Kapitel 49❤️

583 7 1
                                    

Jag satt på bussen med min stora svarta resväska och min ryggsäck som skulle vara mitt handbagage. Där låg allt jag behövde ha för en månad i London. Short, jeans, tröjor, smink, underkläder, två jackor, skor och bara massa skit.

Jag satt med mitt huvud lutat mot Felix axel och höll han in handen. Bussen var ganska tom. Jag och Felix delade hörlurar också. Vi var verkligen värsta paret.

- Då var det dax att gå av. Säger Omar.
- Felix har somnat, vi skrämer han. Säger jag.
- Okej. Säger Oscar. Han sätter sig upp. Ogge som satt framför Felix vände bara på sig.
- VAKNA! Skriker vi alla. Felix ramlar ner på golvet och de som var på bussen stirrade på oss.
- Jävlar! Får man inte ens sova lite längre. Säger Felix och försöker sätta sig på sättet.
- HAHAHAHAHA. Skrattade vi alla.

Jag stog och väntade på Frida, Gilda, och Evve. De hade åkt tillsammans och hade blivit lite sena. Killarna satt på några bänkar längre bort. Jag ville inte se de ledsna.

Jag ser tre tjejer gå från parkeringen med varsin resväska och ryggsäck.
- Hej tjejer. Säger jag. Jag springer till Gilda och kramar om henne. Sen kramar jag om Frida och sist Evve.
- Hur mår du Ida? Frågade Evve.
- Jag trodde att jag skulle kunna avboka allt och kunna stå i mot mina föräldrar för denna gången. Men det gick inte. Säger jag.
- Men kom igen. Vi ska bo på ett hotel och ensam utan våra föräldrar i en hela månad. Jag tycker det ska bli kul. Säger Gilda.
- Det har du rätt i. Säger jag.
- Vi måste gå igenom passkontrollen om senaste en timme så vi måste börja gå. Säger Frida.
- Men vi kan väll ta det lite chill. Säger jag.
- Vi vet att Felix, Omar, Oscar och Ogge är med dig. Säger Evve.
- Hur visste ni? Frågade Jag.
- Frida berättade och att vi ser de. Säger Evve.
Vi börjar skratta och går in till terminalen.

( Här ska ni lyssna på "Flights" med Jack & Jack. Om låten hinner ta slut, kör bara om låten igen. )

- Då var det dags killar. Säger Omar.
- Tyvärr ja. Säger Ogge.
- Killar, jag måste åka nu. Säger jag. Tjejerna stog bakom mig och väntade på att jag skulle säga hej då.
- Ida, vet du hur mycket vi älskar dig? Frågade Oscar.
- Jag älskar er också. Säger jag.
- Vi kommer sakna dig så mycket. Säger Felix. Han var den som hade gråtit mest.
- Ogge, jag kommer sakna dig när du rappar i bara mjukisbyxor och keps. Jag kommer sakna ditt leende och ditt skratta. Säger jag. Jag går fram till Ogge. Jag gnuggar in mitt huvud i hans bröst korg och får in en doft.
- Jag kommer sakna allt med dig. Säger Ogge. Jag släpper kramen och går vidare till Oscar.
- Jag vet att det har hänt mycket mellan oss men jag kommer ändå sakna mitt vita fluff fluff. Din söta lite leende och ditt vita fluff fluff får mig alltid att skratta. Säger jag. Jag kramar om han. Han gnuggar in sitt huvud i min axel. Han släpper kramen.
- Omar, vart fan ska jag börja. Jag kommer ju sakna allt med dig. Allt med dig är ju underbart. Ditt skratt, din röst. Allt! Säger jag. Jag nästan springer in i Omars famn.
- Ida, tänk på vårat vänskapsarmbamd. Jag älskar dig mer än så. Säger jag. När han släpper mig ser jag flera tårar rinna från hans kind. Jag kysser mitt armband och vände mig om.
- Felix. Du är likadan som Omar. Jag älskar dig mer så himla mycket.... Felix, jag klara inte av detta. Säger jag.
- Okej, jag slutar gråta. Säger Felix och tårkar bort några tårar från hans kind.
- Jag älskar dig Felix Sandman. Du är det bästa som har hänt mig. Så jävla underbara du är, Säger jag.
Sen vänder jag mig om. Jag klarade inte av att se mina bästisar att gråta. Jag hade gjort så alla mina bästisar grät floder bara för att jag skulle bort i en månad. Om inte jag skulle ha ramlat i den där trappan vid mig och Felix skulle jag inte vara tillsammans med Felix och vara bästis med mina 3 OOO.

- Ida!!! Hör jag en röst. Jag vände mig om. Det var Felix. Jag lämnade väska och sprang in i hans famn.
- Jag älskar dig och Ida Andersson. Säger han. Sen hinner jag inte säga nått innan jag har ett par läppar pressande mot mina läppar. Där kysser jag han riktigt länge. Och bara kramar han hårt.

(Här kan ni stänga av låten)

Killarna var fortfarande kvar på flygplatsen. De ville vinka av mig. Jag och mina bästisar hade varit i de små shopparna som fanns på Arlanda. Vi hade stått i kö en lång stund nu för att gå på planet. Frida hade träffat två av sina barndomskompisar som också skulle vara på samma ställe vi skulle vara på så hon skulle sitta vi de. Jag skulle sitta längre in, Gilda bredvid mig och bredvid henne Evve.

Nu satt vi på planet och skulle snart starta. Jag såg killarna genom ett av fönstrerna. Precis när jag började tänka på killarna började de skaka i hela planet. Vi skulle lyfta. Snart skulle jag vara flera mil från personerna jag älskar mest.

Vi var alldeles snart uppe i skyn. Killarna hade vinkat som galningar. Jag hade mitt huvud lutat mot Gilda. Jag satt och lyssna på killarna musik och några låtar som vara "våra låtar". T.ex. No type, don't, post to be, not on drugs m.m. Vi brukade alltid sjunga så högt till Not on drugs. Men nu skulle jag inte deppa. Jag var precis på väg till London med mina bästisar. Bye wonderful Sweden. Hello Beautiful London!

Hola🙋
Idag var jag i Romme och åkte skidor. Jätte bra backar. 🎿💘
Förlåt för att jag inte lägger upp så mycket just nu med men mår inte så bra just nu. Jag lovar att så fort som möjligt jag mår bättre att jag börjar skriv mer. Tack för mer än 8k läsare. Älskar er mer är mitt liv. Pöss på er~ Ida💘💁💗

Den rätta för mig❤️Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon