Den rätta för mig❤️

Kapitel 67!❤️

~ 3 år ~

(Lyssna på Wanted med Hunter Hayes för lite mer filling)

Ja, 3 år hade gått. The Fooo Conspiracy var världen kända. Lika stora som One Direction. Iallafall. Omar hade blivit tillsammans med Evelina för ett års sen. Oscar och Ogge hade haft lite tjejer då och då. Men just nu var de singlar. Grejen var att jag och Felix hade varit tillsammans i snart 5 år. Och jag, jag var gravid. Jag och Felix skulle bli föräldrar. Det var så sjukt att tänka sig. Att jag Ida Andersson skulle bli mamma, att få krama och älska ens egna barn. Och att jag och Felix hade blivit sambos. Vi var förlovade nu. Tiden hade gått så fort. Men allt var så bra. Även fast killarna är och har lite konsert lite då och då så träffar jag de lika mycket. Det har inte förändrats nått iallfall. Det kanske är 20 år men i deras hjärna är de 5 år. Och det är de jag älskar mer de.

- Älskling, ska jag hämta nått till dig? Frågade Felix.
- Du. Svarar jag. Felix kommer till mig. Jag satt i soffan i våran lägenhet.  Vår lägenhet var en 3. Och det räckte bra till oss. Vi är liksom 2 20 åringar. Vi behöver inte mer.
- Vad vill du ha av mig då? Frågade Felix och gjorde en peddo plick mot mig.
- Fan vad peddo Felix. Men kom och mys med mig bara. Och en kyss vore inte vara så dåligt. Felix satte sig bredvid mig i soffan och hans hand på mitt lår. Jag fick rysningar. Han tittade upp med sina fantastiska ögon in i mina ögon. Han strök med tummen vid min kind försiktigt. Han visste vad han höll på med. Helt plötsligt satt jag i hans knä med mitt ansikte mot hans. Han la sina händer försiktigt lite längre ner på min rygg. Och jag la mina händer bakom hans nacke. Som vanligt.
- "jag är så glad att jag föll för dig. För du är det bästa som har hänt mig. Alla bråka skiter vi i. Jag har alltid älskat dig. Som jag sa för 5 år sen. Som jag sa när vi hade varit tillsammans i 1 månad. Du, just du Ida Andersson, eller snart Ida Sandman. Du är den rätta för mig. Du och jag är som 2 pusselbitar. Vi passar så bra tillsammans. Och jag älskar dig för den du e. Din kropp,din röst, ditt leende. Allt med dig är så fin. Du är lika fin utan smink som med. Du är lika fin med mjukiskläder som med en balklänning. Du är alltid fin. Ditt långa blonda hår är så fint. Tack för du räddad mig. Jag skull vara dö utan dig". Avslutar han. Med en tår rimmades från min kind av lycka så kyssar jag han. Bara så där perfekt. Som vår första kyss på vår allra första dejt. Vi satt på kullen vid det där glass stället på Värmdö. Och att några foooers såg oss och tåg kort. De foooersna hade skrivit på instagram/Twitter: "Felix är lycklig, Ida är lycklig. Då är vi lyckligare". Jag glömmer aldrig hur glad jag var den dagen. Jag är glad varje dag nu.

Mina föräldrar hade flyttat till Göteborg för deras jobb. Det var såklart tråkigt att inte träffa sina föräldrar men jag hade inte träffat de alls ofta innan de flytta. De flytta för ca 1-2 år sen nu.

Killarna höll som sagt fortfarande på med deras musik och dans även fast de var lite äldre nu. Nu hade de konserter runt hela världen! Och jag kunde inte vara stoltare. Nu när jag var gradvis fick jag inte följa med killarna så mycket längre för jag skulle snart födda. Men jag var med killarna i Japan, NYC, Spanien, Grekland osv. Det är så sjukt att jag har fått uppleva detta.

Min och Felix lägenhet låg i stan men inte så centralt ändå. Man fick ta tunnelbanan som gick 15 min. Men det ändå okej. Ett krav jag hade när vi skulle flytta ihop var att inte bo mitt i stan. Inte direkt vid plattan.
Vår lägenhet var som sagt en 3. Ett vardagsrum, mitt och Felix sovrum och sen ett rum till vårat barn. Köket vi hade var ganska nytt men inte jätte lyxigt. Badrummet vi hade var fint också. Vi hade en ganska stor hall också. Allt i lägenheten var verkligen jätte fint.

