Kär i min bror

Kapitel 20.

Detta är en läsare som skrivit.

Natalies perspektiv.

Jag vaknade med ett ryck i en säng, bredvid mig låg Felix.

Orsaken till att jag vaknade var att Felix mumlade något obegripligt.

Jag puttade till honom lite och log när han kisade åt mitt håll.

Vakna dåå. Sa jag.

Han mumlade något och vände på sig.

Jag gick fram till påsen med saker och började klä på mig.
Det blev kjol, tröja osv. (Det på bilden.)

Jag gick fram till min mobil som satt på laddaren.

1 nytt sms.

Från: Omar

Hej! Kom till mig om 20, KOM ENSAM. Vi måste prata.

~20 minuter senare~
Jag stod utanför Omars rum och knackade på dörren.
Han öppnade dörren.
Jag gick in.
Han gjorde en gest som visade mig till sängen.
Jag satte mig ner försiktigt.
Han låste dörren och slog sig ner bredvid mig.
Han sa
-Jag vill inte ha det såhär mellan oss baby. Samtidigt som han smekte min kind.
-Hur menar du nu? Frågade jag.
-Det finns något mellan oss, känner du inte det? Sa han.
-Näehh. Sa jag & skrattade till.
Han lutade sig fram och kysste mig.
Jag försökte trycka bort honom men det lyckades jag inte med.
Han la ner mig i sängen, drog av mig mina kläder.
Han letade med handen på det lilla bordet bredvid sängen, han trädde på en kondom samtidigt som han kysste min hals.

Han förde in den.

Jag spände mig, smärtan fick mig att skrika till men han slutade inte.

Jag var inte oskuld, men det gjorde ändå sjukt ont.

Dörren smällde upp och där stod Felix.

Han skyndade fram och slet Omar åt sidan.

-Vad fan håller du på med?! Skrek Felix.

-Vad såg det ut som? Flinade Omar.

Felix gav mig mina kläder, jag klädde på mig och han ledde mig ut ur rummet.

Han gick med bestämda steg och jag såg hans arga blick fast han gick nån centimeter framför mig.

-Vad hände? Frågade han.
Jag ville berätta allt, men jag kunde inte.
-Han sa åt mig att komma till honom, jag skulle komma ensam. Sa jag.
-Han våldtog dig? Frågade han, fast det lät mer som ett faktum än en fråga.

Jag nickade försiktigt.

Han vände sig mot mig, kramade mig & kysste mig i pannan.
-Lova att det inte kommer hända igen bara. Mumlade han.

-Jag lovar. Sa jag.