Den rätta för mig❤️

Kapitel 58❤️

(Lyssna på " Love The Way You Lie" med Rihanna feat Eminem för att få mer filling.)

Att sitta i en bild och inte veta vart man ska är hemskt. Jag ville typ sky. Jag hade vaknade efter att ha svimmat men vi var fortfarande inte framme. Det var ljus ute fortfarande så jag visste att de var dag. Jag ville bara veta vad han skulle göra med mig. Inget mer.

Nu hade det väll gått 1 timme och bilen började åka saktare. Nån minut senare hör jag bilen stanna. Jag hör fotsteg på andra sidan av lastbilen. Det börja låt vid dörren. Jag kände mig vid mitt bröst och kände att min mobil var där. Jag kunde fortfarande inte se men ändå. I nödfall. Jag hade lagt den i min BH förut för att ingen skulle ta den.

Nu är jag faktist riktigt rädd. Jag hade suttit här i säkert flera timmar. Jag hörde saker som händer bakom väggen i den lilla lastbilen. Egentligen ville jag skriva med vad skulle hända då? Skulle nån ta mig? Skulle nån annan rädda mig? Jag vet inte. Jag ville här ifrån iallfall.

- Amen hej gumman. Hör jag en röst säga. Det var Melle.
- Ta av det här jävla masken så jag kan slå ner dig och sparka dig imellan dina facking ben! Skriker jag ut.
- Så där säger jag inte. Säger Melle och skrattar lite lätt.
- Du kommer hamn på facking fängelse när de får veta vad du har gjort! Säger jag argt.
- Ingen kommer få veta vad som har hänt. Säger han.
- NU TAR DU AV DEN HÄR FACKING MASKEN! JAG KOMMER FAN SLÅ NER DIG TILLS DU INTE KAN RÖRA DIG LÄNGRE! Skriker jag ut. Nu var jag både rädd, arg o ledsen. Vad skulle jag göra!?

Nu var jag i ett nytt rum. Det var koll svart och mina fötter var bundna. Mina händer också. Jag ville bara gråta floder. Jag hade alla mina år varit så stark och kämpar över mitt dåliga självförtroende, mina komplex och mitt äckliga liv. Nu när jag satt på ett hårt betong golv i nån slags av städrum och skakade för jag var så rädd. Om jag och tjejerna skulle ha åkt till London i 4 månader och att jag inte skulle jag börjat prata med Melvin skulle inte detta hänt. Allt är mitt fel. BARA MITT.

Jag hör nån som går med tunga steg mot rummet jag sitter i. Melvin skulle väll in hit och skälla på mig. Eller ja, kanske göra nått annat. Nu öppnas dörren och Melvin står där. Han går mot mig.
- Nu ska du få se vad jag ville att vi skulle göra i London. Säger han. Han sliter av mina kläder och bara kyssa mig. På nått sätt så sparkar jag han och han bakar.
- Vad i helvete jävla ***! Vad är det för facking fel på dig. Skriker jag.
- Nu tar du det lugnt lilla gumman.
- Jag är inte din lilla gumma. Jag vill fan inte ens veta av dig längre. HJÄLP!!!!! Skriker jag.
- Nu fan! Skriker han. Ham går ifrån mig och slänger igen dörren. Det hände som jag gör är att gråta nu. Jag grät floder. Miljoner litet vatten rinner nu ner från mina ögon och ner på mina kinder.

Dörren smälls upp igen. Jag tittar upp. FAN! Emma och Melvin är där.
- Amen hej Ida. Det var inte igår. Säger hon.
- Vad vill ni mig? Säger jag.
- Emma, får jag den. Säger Melle. Först när jag ser vad de är förstår jag. Det var är skärp/bälte.
- Vänd på dig! Skriker Melle.
- Aldrig! Skriker jag och tårarna bara rinner från mina kinder.
- Gör det bara! Skriker Emma. Jag kunde inte stå i mot mer.
- ALDRIG! Skriker jag.
- Du skadar vi dina fina kompis som du älskar så mycket. Säger Emma bitcht.
- Snälla, skada inte de! Jag gör allt! Snälla! Skriker jag.
- Vänd dig om då! Skriker Emma.

Det första slaget mot min rygg för så ont så jag kände att jag hällde skulle kunna dö!
- HJÄLP!!! Skriker jag.
- Håll käften! Skriker Melvin.
För varje slag med bältet som kommer får jag vara ondare. Ett efter ett.

Att bli behandlade på detta sättet, det är inte okej! Melvin och Emma måste ha så jävla många fel i deras huven. De måste vara så jävla fulla, höga eller så har det nått fel i deras hjärna.

Att bli smiskas är så jävla äckligt. Här sitter jag på knä och bli slagen av ett bälte.

- Melle, det räcker nu. Hon blöder ju nästan. Hör jag Emma säga.
- Nej. Säger han.
- Ida!? Skriker nån.
- Vem fan är det? Skriker Emma.
- Det är inte jag! Kom! Säger Melle.

Efter att de sprang i väg svimmade jag. Då tänkte jag att jag också kunde dö. För jag mådde redan så dåligt.

HOLA🏧 🌴💖
Förlåt för att jag inte lägger upp kapitel så ofta som jag brukade lägga upp. Hela veckan har varit full bokat. I onsdags åt jag inget på hela dagen innan då kvälls magen för jag var på "test" om jag hade dyslexi hela dagen. Och sen har det hänt mycket i min skola. Så nu vet ni varför😘

Jag vet fortfarande inte hur jag ska tacka er för FACKING 20K LÄSARE. 😭😱🎉🎉❤️
Hur gick det till? Alltså tack så mycket. Jag kan lova er att jag ska försöka lägga ut många kapitel. Föresten, vad tycker ni om min bok o dagen kapitel? Kommentar. Jag älskar er så galet mycket o glöm aldrig hur fina ni är på utsidan o insidan ni är~Ida🌸👐🏼💗