Den rätta för mig❤️

Kapitel 47❤️

Det plingade på dörren.
- Vem är det som kommer? Frågade jag.
- Det kan vara mina syskon. Säger Felix. Han reser sig upp ur soffan och jag kommer tätt bakom han. Han öppnar dörren.
- Hej på er. Säger Felix. Den var en lite äldre tjej, en mindre kille och Dante.
- Hej, du är väll Felix tjej Ida? Frågade tjejen.
- Japp. Vad heter nu då? Säger jag.
- Jag heter Felicia och det här är Theo. Säger Felicia.
- Hej. Säger Theo.
- Vad gör ni här? Frågade Felix.
- Vi skulle hämta saker från mamma och pappas rum sen bara prata lite. Säger Felicia.
- Theo får inte gå in ditt, det är massa med glas på golvet. Säger Felix.
- Men jag kan vara med han och Dante undertiden. Säger jag.
- Tack hjärta. Säger Felix och pussar mig på kinden. Han och hans syster går mot dörren.
- Kom, vi leker med Dante. Säger jag.
- Jaaa. Säger Theo.
- Dante kom. Säger jag.

Hela kvällen hade gått fort. Felicia vad väldigt trevlig. Theo var världens sötaste. Så Felix hade en fin familj. Nu satt jag på mitt rum och hade börjat funderat var jag skulle ha med mig till London. 1 månad är ju ganska mycket ändå.
- Ida. Kom! Säger nån från hallen.
Jag springer ut i hallen. Det var min bror.
- Så, nu kan jag gå. Ses. Säger min bror och gick från dörren.
I dörren stog Freddy! Alltså min Freddy från Örebro.
- Freddy, Hej!!! Säger jag.
Jag slänger armarna runt om han.
- Hej. Säger han.
- Vad gör du här? Frågade jag.
- Vi ska ha studiedag imorgon och jag ska vara här med fotbolls laget i helgen så. Säger han.
- Kom igen. Säger jag.
- Hej Freddy, så kul att se dig igen. Säger min pappa.
Jag struntar i vad han säger och går till mitt rum.
- Hur går det mellan dig och Felix? Frågade han.
- Det går bra. Men Freddy, du betyder jätte mycket för mig ändå. Säger jag.
Jag får se ett lite leende på hans läppar.
- Jag har saknat din röst så mycket, säger han.
- Och jag din. Säger jag.

~ 2 dagar efter ~

Dagarna gick bara fortare och fortare nu. Om 2 dagar skulle jag åka. Idag skulle jag vara med Omar. Eftersom att vi inte skulle ses på en månad. Imorgon skulle jag vara med killarna. Sen skulle killarna skjutsa mig till Arlanda. Där skulle jag möta Frida, Gilda och Evve.

- Hej Omar. Vad kul att du är här igen. Säger min brorsa. Jag går ut från mitt rum.
- Du kan vara lite trevlig iallfall. Säger jag till mig bror när jag kommer ut till hallen.
- Som att jag bryr mig. Säger han och går från hallen.
- Idiot. Säger jag.
- Förlåt Omar. Säger jag.
- Gör inget. Säger Omar med ett sånt där fint leende. Så söt kille.

- Vad ska vi göra då? Frågade Omar med en suck.
- Jag vet väll inte. Säger jag med ett skratt.
- Stan? Frågade Omar.
- Men då måste jag byta om. Säger jag. Jag hade på mitt mjukis byxor och ett linne.
- Jag väljer vad du ska ha på dig. Säger Omar. Han går med bestämda steg mot min garderob.

- Omar, du vet vad jag gillar. Säger jag och speglar mig i spegeln.
- Jag känner ju dig. Säger han.
Jag hade på mig ett par svarta slitna jeans och en colleg tröja som var ganska tajt. Sen hade jag suttit upp mitt hår i en toffs, lockat det lite och sen en bandana på det. Min klädsmak i ett nötskal.

- Kommer du? Frågade Omar.
- Japp, vänta. Säger jag.
Jag fixade det sista med mitt hår. Jag tog min mobil och drog ut laddnings sladden. Jag tittade på armbandet. Jag hade köpt ett armband, ett sånt där med trådar. Vi skulle ha likadana. Omar skulle ha ett bara för att han skulle kunna tänka på mig när jag vara borta. Jag hade hört från Ogge att han hade gråtit en gång när vi inte hade träffats på 2 veckor.

~ Senare på eftermiddagen ~

Jag och Omar gick mot pizzerian som låg vid studion. De hade de bästa pizzorna. Vid studion stog det som vanligt massa med foooers.
- OMAR!!! Skriker några tjejer.
- Är det okej att vi går och säger hej? Frågade Omar. Jag nickade till svara och började gå närma alla foooers.
- Hej Ida och Omar. Säger en tjej.
- Hej på er. Säger Omar.
En tjej hade redan börjat ta kort med Omar.
- Ida, får jag ta bild med mig? Frågade jag.
- Ja, visst. Vad heter du? Frågade jag.
- Jennifer. Säger hon. Hon var i min egna ålder såg det ut som. Hon tog några bilder.
- Du är så stark och bäst. Säger hon.
- Tack vad gullig du är. Jag kramade om henne.

- Kom, vi tittar på Teen Wolf. Säger jag.
- Vi tittar på Orange is The new black. Säger Omar.
- Visst. Säger jag.
Undertiden han håller på han fixa med datorn så hämtade jag armbandet.
- Ormis. Du vet att jag älskar dig... Säger jag.
- Ja... Säger han.
- Här. Säger jag.
- Ida. Tack så mycket. Varje gång jag saknar dig kan jag titta på armbandet. Säger Omar. Jag hjälpte att få på Omar sitt armband och mitt. Kvällen vad väldigt sjön. Att bara vara med Omar vad så skönt. Omar var en sån underbara vän. Han kommer jag sakna.

HOLA🐩👌
Idag har det varit en ganska dålig dag. Mensvärk, ont i magen m.m. Jag kommer inte kunna lägga ut kapitel varje dag för det händer så mycket i mitt liv. Hoppas det är okej💗

Tack för alla fina kommentarer. Det för mig så glad. Tack för ni gillar min bok också. Tips på vad jag kan göra för att boken kan bli bättre? Skriv det!💘

Vi ses så snart som vanligt. Puss ~ Ida💃❤️😘