Kär i min bror

Kapitel 19.

Felix perspektiv.

-Jaha, och hur mår du då? säger hon och vi sätter oss på en stol.

-Som om du någon gång brytt dig, fräser jag tillbaka.

-Och vem är tjejen då? säger hon och går mot Natalie.

-De-det är...säger jag men avbryts.

-Jag är Felix flickvän, säger Natalie.

-Jaha, vad gulligt.

~ 20 minuter senare ~

-Jag ska ju åka till Bankok ett tag, så ni borde nog dra, säger hon och kliar sig i huvudet.

-Kan inte vi få typ...bo här? Då? säger jag och kliar mig i bakhuvudet och kollar ner i marken.

-Det är väll klart, säger hon.

Yes! Nu har vi någonstans att vara bara liksom. Kläder och sånt.

Jag tar upp telefonen ur fickan och går in på min och Oscars konversation.

Felix: Hej du, kan du åka hem till mig och hämta lite kläder till mig och Natalie, behöver också våra laddare.

Oscar Svarar ganska fort. Han svarade efter 5 minuter.

Oscar: Okej, ja det är klart. Ses vid plattan och 40?

Felix: Ja okej.

Det gick ett tag och nu var vi på plattan och väntade på Oscar.

-BÖ! skriker Oscar och Natalie börjar fnittra.

-Här, säger han och räcker fram två påsar med massa saker. Jag nickar som ett 'tack'

-Varför är du inte hemma? Din pappa undra vart ni va, säger Oscar.

-Det är komplicerat. säger jag och skakar på huvudet.

Oscar & jag pratade ett tag men sen gick vi.

Mamma eller Cecilia hade dragit redan. Vi skulle städa iordning i lägenheten när vi kom hem.

Mamma skulle vara borta ett bra tag så vi behövde ju få det fint.

Vi hade packat upp våra kläder i en tom byrå och skulle börja städa. Det var verkligen smutsigt.

Mamma hade lämnat cigg överallt och tändare och mer.

Vi ska börja städa och det slutar med något helt annat. För liksom, Natalie kommer aldrig kunna motstå mig!

-
-
-
Kort kapitel men tack så sjukt mkt för 3k läsare <33