17 - Gnistan som aldrig slocknade

551 36 0
                                    

Oscar och jag befann oss på en bänk i någon park inte långt ifrån där vi bodde. Hans hand var sluten i min och mitt huvud var lutat mot hans axel. Då och då gick det förbi folk som kände igen oss, men vi gav dem bara ett varsitt smalt leende och satt kvar. Vinden yrde omkring oss och vi satt så nära varandra som möjligt för att inte frysa ihjäl. En lockande doft av mat flög förbi oss, och den reagerade vi båda på. Vi sa ingenting, vi tittade bara på varandra och inom tio sekunder hade vi letat upp var doften kom ifrån. Ett litet gatukök med thailändsk mat hade slagit upp alldeles bredvid parken. Menyn var liten, men fylld med godheter. "Ska vi göra en liten twist på det hela?" frågade Oscar och log ett lurigt leende. "Vad menar du?" skrattade jag och rynkade ögonbrynen. "Jag beställer det jag tror att du gillar och tvärtom. Vad säger du?" flinade han och jag ryckte på axlarna. "Visst."

Att Oscar hade beställt något så basic som ett par kycklingspett med någon skum sås var inte överraskning, men att jag hade beställt exakt det han ville ha var däremot en överraskning. En thaibiff med ris var det jag hade gissat på, och jag fick full pott. "Hur visste du?!" frågade Oscar förvånat och jag skrattade till. "Synsk vet du" blinkade jag och doppade kyckligen i såsen. Jag slöt mina ögon för en sekund för att inte spy upp det. "Den här såsen, var fruktansvärd." sa jag skarpt och han höll sig för magen för att inte skratta upp maten han just hade svalt. Skämtsamt puttade jag till honom och han räckte fram sin mat mot mig. Jag slet av en bit av biffen och tittade på Oscar med stora ögon. "Det här var så gott" instämde jag och han nickade nöjt.

"Lily?" viskade Oscar oväntat med sina ögon sökande efter min uppmärksamhet. Jag nickade och tittade åt hans håll. "Hur mår du egentligen?" frågade han och jag svalade hårt. Ja, hur mådde jag egentligen? Varken bra eller dåligt. Det hade blivit så drastiska förändringar i mitt liv den senaste månaden så att jag kände mig riktigt förändrad. Både på ett negativt och positivt sätt. Men jag hade fått träffa en så jävla fin kille, Oscar. "Jag vet inte Oscar. Men med dig mår jag i alla fall som bäst."

Jag har inte uppdaterat på nästan en månad?! Wow, sorry. Jag har ingen bra bortförklaring om jag ska vara ärlig - jag har väll bara varit lat. Jag kommer att avsluta denna fanfiction om tre kapitel och då tror jag att det kommer en ny. Vill verkligen skriva för att jag tycker ju att det är så kul, men har nästan ingen motivation :(

Men tack för att ni ändå är så sjukt lojala och röstar, läser och kommenterar även om jag inte uppdaterar! Ni är bästbästbäst ❤️

Får jag komma in? || l.o (AU)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang