Den rätta för mig❤️

Kapitel 65❤️

(#TBT När Ida tänkte ta självmord)

(Lyssna på "Mono No Aware" med Hammock igen hela kapitlet)

Där satt jag på golvet. Helt ensam. Bara jag. Min brorsa hade fått en tjej och var med henne hela tiden. Och min föräldrar brydde sig knappt om mig. Det vara i Örebro och hade inte ringt eller nått på snart 2 veckor. Det fattade inte att jag var ledsen. Det åkte precis när Felix hade försvunnit och sa bara hej då. Vi får se när vi kommer hem.

Jag satt och tittade på bild efter bild Felix, alla fina texter från foooers och allt. Jag orkade inte mer. Och jag hade sagt det många gånger men denna gång menade jag verkligen det på riktigt. Om Felix nu levde skulle Felix döda mig. Jag hade skärt säkert 10 nya sträck på handleden. Hemskt. Blodet hade börjar tårkar. Jag hade tårar i ögonen, på mina kinder och hade smink överallt. Nu, räcker det.

Jag gick mot mitt rum. Jag var det i min påkallad "familj" som hade balkongen. Och nu, nu skulle jag hoppa. Hoppa från 3 våning. Nu skulle det hända som jag hade drömt mardrömmar om. Att dö, att ta självmord. Att hoppa från säkert 7 meters avstånd. Jag skulle dö när jag var vid marken eller bli väldigt skadad. Jag vill bara inte finnas. Jag hade på mitt linne jag fick från de i Örebro och ett par slitna jeans, mitt armband jag hade fått av Felix och hade mitt och Omars kompis armband på mig. Jag hade mitt halsband jag hade fått av killarna, Katia, tjejerna och det i Örebro. Jag vill ha på mig det som betyder mest för mig när jag dog.

Innan jag gick ut till balkongen gick jag till en bild på Felix.
- Felix, du har alltid vara där hos mig. Nu ska jag vara hos dig. Uppe i himlen. Jag orkar inte leva utan dig så nu, om 10 minut så är jag med dig i himlen. Du är det bästa pojkvännen och bästa vännen man kan få. Dina kyssar, dina kramar, våra stunder och allt! Jag älskar dig Felix Villhelm Sandman! Säger jag.

Jag gick vidare till min säng. Jag tittade på collaget som fanns över min säng på ALLA mina bästisar. Jag satts mig så jag kunde se allt bra.
- Alla ni har funnit för mig när jag har mått dåligt och mått bra. Moa, Vickan, Robin, Simon, Freddy och min gamla klass i Örebro. Ni var med mig från när jag var 1 år gammal. Våra minnen finns i mitt hjärtat. Och tack för allt ni gjort. Mina tjejer. Frida, Evve och Gilda. Vart ska man börja. Ni är de bästa vännerna man kan få. Girl, ni är bäst! Jag vet inte hur mycket vi har skratta och leet som idioter tillsammans. Ni har varit personen som hjälpte mig att må bra och ni kommer alltid finnas i mitt hjärta. Våra minne, era skratt, era leenden, era kroppar och allt kommer jag aldrig glömma. Katia, du fanns också där för mig. Girl, du är bäst. Förebild och snygg. Tack för att du alltid fanns där för mig. Och nu, boysen. Bästa till sist. Vart ska jag börja? Ja, ni är det bästa jag har. Alla ni fyra. Ni alla får mig att gråta av skratt, att le när vi le och ni får mig att känna mig värdefull, fin och underbara. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag kan knappt pratar för jag gråtit så mycket. Men ja, ni var de som räddad mitt liv. Och ni är bäst. Det är ni jag älskar mer hela mitt hjärta. Felix, Oscar, Omar och Ogge. Ni är bäst. Avslutade jag med.

Jag hade inte sagt till nån att jag skulle ta självmord så Killarna o tjejerna skulle bli förvånande. Eller j, jag vet ju inte vad de skulle reagera när de såg mig död. Jag tog mer bilden jag hade på tjejerna, killarna, Daff o Katia. Jag kramade om bilden och pussade på Felix. Jag skrev ett brev vid tavlan och la den på sängen. Jag lämnade sängen och gick med tunga steg mot balkongen.

Jag stog och tittade ner mot den svarta gråta asfalten där jag snart skulle ligga. Där jag skulle dö. Ingen kunde stoppa mig. Nu skulle jag hoppa.

Jag ställde mig på stolen och tog ut en fot....
- IDA VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MIG IDA!!!!!!!????? HÖR JAG NÅN SKRIKA. Jag brydd mig inte.

- IDA VAD GÖR DU!? Jag tittar bakom mig. Där stog... Omar.
- Jag vill inte leva längre okej! Säger jag.
- Ida, kom. Säger Omar. Jag lyssnar inte och skiter i vad han sa.
- NU GÅR DU NER FRÅN STOLEN DIREKT OCH KOMMER TILL MIG FÖR DU SKA INTE DÖ! Skriker Omar.

.

Nu satt jag med smink i hela ansiktet och kramads om Omar så hårt. Vi hade bara suttit och kramat sönder varandra i timmar. Helt plötligt känner jag att Omar tar ett hjälpt andetag.
- Ida, får jag se på dina handleder? Frågar Omar.
- Du behöver inte... Säger jag.
- Ida? Frågade han.
- Ja? Svarade jag.
- Jag ser ju att du har skärt dig. Säger Omar.
- Förlåt Omar. Säger jag och börjar gråta igen.
- Gråt inte. Säger Omar. Han kramar om mig.
- Jag orkar inte mer. Omar! Säger jag.
- Jag är vid din sida i vårt och torrt okej!? Säger Omar.
- Kanske... Säger jag.
- Du, jag såg i hallen att du hade tagit några tabletter. Kom så slänger vi de. Säger Omar.

Där låg ett helg ark till med tabletter som skulle skolas ner i toaletten. Lite skönt skämdes det men på tanke på att jag hade köpt de och det var skit dyra och jag vill dö fortfarande så vill jag bara dra ner min hand i toan och äta alla tabletter.

Hej på er🇺🇸🇸🇪❤️
Det var länge sen nu. Typ inget har hänt heller. Vissa av er kanske undrar varför jag mår "dåligt". Jag lider av dåligt självförtroende och kropps komplex. Jag sitter nästa varje kväll och bara gråter. Jag försöker få bättre självförtroende men det är skit svårt.❤️😭

Om 8 dagar ska jag åka på SJÖSTJÄRNANS RIDLÄGER. Där kommer jag vara från 25 juli-1 augusti. Jag ska vara med min kompis jag lärde känna där ifrån det ridlägret. Och hon bor i USA förutom på sommaren. Hur coolt är inte det!? Men ja❤️

Vi alla vet vad som har hänt mellan Felix och henne. Jag kommer inte säga hennes namn ens. Jag är glad för att Felix är glad men just HON får mig att känna mig ful och värdelös. Och känna att jag aldrig kommer träffa killarna. Så, om du vet att jag följer dig på Twitter och skriver om de, förvarna mig. För jag satt en hel dag o bara grät för de😭

Hoppas ni gillade kapitlet. Skriv i kommentarerna om ni undra nått och sånt. Ni är bäst och tack för 33k! Älskar er💘💘💘~ Ida💫