Den rätta för mig❤️

Kapitel 36❤️

Nu satt jag på min säng. Och bara tittade ut genom fönstret. Nu hade det gått 2 dagar och jag börjar sakna Felix så sjukt mycket. Nu tänkte jag fan vara stark att gå till han. Jag HATADE när inte folk svarade på ens sms. Men idag efter skolan så skulle jag hem till han. Om en veckan skulle vi till Globen. Det var killarnas första konsert. Jag måste ju kunna prata med min kille då. Annars blir det skit konstigt.

- Vad gjorde ni igår då? Frågade Evve. Det var måndag igen. Så himla skönt.
- Jag var med Oscar och Ogge. Vi hade mjöl krig igen. Säger jag.
- Du är sjuka alltså. Säger Gilda.
- Jag var bara hemma. Säger Frida.
- Jag pluggade. Säger Evve.
- Du pluggade, du skojar eller? Säger jag.
- Okej jag tittade på Teen Wolf hela dagen. Säger Evve.
- Jag var med mamma. Säger Gilda.
- Hahaha. Är du mammas lilla tjej? Frågade Evve.
- Kanske. Säger Gilda
- Sluta nu. Vi börjar nu så. Säger jag.

Nu hade vi lunch rast. Det var då jag såg Felix vid mitt skåp. Han tittade på mig sen gick han ifrån. Jag sprang till mitt skåp. Mina bästisar fattade inget.
Jag öppnade snabbt skåpet. En lapp var mitt i skåpet.
- Ida. Vi vet redan om att Felix inte har varit med dig på hela helgen. Gilda berättade. Säger Evve.
- Fattar ni hur orolig jag är. Jag är så jävla rädd att Emma ska ha gjort nått mot han. Säger jag.
- Men öppna det där lappen nån gång. Säger Frida.
Jag öppnar upp lappen. Det stog till min älskling.

" Ida, min fina.
Jag har gjort en sak som du kommer bli arg på. Jag trodde att det skulle bli bättre att bara lämna detta efter det för jag vet att du kommer göra slut med mig efter det jag gjorde. Du får göra det du vill. Jag har bara varit på mitt rum och gråtit och skrikit på mig sen saken jag gjorde. Jag ÄLSKAR dig Ida Frida Andersson. Det ska du veta/// Din Felix"

Där satt jag med texten i min hand och grät. Jag hade sprungit från mina kompisar. Jag hade skolkat från en lektion nu. Jag sa till min lärare att jag skulle på toa. Jag satt och bara läste om brevet. Jag bara grät mer och mer. Jag kunde inte sluta gråta. Jag hör en gren knäckas bakom mig.
- Ida, är det du? Säger rösten. Var det killen jag ville det skulle vara?
- Ogge! Skriker jag och springer mot han. Jag kramar om han hårt.
- Dina kompisar sa att du hade skolkat. Och jag trodde att du hade slutat först. Säger Ogge.
- Hur visst du att jag var här? Frågade jag.
- Det är inte bara du som brukar vara just i denna park när man är ledsen. Jag brukar vara här. Säger Ogge.
- Jag har gråtit i 2 timmar snart. Säger jag.
- Du fick Felix brev va? Frågade Ogge.
- Ja. Snälla, säg vad han har gjort. Snälla!!! Säger jag.
- Du, jag ville att han ska berätta för dig. Säger Ogge.
- Detta är det ändå jag vill! Skriker jag.
- Förlåt. Du kommer tacka mig. Säger Ogge.
- ALLA I DENNA VÄRLDEN ÄR SÅ JOBBIG. VARFÖR KAN INTE OMAR ELLER DE FRÅN ÖREBRO VARA HÄR NU!? Skriker jag. Jag reser mig från bänken och springer, jag bara springer. Folk tittar på mig på stan med jag bryr mig fan inte ett dug.

Nu stog jag utan för Felix dörr. Jag öppnade dörren utan att knacka.
- Felix... Säger jag.
Jag tar av mig mina skor och går mot en stängd dörr. Jag knackar på den.
- Vad vill du Fredde!? Säger rösten. Jag öppnar dörren.
- Ida! Säger Felix.
Där satt han i sin säng, med en mössa, ingen tröja och mjukis. Hans ögon var alldeles röda och alldeles glansiga.
- Nu har jag skolkat 2 lektioner, jag har prata med Ogge. Sen känner du inte ens igen min röst! Säger jag.
- Fattar du inte hur jävla rädd jag är! Säger Felix. Han lägger sitt huvud i en kudde.
- Berätta hela jävla skiten. Säger jag. Jag sätter mig vid sängen.
- Jag har legat med Emma. Jag blev typ våldtagen! Säger Felix.
Jag sitter bara på Felix säng och är helt tyst. Jag gör inget. Bara sitter där.
- Ida. Fattar du inte jävla dåligt jag mår. Jag har blivit drogade, legat med en tjej som gjorde så jag skadade min tjej. Sen ville jag att du skulle ta min oskuld. Säger Felix.
- Fattar du inget!? Säger jag.
- Hennes Jävla kompisar var ju med också!!! Säger Felix.
- Felix. Jag kommer inte göra slut med dig men jag är... jag vet inte vad jag säga. Jag orkar inte med att sånt här ska hända mig. Säger jag. Sen springer jag från Felix rum.
- Ida. Jag behöver dig! Skriker Felix. Jag hinner inte höra nått mer innan jag är inne i min familj lägenhet. Jag sätter mig på golvet och börjar gråta. Och det slutar inte.

Nu hade jag suttit mig toaletten hos mig i säkert 3 timmar. Dörren var öppen. Jag orkade inte. Nu skulle jag göra det. Jag tog upp en rakhyvel och börjar dra vid min handled. Det sved men det var så jävla skönt. Jag orkade inte med allt som hände i mitt liv. Att bli kallad saker och massa annat skit. Att se blod sippra ut från min arm kändes så skönt. Jag började bli ganska yr. Det kommer bara mer och mer blod.
- VAD I HELVET HÅLLER DU PÅ MED!!!??? DU ÄR SÅ... Skriker nån. Jag hinner inte se eller höra nått mer innan det blir svart.

Hej på er💗
Jag ska till Mellon nu så. Ses snart igen. Föresten, vad tycker ni om dagens kapitel? Puss på er~ Ida🐩🎉🌚