nu verkade han ha ändrat sig helt. Han ville vara varulv och jag visste att han skulle älska det. Jag satt i vardagsrums soffa med en kopp te när jag hörde honom komma, jag skulle krama om honom och säga hur mycket jag älskade honom. Han skulle berätta för mig att han bestämt sig för att bli en varulv, jag skulle låsas bli överaskad, och kyssa honom, jag älskade honom mer en jag någonsin hade älskat någon annan förut. 

Jag reste mig upp från soffan när jag fick syn på honom i dörröppningen, jag betraktade honom det var någoting som inte stämde med honom. Jag gick fram till honom, han hade tårar i ögonen. Han var blek, jag kramade om honom och då kände jag hur kall han var. Jag ryggade bakåt och tittade på honom, min älskade var inte längre en hybrid, han var inte heller varulv, han var en vampyr. Jag kände de brännande tårarna i ögonen. Jag ville inte se honom, ville inte röra honom.

Min älskade var en vampyr, han var ett monster som dödade oskyldiga människor och jag var  vampyr jägare jag dödade såna som honom. Hur skulle jag kunna döda min älskade? 
- Sim jag ville inte bli vampyr, det var Diego som gjorde det, sa Micha Han la armarna om mig och drog mig intill sig, jag rös, han var så kall.- Rör mig inte, jag vill aldrig att du rör mig igen, skrek jag medan tårarna rann ner för mina kinder.
- Sim du måste tro mig, jag ville bli varulv, jag ville inget hellre men jag hade inget val. Jag hade dött om jag inte blivit vampyr, sa Micha.
- Hur fan kan du göra så här mot Simon, jag sa till dig han inte klarade av att lämna den han älskar en gång till, du har förstört hans liv, jag förlåter dig aldrig, sa Nick. Som kommit in i rummet, så tyst att jag inte märkte det, han ställde sig bredvid mig och la armarna om mig.- Ut här ifrån Micha, jag vill aldrig mer se dig här igen, sa Nick.
- Sim jag älskar dig, det kommer jag alltid att göra glöm inte det, sa Micha innan han vände sig om och gick. 

Jag grät min älskade var borta föralltid, jag skulle inte kunna älska honom nu när han var en vampyr, jag ville inte leva, jag kunde inte leva utan honom, hur skulle jag kunna göra det?Jag ville försvina, jag ville dö för min älskade var borta.
- Hur ska jag kunna leva nu när han är vampyr? Skrek jag ursinnigt till Nick.
- Jag vet att det är svårt, men du måste acceptera att du måste leva vidare utan honom, sa Nick.
- Nej, jag kan inte, jag älskar honom, grät jag.
Mina kom in i vardagsrummet hon kramade mig.
- Vad har hänt Simon?
- Micha har blivit en vampyr, grät jag.
- Simon, jag önskar att jag kunde göra något för dig, sa Mina.
- Ingen kan göra något för mig, jag älskar honom men han är borta föralltid, grät jag. 
- Brorsan, vi finns alltid här för dig, vi ska hjälpa dig att döda honom, sa Nick.
- Jag kan inte döda min älskade, men jag kan förvinna så slipper jag minnas honom, grät jag.
- Sim du får inte försvina, vi älskar dig och det vet du, hur ska vi klara oss utan dig? sa Nick.
 Jag svarade inte, Nick och de andra fick klara sig utan mig, jag kunde inte leva utan min älskade. Jag gick till köket hämtade en kökskniv, sen in i badrumet där jag hittade sömnmedel.