Den rätta för mig❤️

Kapitel 45❤️

~ 2 månader senare ~

För en vecka sen tog killarna turné över. Allt hade varit underbart. Jag hade träffat mina kompisar i Örebro och allt var underbart. Men... Idag skulle jag berätta för killarna. Alltså saken jag hade gråtit över och att Fredde tröstade mig på killarnas första konsert. Den saken. Jag hade knappt varit hemma hos min familj. Jag hade kommit hem sent och sovit, sovit över hos Felix eller sovit över hos mina tjejer.
Men nu skulle jag säga det till de.
- Hej killar... Säger jag. Jag var nästa skyfärdig. Jag orkade inte prata om det men nu skulle de ut.
- Hej älskling. Hur mår du? Frågade Felix. Han gick fram till mig.
- Jag måste berätta en sak. Säger jag.
- Ja, berätta då. Säger Omar.
- Jag ska... Säger jag.
- Kom till saken! Säger Oscar.
- Ta det lugnt Oscar. Ta din ditt. Säger Ogge.

- Jag ska åka till London i 4 månader och studera. Säger jag. När jag säger det så rinner det en tår från Omars kind.
- Du skämtar!? Ja, det gör du. Säger Felix.
- Jag menar allvar nu! Säger jag.
- Ursäkta vad fan sa du! Säger Ogge. Det såg ut som att killar skulle svimma närsomhelst.
- Mina föräldrar vill att jag ska vara mindre med er. Efter att de fick reda på att jag hade skärt mig så är det nästan rädda för dig Felix. Säger jag.
- Ida... Säger Killarna.
- Snälla, jag fick veta detta för 2 månaders sen... Säger jag.
- Varför har du inte sagt nått till oss? Vi älskar ju dig. Säger Ogge.
- Jag berättade för Fredde för han såg mig gråta. Jag är så rädd att jag kommer förlora er och att Felix kommer göra slut med er. Jag klara inte vad detta längre. Säger jag. Jag springer ut från danssalen. Jag öppnade dörr efter dörr. Tillslut kom jag till att foooers.
- Hej Ida. Mår du bra? Frågade en tjej.
- Tyvärr mår jag skit och ja. Säger jag.
Jag fortsätter att springa.
- Hon sprang ditt åt! Hör jag en tjej säga. Jag börjar springa fortare. Jag sprang in i gränd. Jag satt mig på marken och började gråta. Eller jag grät redan.
- Ida, vad gör du här? Frågade en välbekant röst. Jag tog upp mitt ansikte. Det var en kille jag verkligen ville se just nu som skulle förstå mig. Fredde.

- Hur tog killarna det? Frågade Fredde.
- Inte så bra. De trodde jag skämtade. Säger jag. Jag satt med en filt runt mig hemma hos Fredde.
- Men när åker du då? Frågade Fredde.
- Om 1 veckan. Säger jag.
- Tycker du att det ska bli kul? Frågade Fredde.
- Egentligen lite. Men mina föräldrar beställde detta bara för att jag skulle få ha egentid och sånt. Säger jag.
- Men Ida, vi skiter i det nu. Idag är det bara du och jag. Vi kan titta på nån film och sen sova. Säger Fredde.
- Du är ganska perfekt ändå. Säger jag. Jag kramar om han hårt.

Jag har mitt huvud lutade lite lätt mot Freddes axel. Vi hade haft det jätte kul. Vi hade lämnat våra mobiler i köket för jag inte ville prata med killarna. Jag vet att de är jätte arga på mig.
- Kan vi inte gå och titta på mobiler nu? Frågade Fredde.
- Ta med min. Säger jag.

Efter nån minut kom Fredde tillbaka.
- 27 missade samtal, 46 sms och massa saker från Twitter och Instagram. Säger Fredde.
- Jag kan ringa till Ogge. Han är den ändå så inte blev så förvåna eller vad man ska säga. Säger jag. Jag tar i mot min mobil som Fredde kastade på mig. Jag tittade inte på nått av mina sms, jag slog in Ogges numer och tyckte på ringa.

O = Ogge
I = Ida

O: Ida!
I: Hej, är du arg?
O: säg bara vart du är!
I: jag är hos Fredde men snälla, kom inte.
O: Hon är hos Fredde. Hör jag Ogge säga.
I: Tack så mycket då!
O: Vad? Du bara försvinner hela tiden!!!
När jag hörde det så blev jag så arg. Ogge sa precis att jag bara försvann hela tiden. Jag la samtalet och slängde i väg min mobil till det andra hörnet av soffan.
- Vad sa de? Frågade Fredde.
- Att de kommer och att jag bara försvinner hela tiden. Säger jag. Han går fram till mig och kramar om mig.

- Ida, älskling! Varför tror de att jag skulle bli arg eller göra slut med dig!? Frågade Felix.
- Emma. Sen ska du få vara ensam i 4 hela månader och i Stockholm finns det många tjejer. Inte bara jag. Säger jag.
- Men i mina ögon är du den ändå tjejen i Stockholm. Säger Felix.
När han sa det blev jag så rörd. Att jag var den ändå tjejen har ville ha nått att göra med.

~ Senare på kvällen ~

- Mamma, pappa! Säger jag när jag kliver in i lägenheten.
- Vad vi har sagt mig!!! Säger mamma. Hon kramar om mig men jag puttar bort henne.
- Vad fan håller ni på med? Frågade jag.
- Vi gör det rätta. Säger pappa.
- Ursäkta vad sa du!? Jag älskar killarna. Jag älskar Felix, Stockholm, mina tjejer, min klass och allt! När vi flyttade till Stockholm gjorde jag det för eran skulle. Så fort jag börjar gilla nått ska vi flytta ifrån det eller nått sånt. Säger jag.
- Vi vill inte att du ska vara med Felix på längre pungt slut! Säger mamma.
Jag slänger igen dörren. Jag visste att inte Felix var hemma men han skulle komma hem snart. Jag tog upp nyckel till hans lägenhet. Satte mig i soffan och grät. Att inte mina fattade!

- Gumman, vad gör du här? Frågade Felix.
- Mina föräldrar... Säger jag.
- Vad sa de? Frågade Felix.
- Jag måste åka ändå. Säger jag.

~ Nån dag senare ~

- Ida, förlåt mig. Säger Evve.
- Du skulle inte kunnat göra nått. Säger jag.
- Men dina föräldrar ringde bara och jag älskade idén. Säger Evve.
- Evve, bokade dina föräldrar för oss båda? Frågade jag.
- Ja, varför undrar du? Säger jag.
- Vi kanske kan ändra antal månader. Alltså 4 månader till 1 månad. Säger jag,
- Fyfan vilken bra plan!!! Säger Evve.

Shoo peppz😍
Idag har jag tagit ut min tandställning. Är så sjukt glad. Mina tänder är så vita och slipade. Love it💘

Konstigt kapitel? Vet inte😱💗

Men vad händer i nästa kapitel? Kommer Evve och Ida fixa så att de åker till London i bara en veckan? Kommer det hända magi med Ida och Felix?😏😂😻

Vi ses snart. Älskar er. Ni alla är lika underbara💘~ Ida🙋💗