Den rätta för mig❤️

Kapitel 16❤️

- Ida, vilka är de där killarna? Jag känner igen de ju, Frågar Freddy.
Jag tittade upp från att titta på min mobil. Där stog mina 3 små killar. Det var början på hösten så det hade jeans,skjota och en jacka. Alla såg så glada ut.
- Just ja, Freddy. Det här är Omar, Oscar och Ogge. Ogge heter egentligen. Oscar men vi kallar han Ogge, säger jag.
Freddy reste sig och gav killarna en kram var.
- Förlåt för vi blev sena, säger Omar.
- Gör inget. Det var bra att ni kom. Säger jag med ett lite skratt.

Nu satt vi alla vid bordet och hade precis beställt. Killarna hade berättar om sig själv och hade verkligen bjudit på sig själv. Mitt i allt ihopa börjar jag tänka på en annan sak. Jag började sakna Felix. Men varför skulle jag göra det. Han slog mig och kallade mig saker så nu ska jag tänka på att jag är på middag med mina bästisar och "kille".

- Ida, jag, Oscar och Ogge har känt dig väldigt länge nu. Jag vet allt med Felix har gjort dig ledsen och med dina problem. Därför får du detta från oss. Detta är från Gigi, Evelina och Frida. Vi har ju prata lite med de så. Varsågod Ida. Säger Omar.
- Men Gud. Skojar ni? Säger jag.
- Nej, faktisk inte. säger Ogge med ett lite skatt.
Mina andra kompisar stirrar bara på oss.
- Ida, öppna då. Säger Moa.
- Kom igen latmask, säger Simon.
- Jalla då, säger Vickan.
- Öppna nu då blondi, säger Freddy. Jag får en blöt kyss på min kind av han. Jag får en blå smal ask av Oscar. Jag tar i mot asken och får upp askens lock. Jag ser ett brev. Ingen hinner se att jag får ner brevet smidigt ner i min byxficka. Där låg också ett halsband. Med ett hjärta. Det var silver! Äkta! På hjärtat stog det: "Vi älskar dig som du är". Jag fick ur mig en tår.
- Killar, hur söta är ni? Säger jag. Jag känner att Freddy tar sin ena arm min midja.
- Du är ju dig själv när du är med oss, du leker inte någon annan. Du är ju bäst att vara dig själv. Säger Omar.
- Alla ni runt detta bord, ni är bäst. Och såklart Mina tjejer i Stockholm. Jag älskar er så sjukt mycket. När jag hade min jobbig period så hjälp ni mig. Och allt med Felix såklart. Ni är verkligen för bäst, säger jag. Jag grät inte för var ledsen, jag var glad.
- Ida, ska jag hjälpa dig att sätta på dig halsbandet? Frågar Freddy.
- Ja gärna, säger jag. Jag får ett leende på mina läppar. Han tar upp halsbandet ut den lilla asken. Han sättet på mig den runt min hals. Han rättar till mitt hår och tittade på mig.

Vi hade ätit klart maten nu. Vi hade också ätit efterrätt och vi var på vägg ut. Freddy ville prata med mig om någonting så de andra skulle väll prata om nått annat.
- Ida. Säger Freddy.
- Ja, säger jag.
Han tar mina händer så att vi nu håller i händerna.
- Jag älskar dig Ida. Det vet du. Säger han.
- Ja, och jag älskar dig med. Säger jag.
- Nu när du åker hem till Stockholm på lördag. Hur blir det mellan oss? Frågar han. Han såg jätte ledsen ut. Ingen av mina bästisar ville att jag skulle till Stockholm igen.
- Ja, vad vill du? När jag flyttade sa vi att vi inte skulle vara tillsammans för att jag skulle kunna hitta nån ny i Stockholm. Jag har bara varit med min klass, killarna och mina tjejkompisar. Inga mer. Säger jag.
- Så du och jag skulle kunna vara tillsammans tills du inte vill vara tillsammans längre? Frågar Freddy.
- Du, jag vill vara tillsammans med dig men jag tror att vi skulle sakna varandra för mycket. Men nu till lördag, är vi tillsammans och myser. Sen sms och skypar vi så fort vi kan. Säger jag.
- Bara att få vara med dig är underbart. Ja, det är okej. Men du är verkligen min drömtjej Ida. Älskar dig Ida. Säger Freddy. Han hinner inte säga någon mer innan mina läppar är mot hans. Vi kysser varandra. Våran kyss var så mysig. Den bästa kyssen föralltid.

