Den rätta för mig❤️

Kapitel 37❤️

- Hur länge ska hon ligga i koma? Frågar nån.
- Vi vet inte. Men hon kommer vakna inom kort. Antagligen var det en sjuksköterska som sa det.
Jag hade legat i koma en lång stund nu. Jag visste inte ens vilken dag det var idag. Jag såg inget, kände inget men jag hörde allt de runt omkring mig sa. Jag ville bara säga hej. Men jag kunde inte.
- Jag saknar henne så. Jag är en sån idiot. Säger nån person. Det lätt som Felix.
- Du får polis anmälda Emma och hennes kompisar sen. Säger nån.
- Killar, kan jag få vara ensam med Ida? Säger Felix som jag trodde det var.
- Visst, kom boys. Säger en annan röst.

- Ida, min fina Ida. Jag kan inte fatta att jag har gjort dig så här illa. Allt är mitt fel. Allt! Jag älskar dig mest av allt på hela jorden. Mer än killarna, mer än FoooFamily och m.m. Jag hatar att det blir så här. Du vet inte hur mycket jag har gråtit. När jag hörde att du var på sjukhuset så åkte jag hit direkt. Jag har sovit på sjukhuset i 4 dagar snart. Så jävla mycket saknar jag dig. Ditt fina ansikte är så jävla fint. Jag kan inte sluta lee när jag ser dig. Jag Felix Willhelm Sandman älskar dig Ida Frida Andersson. Säger Felix.

Det var då jag känner att jag vaknar. Jag vaknar av att Felix läppar pressas mot mina. Felix tar min hand. Han släpper kyssen det är då jag börjar se ljus.
- Felle... Är det ändå som kommer ut från min mun.
- Ida!? Skojar du med mig!? Du lever! Säger Felix. Han kramar om mig hårt.
- Du, ta hit en läkare. Jag är så yr. Säger jag till Felix.

Nu har jag pratat med några läkare. Jag fick också berätta varför jag hade börjar skära mig och sånt. Jag har aldrig skärt mig förut. Jag berättade allt om min uppväxt också för de ville de veta. De sa att mina föräldrar hade varit här varje dag. Men nu hade de bestämt med mig att jag skulle ta järn tabletter och nu innan jag åkte från sjukhuset få lite blod. Jag var fortfarande i min sjuksäng. Doktorerna gick ut och bara en halv sekund efter så hade jag en liten kille i min famn.
- Omar. Säger jag.
- Ida. Säger han.
Det är det ända jag kan säga. Jag kan inte säga nått mer.
- Hur är det med armarna och allt annat? Frågar Omar.
- Jag ska bara ha bandas i 2 dagar till sen ska jag låta det vara. Det är okej. Säger jag.
- Knacka knack. Säger nån. Jag tittar mot dörren. Där stog Ogge, Oscar och såklart Felix.
- Vill du träffa din hjälte? Frågade Ogge.
- Va? Säger jag.
- Oscar såg dig svimma på toaletten hos dig för 4 dagar sen. Om inte han skulle ha varit där skulle du vara ännu sjukare. Kanske till och med död. Säger Ogge. Jag blir alldeles kall och stel i kroppen. Hade Oscar räddat mig!?
- Är det sant? Säger jag.
- Ja, jag hade sms dig jätte länge och du svarade inte så jag gick till dig, sen såg jag sig på toaletten alldeles vit i ansikte och blodig. Säger Oscar. Man såg att han tyckte detta var sjukt jobbigt att prata om det.
- Oscar. Du är räddade mig. Tack så jävla mycket. Jag älskar dig. Säger jag. Oscar får ett leende på sina läppar.

Att vara på sjukhuset var så himla tråkigt. Bara ligga i en obehaglig säng hela dagarna. Men imorgon skulle jag få åka hem. Då var det dags för killarnas konsert. Fast killarna förklarade lite fort för mig att de bara skulle sätta på scenen idag. Sen imorgon skulle det börjar träna lite. Sen mer och mer.

- När kommer tjejerna? Jag behöver de. Frågar jag.
- De går i skolan. Säger Ogge.
- Vet de om att jag ens lever? Frågar jag.
- Ja, de var här första dagen. De gick för de grät så mycket. Säger Omar.
Sen ser jag killen jag älskar mest. Han står i dörr karmen.
- Felix... Säger jag. Killarna vänder sin blick mot han.
- Hur är det med dig då? Frågar Oscar.
- Jag vill själv bara gråta. Det är därför jag inte är här så mycket. Säger Felix.
- Vi lämnar er själva en stund. Säger Omar.

- Ida, du vet dagen vi blev tillsammans? Säger Felix.
- Ja, du skulle säga förlåt. Säger jag.
- Det känns som jag inte har eller kommer någonsin kunna förlora dig. Säger Felix. Han tittar ner på min arm. Han tittade på den lilla tygbiten som var lite blodig som jag hade över mina sår.
- Du, jag kommer ha svårt att förlåta dig men det är ju inte du som har gjort sakerna. Det är Emma som har tvingat dig. Säger jag.
- Ja, det är sant men... Hon är ju fortfarande på mig. Jag kan inte göra nått utan att hon skadar mig! Säger Felix.
- Felix. Nu skiter du i den där idioten. Det är du och jag. Jag kommer ha svårt att förlåt saker du har gjort mot mig, ja. Men jag älskar dig ändå. Förstå att Jag älskar dig Felix. Säger jag.

~ På kvällen ~

Gilda hade äntligen kommit och hälsat på. Jävlar vad jag hade saknat henne. Precis när vi höll på att prata kommer en doktor in.
- Ursäkta för jag stör men jag ska prata lite bara. Säger doktorn.
- Visst. Säger jag.

Doktorn sa att jag skulle ta det lugnt och inte skär mig. Han sa också att om jag vill ta självmord eller nått liknade skulle jag försöka åka till sjukhuset så fort som möjligt så kunde de hjälpa mig. Nu var det iallfall kväll. Gilda satt i den lilla soffan i mitt rum, Hon skulle hjälpa mig lite på morgonen. Sen skulle Felix komma och vara med mig hela dagen. Dagen efter skulle vi till Globen. Hur roligt som helst. Men nu kände jag hur mina ögonlock bara blev tyngre och tyngre. Bara en minut efter så sov jag som ett barn.

Hola💁🙋💗
Nu händer det saker i boken!!😱😱
Jag har haft en okej helg. Hatar att plugga men jaja. Ska till Romme med skolan på fredag. Är inte så jävla taggad att gå upp 05.00 men jaja😂

Skriv lite tips vad ni vill ska hända fe nästa kapitlerna. Puss😍~ Ida🐩🐼💗