- Älsklingen. Vet du hur mycket jag älskar dig? Frågade Felix.
- Neej. Berätta för mig. Säger jag och rättar till kudden som jag hade bakom ryggen.
- Jag har en sak till dig. Vänta där. Säger Felix och reser sig från soffan. 
- Okej. Är det en överraskning eller? Frågade jag.
- Kanske det. Blunda iallfall. Säger han. Jag stänger mina ögon och hör ytterdörren öppnas och snabbt stängas igen.

"Loving can hurt
Loving can hurt sometimes
But it's the only thing that I know
When it gets hard
You know it can get hard sometimes
It is the only thing that makes us feel alive

We keep this love in a photograph
We made these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Hearts are never broken
Times forever frozen still

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin' me closer
'Til our eyes meet
You won't ever be alone
Wait for me to come home
Loving can heal
Loving can mend your soul
And it's the only thing that I know (know)
I swear it will get easier
Remember that with every piece of ya
And it's the only thing we take with us when we die

We keep this love in this photograph
We made these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Our hearts were never broken
Times forever frozen still

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin' me closer
'Til our eyes meet
You won't ever be alone

And if you hurt me
That's OK, baby, only words bleed
Inside these pages you just hold me
And I won't ever let you go

Wait for me to come home [4x]

Oh you can fit me
Inside the necklace you got when you were 16
Next to your heartbeat
Where I should be
Keep it deep within your soul

And if you hurt me
Well, that's OK, baby, only words bleed
Inside these pages you just hold me
And I won't ever let you go

When I'm away
I will remember how you kissed me
Under the lamppost
Back on 6th street
Hearing you whisper through the phone,
"Wait for me to come home."

Där står mina fina 4 killar och sjunger min favorit låt av Ed Sheeran.
- Ida ställ dig upp. Säger Felix.
Jag ställer mig upp från soffan så jag står mot killarna. Felix går fram några steg. Killarna står och filmar med deras mobiler. Då händer det. Felix ställer dig ner med ena benet i marken. Som om man skulle knyta en sko typ. Men han tar upp en ask ur hand byx ficka. Han öppnar asken och i asken är en ring. Jag lägger mina händer över mina kinder.
- Ida Andersson, jag älskar dig. Skulle du vilja gifta mig med mig? Frågar Felix. Han tittar upp på mig. Han har på sig kavaj och han e så fin.
- Jag älskar dig också och det klart jag vill Mr.Sandman. Säger jag. Felix reser sig upp slänger mig upp i hans famn och kysser mig. Så slutade det. Att jag var förlovad med Felix Sandman, jag skulle snart heta Ida Sandman och att vi skulle få ett barn som fick efternamnet "Sandman".

Jag tror att mitt liv kommer att rulla på riktigt bra nu. Allt har gått så bra. Att bli mamma kommer bli bäst och ha en man kommer vara bra. Så, han var "Den rätta för mig" ändå.

THE END❤️

Herre Gud!
Nu är denna bok avslutade. Efter mer än ett halv års arbete och slit. Jag har verkligen slitigt för den här boken och jag är så jävla stolt. Jag har "dyslexi" men herre Gud. Jag har fått sån fin feed bak från er så jag har somnat med tårar i ögonen och ett leende på läpparna. Min dröm var att få skriva en novell som folk gillade och det gick i uppfyllelse. Mina föräldrar är så stolta över mig, mina kompisar och ni. Tack för allt stöd. Tack för att ni har kunnat hålla er i kanske mer än en vecka ibland för att få ett kapitel. Tack för att just DU gillar min bok. Tack för att just DU tar dig tid att läsa min novell. 💖

Imorgon börjat jag 8:an och jag är lite nervös. Även fast 80% av denna sommar har gått ut på att sitta in för det har regnar har det varit så bra. Har upplevt så bra och fina saker. Minnen för livet. Och snart får jag träffa mina internet vän efter ett halv år och FOOO5THELEMENT! 💫😱👐🏼🎉👑

Så tack så himla mycket. Jag kommer skriva ut när jag börjat på min nya bok. Hoppas ni vill läsa vidare på den. Om ni har frågat och sånt.
Följ mig och fråga på:
Snapchat: ida.helmfrid
Twitter: HelfridssonIda

Älskar er nått otroligt mycket. Tack för att just du finns. Puss på dig. Ses snart igen hoppas jag💖💖💖💖~ Ida