Får jag komma in? || l.o (AU)

9 - Osäker

Var det verkligen bra att det där hände? På ett sätt, ja. Men på annat, nej. "Vad är det?" frågade Oscar oroat när han noterade mitt paffa ansiktsuttryck. "Inget." svarade jag snabbt och tryckte mig närmare honom. "Kan vi inte gå ut? Jag vill ut härifrån." undrade jag med en bedjande ton och tittade upp mot Oscar. "Visst, visst." var han snabb med att svara och gick in i sovrummet igen. Jag gick ju såklart efter för att se vad han gjorde, men efter tre sekunder stoppades jag av en tygbit, ett klädesplagg, som kom flygandes. Eftersom att jag inte hade någon smidighet alls hade jag inte fångat den, så jag plockade upp vad som liknade en tröja från golvet. När jag höll upp den framför mig så såg jag att det var en T-shirt med ett riktigt häftigt mönster på. Oscar hade bra smak när det kom till kläder alltså. "Tack!" hojtade jag tillbaka och letade upp mina jeans som jag hade slängt någonstans på golvet, men var visste jag inte. Jag återfann dem under soffbordet, inte dammiga alls, som de troligtvis skulle ha varit om jag hade hittat dem under mitt och Trevors soffbord. Euw, Trevor. Jag ville bara göra slut med honom där och då. Men jag var rädd att han skulle agera lika våldsamt som förra gången. "Klar?" frågade Oscar som samtidigt avbröt mina tankar som han granskade mig. "Nej, snart." mumlade jag och gick in på toaletten med mina kläder. Mina underkläder hade jag fortfarande på mig, så resten slängde jag fort på och såg sedan mig själv i spegeln. Mitt smink från gårdagen var aningen utkletat, så jag grabbade en handduk med en dutt vatten för att torka bort det allra värsta. Efter att jag desperat hade letat upp en hårborste i badrumsskåpet och borstat igenom mitt hår var jag redo att gå ut. Jag låste upp dörren, släckte lampan och gick ut. Precis utanför badrumsdörren stod Oscar, påklädd och klar. Hans blick föll ner på mina knän, varför då? Jag tittade ner jag också, och insåg att tröjan jag hade fått låna utav honom var gigantisk. Mitt svar till det blev ett flin och sedan stoppade jag ner i princip halva tröjan i jeansen. Innan jag hängde på mig min jacka fixade jag till tröjan en sista gång, även om det ändå inte skulle synas under jackan.

På mina fötter satt nu ett par skor och min jacka satt på. Oscar och jag hade just gått ut ur porten, och var nu påväg mot Drottninggatan där alla de "bästa" affärerna låg, enligt mig i alla fall. Och troligtvis Oscar också, utifrån tröjan jag hade fått låna. Vi sa inte så mycket, men jag gissade på att det var för att vi båda var helt utmattade och bara ville komma fram. "Hur mår du idag då?" Oscar öppnade plötsligt sin mun och utbrast det sympatiskt. "Det är bra." halvt ljög jag och Oscar log ett stelt leende. Utan förvarning kände jag en hand på min axel. Jag vände mig hastigt om för att se vem denne var. Tom. "Hej Lily!" utbrast han och kramade om mig med en puss på kinden som avslut. Min ögon kunde direkt iaktta hur Oscar stannade och såg sorgset mot oss. "Tom, sluta." sa jag och puttade lite lätt på honom. "Men jag trodde..." började han, men jag var snabb med att avbryta honom. "Men du trodde fel."

Dumdumduuum!

Känner mig taggad på att skriva igen, så den lovade bättre uppdateringen kommer bli sann ;)

Rösta, kommentera och dela för mer!

xx, Towe