Kär i min bror

Kapitel 12.

Felix perspektiv.

Nej, det är inte Omar. Det kan det inte.

Jag ser hur Natalie gråter.

-Ä..är det där verkligen Omar? stasmmar jag fram.

Natalie's perspektiv.

Vad ska jag svara?

Säger jag ja, sårar jag han. Jag sårar Ogge, Oscar alla fina foooers jag sårar alla. Men då kommer Omar kanske låta mig vara.

MEN om jag säger nej, så kommer alla må bra. Ingen blir sårad, eller ja. Utom jag då. Men..

-Nej..säger jag tillslut.

-Vem är det då? Varför skriver denna personen så till dig? Vad är det du inte får säga? Felix ställer massa frågor. Jag tänker en stund inna jag kommer på ett bra svar på alla frågor..

Jag hade varit tyst ett långt tag så jag förstod att jag behövde svara nu.

- Jag gick i samma klass som han i 7:an till 9:an, säger jag med en suck som om det var sant. Han verkade tro på det.

-Vad är det du inte får berätta? frågar han efter en stunds tystnad.

-Men det var bara att han slog mig i skolan och sådär, säger jag som om jag var ledsen för det.

Han verkade tro på det, bara han inte kollar numret, eller kan det utantill.

-Så han heter Omar eller? Och det är inte Omar Rudberg? frågade han med en nervös röst.

-Ja han heter Omar och nej det är inte Omar Rudberg, säger jag direkt.

Han var ju liksom döpt till Omar i kontaktlistan så ja..

Han verkade inte ha sätt numret så det är nog lugnt.

Han sträcker ut sina armar som säger 'komochkramamig'

Jag mer och hoppar på honom. Han är världens bästa. Han är så underbar och jag vill alltid sitta här i hans famn. I hans fann är mitt liv.

Men, ett problem. Nästa vecka kommer mamma och Magnus hem. Vilket betyder ingen mer Felix, förutom när dom inte är hemma eller när jag och Felix går på fester och sånt.

Jag sitter i Felix famn i evigheter känns det som. Jag vill att han aldrig ska släppa mig och när han börjar lossa greppet så stoppar jag honom:

-Nej, släpp inte. Jag vill sitta här med dig föralltid, säger jag och gosar in mig i hans tröja.

-Natalie, vet du en sak? frågar han och lägger sina armar runt mig igen.

-Nej, säg, säger jag och sätter mig upp i soffan men jag lossar inte hans grepp.

Vi kollar varandra rakt in i ögonen.

-Jag älskar dig, säger han och ler.

Felix perspektiv.

Jag blir helt varm i kroppen.
Natalie är helt underbar och jag blir helt varm i kroppen så ser henne. Men..det finns några problem.

1. Hon är min plast syster
2. Ingen vet eller kommer då veta att vi är ett par utom vi två
3. Jag såg numret, jag vet att det är Omar som skriver smsen.

ALLA MÅSTE LÄSA ALLT HÄR! VIKTIGT!!!!!

kort kapitel, jag vet. Men hoppas ni gillade det ändå.

Kände att jag behövde uppdatera.

Men i alla fall, jag har helt slut på idéer om vad som kan hända. Så jag tänkte att någon som läser min bok kan få skriva ett kapitel.

Alltså nästa kapitel.

Kapitel 13 alltså.

Så skriv ett kapitel och skicka det kapitlet till mig på kik så väljer jag en av er som skrivit.

OM ingen skriver typ så kommer jag att försöka skriva ett själv, MEN tänk då på att det kanske inte blir så bra eftersom jag har bok idéer.

Men ja, gör en kapitel och kika.

Kik- emmaokvist