Den rätta för mig❤️

Kapitel 60!❤️

"- Polisen, har ni hittat honom. Frågade Omar än en gång.
- Jag är ledsen att säga att han inte är vid liv längre. Vi försökte så mycket vi kunde men vi kunde inte. Säger polisen.
- Jag hoppas ni ljuger. Säger jag med en darrig röst.
- Tyvärr så ljuger vi inte. Felix Sandman finns inte längre. Säger Polisen. Det där ekar i mitt huvud.
Jag släpper Omars hand. Jag sprang så långt jag bara kunde. Jag bara sprang tills jag såg en klänta och ett stup. Där skulle jag dö.
- IDA! SLUTA! HOPPA INTE! Jag tittar bakom mig, när står alla. Omar, Oscar, Ogge, Katia, Daff, Gigi, Frida o Evve. Sen poliserna.
- Jag är på jorden bara för Felix skull. UTAN HAN VID MIN SIDA ÄR JAG INGET! Skriker jag. Sen går jag ut och jag stänger ögonen.
- IDA!!!!!!!!!!! NEJJJ. Skriker Omar. Han skriker så högt så att jag hör det."

...

Jag vaknar upp med ett ryck. Det första som kommer ut ur mig är tårar.
- Ida, vad händer? Frågade Omar. Jag hade väll prata i sömnen eller så kunde han väll inte sova.
- Jag drömde en hemsk mardröm. Säger jag. Tårarna bara rinner ner från mina kinder i mängder.
- Ida, kom hjärta. Säger han. Han lägger mig bredvid han, mitt huvud på hans bröst. Väldigt mysigt men han visste att just de gjorde mig lugn.
- Berätta vad som händ i drömmen. Säger han.
- Alltså vi fick veta att Felix hade dött av poliserna och jag hoppade från ett stup för att tänkte att utan Felix, varför lever jag då? Alla ni var där, alltså ni "3 OOO", Katia, Daff och tjejerna. Och att när jag hoppade så skrek du så mycket. Jag blundade och jag var nästan vi marken då jag vaknade. Säger jag. Det var svårt att prata för att jag grät så mycket.
- Ida, sluta drömma om såna hemska drömmar. Säger Omar och kramar om mig hårt.

- Kom idag. Säger Omar och tar min hand.
- Jag orkar inte gå upp. Säger jag.
- Kom nu. Jag har en lite lite överraskning till dig... Säger Omar.
- ÄR DET FELIX!? Skriker jag. Jag reser mig upp fort innan Omar stoppar mig.
- Det är inte Felix. Utan dina kompisar... Säger han. Jag går med bestämda steg mot vardags rummet där jag såg några skuggor.
- ÖVERRASKNING! Skriker de. De är tjejerna o Oscar 2x.
- Omar berättade om att de var "överraskning men brukar inte sånt vara på kvällar? Frågade jag och skrattade till.
- Överrasknings frukost! Säger Frida.
- Ta da! Säger Gigi och Evve.
- Alltså ni är för bra. Allt skulle vara helt perfekt om Felix var här... Säger jag och tittar ner i marken.
- Ida, sluta deppa. Vi deppar också men vi försöker göra roliga saker för att kunna tänka på nått annat. Säger Oscar.
- Han var min pojkvän Oscar. Jag älskade han mest av allt på denna jord. Säger jag.
- Vi älskade han också. Vi alla i det här rummet älskade Felix. Om han inte kommer tillbaka kommer han alltid finnas i våra hjärtan. Alltid? Frågar Ogge.
- Alltid. Säger jag och får faktist fram ett litet leende på mina läppar. Att bara höra Felix namn gjorde mig glad.

Under vår lilla mys frukost hade vi pratat om allt som inte hörde till Felix. Det var inte för att vara elak på nått sätt. Det var bara för att killarna visste att jag kunde vara väldigt känslig när sånt här händer. Jag tyckte de var gulligt av de att det försökte prata om t.ex. Örebro och sånt jag gillade. De försökte muntra upp mig. Jag blev så glad att de ville göra mig glad för jag tror faktist att jag fick fram ett leende. Mina läppar kan le men ingen kommer kunna se hur mitt hjärta ser ut. Bara Felix kan se det. Han kan se när mitt hjärta är ledset men jag kanske ser glad ut på ansiktet. Felix är verkligen de bästa som finns. Utan han, varför lever jag? Jag älskar alla mina fina kompisar och allt men det är så konstigt att inte vara med Felix. För jag älskar han så mycket så det gör ont.

- Ida, kommer du? Frågade Frida.
- Vart ska vi? Frågade jag
- Vi ska till Ica. Eller vill inte du med? Frågade Evve.
- Jag känner Ida bra och hon vill inte gå utanför... Ja. Vi vet vems dörr. Säger Gigi.
- Omar, stannar du här? Frågade jag.
- Ja, gärna. Säger han.
- Så vi går med tjejerna. Vi ses om kanske en halv timme eller 1 timme. Vi får se om vi träffar några foooers, säger Ogge.
- Amen vi ses snart. Säger Gigi och kramar om mig innan Oscar, Ogge, Gigi, Evve och Frida gick.

- Ida, mina fina. Jag älskar dig. Jag ser att du är ledsen. Man du försöka att inte vara ledsen. Säger Omar.
- Jag kan inte. Och hur kunde du se det? Frågade jag.
- Både jag och Felix känner dig så bra. Säger Omar.
- Jag älskar Felix så mycket. De sista jag sa till han var att jag inte ville att han skulle göra sig illa. Han var varit borta i 5 hela dagar nu. Jag brukat vara med han varje facking dag. Han gör så jag har fötterna på jorden. Säger jag.
- Ida, vi fixar det här, vi kämpar och vi kommer klara detta. Jag älskar Felix också. Han är min brorsa som Oscar och Ogge är för mig. Jag är också ledsen för att han är borta men jag lovar att han kommer tillbaka. Säger Omar.
Jag känner en tår rinna från kind.
- Här, kom Ida. Säger Omar. Han öppnar upp hans famn och jag nästa springer in i hans famn.
- Vi kanske klara detta. Säger jag.
- Det gör vi. Säger Omar och han dra sin hand vid min rygg. Han pussar mig på pannan.

Hej alla fina🇸🇪💗
Jag mår ganska dåligt. Hade ont i magen 24/7 sen i sön-tis. Sen fick jag mens på tis så det blev ju inte bättre.🔫

Allt med skolan o mitt liv är så konstigt. Ibland mår jag så himla bra o är så positiv o andra dagar deppar jag. Vet liksom inte vad som händer med mig. Att ha dåligt självförtroende och komplex på ens kropp gör det inte bättre heller😔😔😔

Idag var det en bra dag iallfall. 20 grader och sol hela dagen🌞. Jag mådde bara jätte bra idag, ridningen gick jätte bra och nu hejar jag sönder på Måns i ESC. 🇸🇪🎉❤️

Men nu ska jag snart sova faktist. Älskar er alla och tack för alla kommentarer. Ses alla mina choklad bitar~ Ida🍫❤️😘