~ 3 dagar efter ~

- Ida, har du börjat packa än? Frågar Vickan.
- Ja, lite. Vet du vart min röda hoddie är någonstans? Frågar jag.
- Nej nej. Jag har verkligen ingenanning, säger Vickan. Man ser att hon ljuger.
- Vickan. Ge mig den. Jag vet att du har den nu. Säger jag.
- Men jag vill inte att du ska åka ju, säger Vickan.
- Tror du att jag vill det? Frågar jag.
- Jag älskar dig. Du är min andra syster. Vi har känner varandra så länge nu. Typ 8 år. Du är ju så himla modig. Kommer du ihåg i 4:an-7:an när du hade så dåligt självförtroende? Jag hjälpte dig ju igenom allt. Jag älskar dig så sjukt mycket och vill bara ha nått som ett minne. Säger Vickan. Hon är så gullig. Hon står och gråter nu. Jag går fram till hennes famn och kramar om henne. Hon var så bäst. Det klart hon skulle kunna få den tröjan. Hon skulle kunna få alla mina kläder. Bara om hon var lycklig.

~ Dagen jag skulle hem (lördag) ~

Jag hade fyra 15 åringar runt om mig som bara grät. Det var Freddy, Simon, Vickan och Moa. Jag grät såklart jätte mycket. Jag kunde inte sluta krama de. Jag ville ge alla en varsin kram nu. Tåget skulle snart gå. En röst i högtalarna börjar prata. " 20 minuter kvar till tåget till Stockholm kommer "
- Moa, jag älskar dig tjejen. Du finns där alltid vid min sida. Ta det lungt med allt i skolan och bara ta det chill. Ta hand om Freddy och de andra. Säger jag. Jag kramar om Moa som gråter väldigt mycket nu. Jag släpper kramen och går vidare till Simon.
- Min första kill bästis. Du är min lilla Hollister freak. Jag älskar dig. Säger jag. Jag hade aldrig sätt Simon gråta så mycket. Jag gav han en kram. Jag gick vidare till Vickan.
- Vickan, jag kan fortfarande inte förklara hur mycket jag älskar dig. Du är för bäst. Min lilla osmarta blodin. Säger jag. Jag ger en stor kram till Vickan.
- Ida, mina fina Ida. Nu kommer du åka ifrån mig igen. Säger Freddy. Jag vänder mig mot Freddy.
- Freddy, jag älskar dig. Du är min söta lilla prins. Du kommer alltid finnas i mitt hjärta och tack för att du gör för mig. Jag går fram till han och kramar om han. Jag vrider försiktigt upp mitt huvud och kysser han lätt på hans läppar.

Nu satt jag längst in brevid Omar och mittemot Oscar och Ogge vid ett bord på tåget. Jag hade precis sagt hej då och vinkat av mina kompisar. Jag har grät fortfarande. Men inte lika mycket. Jag hade mitt huvud lutat mot Omars axel. Jag tittade på allt utanför fönstret på tåget. Allt jag såg var gräsmattor och hus. Jag saknade Örebro redan nu. Jag saknade min gamla klass och allt.

Hej på er❤️
Detta kapitel var inte så bra. Trögt men det hände mycket i det. Kommer det hända mer med Felix? Kommer Ida bli tillsammans med nån av kille i Stockholm? Kommer hon bli vän med Emma Igen?

Hoppas ni gillade kapitel. Jag har 600 readers nu. Tack så mycket😱💕

Vi ses snart. Puss på er~ Ida💕