The Day We Met

Kapitel 6

                                                                     ♕ A v e r y ♕

Jag tar en sista titt bakom in innan jag kliver på bussen. Maya har inte svarat på några av mina sms och jag kan inte urskilja henne vid parkeringen heller. Fundersam går jag och sätter mig på en ledig plats mot fönsterna. Framför mig är det två andra lediga platser som är vända bak och fram och mellan mitt och de sätena framför mig är ett litet bord som jag lägger upp min väska på. Jag tar upp mobilen ur fickan och öppnar upp den. Jag har fått ett meddelande från Maya. Det var ju på tiden.

Maya - I'm at the dentist, I'm going to skip the rest of the day after that too. But see you at the party!

Jag skickar en snabb tummen upp som svar och stänger frustrerat mobilen. Det betyder att jag kommer behöva genomlida den här dagen utan något sällskap av min bästa vän. Mina tankar blir avbrutna när Mason och de andra killarna kommer du sätter sig vid platserna runt mig. Mason tar platsen bredvid mig medan Tyler sätter sig framför mig och Max bredvid honom. De andra killarna sätter sig på platserna bakom oss.

"Can we sit here?" Frågar Tyler lägger sin väska uppe på min.

"I mean it doesn't look like I have a choice"säger jag och skrattar till. Mason håller inne ett skratt och kollar sedan på mig och håller oskyldigt upp händerna. Jag ler men lutar sedan mitt huvud mot fönstret och kollar på den framrusande omgivningen. Jag förstår inte vad alla tycker är så fel med dom här killarna.

När jag är med dem är dem super schyssta och roliga, men det kanske bara är nu i början, jag antar att vi får se hur det går längre fram. Men just nu är jag faktiskt tacksam att ha dem som vänner.

Jag tar bort huvudet från fönstret och kollar på Mason. Han har lutat huvudet bakåt och hans ögon är stängda. För ett ögonblick mjuknar hela min kropp och jag kan inte ta ögonen från hans perfekta ansikte.

"Haven't your parents taught you not to stare" viskar plötslig Mason och öppnar ena ögat. Jag spärrar generat upp ögonen och känner hur det börjar hetta om kinderna.

"I didn't stare"säger jag och lägger armarna i kors över bröstet. Han skrattar till och nickar sakta med huvudet. Han stänger ögat igen och lutar huvudet bakåt. Jag vänder huvudet framåt och möter då Tyler blick. Han har höjt ena ögonbrynet och kollar mellan mig och Mason. Jag himlar med ögonen och försöker hitta en skön position att sitta i.

Jag vänder och vrider på ut sätet men kan inte hitta en tillräckligt bekväm ställning. Jag kollar tillbaks på Mason och ser att han nu andas jämnare och verkar mer avslappnad. Han har somnat. Försiktigt tar jag upp mina ben och lägger dom i hans knä. Direkt när jag har lagt upp andra benet och äntligen sitter bekvämt rycker Mason till och öppnar sömnigt ögonen.

"What the fuck Av?"säger han och gestikulerar mot mina ben.

"Your fault that you chose to sit next to me" säger jag och rycker på axlarna.

"We can change seats if you want" säger Tyler och riktar sig mot Mason. Jag tittar från Mason till Tyler och möter hans blick, han blinkar med ena ögat och lägger på samma flin som alla killar i det här gänget verkar älska att göra. Jag ler svagt mot honom och riktar sedan min uppmärksamhet mot Mason.

"No, it's cool" säger hårt han och blundar igen. Tyler rycker på axlarna och lutar sig tillbaka i sitt säte. Jag lutar huvudet tillbaka och försöker förtränga det ständig mullrande från bussen. När jag precis känner att jag är på väg att slumra till känner jag hur något börjar kittla mot mitt ben.

Jag öppnar ena ögat halvt och ser att Mason smeker mig på den bara huden som syns längst ner där mitt byxben slutar och upp på min vad. Han har fortfarande ögonen stängda och verkar inte tänka så mycket på vad han gör. Jag ler för mig själv men stänger sedan ögat och somnar sakta till ljudet av den dundrande trafiken. Om jag ska vara ärlig så hjälpte Masons beröring mig faktiskt att somna.

Herregud Avery, skärp dig...

**** 10 minuter senare ****

Jag vaknar av att någon klappar mig på axeln. Jag öppnar försiktig ögonen och möts av Masons perfekta ansikte framför mig. När han ser att jag är vaken åker hans läppar upp i hans signatur flin och hans hand glider ner från min axel ner längst med min arm och slutligen drar han den till sig. Jag känner hus rysningar sprids ner på min rygg ända u t till mina tår.

"We're here" säger han och nickar ut mot fönstret. Jag sträcker på mina ben och slänger sedan över dem till golvet. Utanför fönstret är vi omringade av en mängd olika stora träd med gröna blan och olika sorters blommor på. Några hundra meter ner går träden och jorden över till sand och vatten. Vid stranden börjar en gammal brygga som går ut mot det blåa vattnet och verkar ha byggts ungefär samtidigt som Leonardo da Vincis målade Mona Lisa.

Mason har redan gått ur bussen och det verkar som att jag är själv kvar. Jag tar min väska från bordet och går med snabba steg mot trapporna i bussen. När jag ska tagit sista steget ut ur bussen och ska börja gå mot den stor samlingen elever lite längre bort, krockar jag med någon som kommer springande från sidan. Jag slår i huvudet i personens axel tappar lätt balansen och trillar baklänges på rumpan.

"See where the hell you go" väser jag och reser mig upp. När jag rest mig upp ser jag att Tyler står och håller sig för sin axel. Opss.

" No need to be mad princess" säger han mjukt och ler ett oemotståndligt leende. Jag suckar men ler försiktigt tillbaks. Utan att säga något mer slänger han ena armen runt mina axlar och vi går tillsammans mot resten av klassen. Jag himlar med ögonen när jag ser att alla kollar på oss och viskar saker till varandra när vi kommer gående.

Jag bryr mig inte om dem tror att jag bara är ännu en av killarnas leksaker. Då får killarna göra sig redo för att bli besvikna, för att jag kommer inte låta någon av dem komma så långt med mig. Det kan de göra på de andra lättlurade tjejerna, men inte på mig. Jag tag i Tyler arm och lirkar mig ur hans grepp och ska precis gå och ställa mig bredvid någon tjej i min klass när Tyler griper tag i min handled och drar mig mot de andra killarna.

" You are in the gang, so you are standing with us" säger han och puttar fram mig. När vi kommer fram till de andra håller Max och de andra upp händerna. Jag lägger huvudet på sned och ger osäkert Max en high-five och kollar sedan frågande på honom. Han skrattar och skakar sedan på huvudet.

"No, like this" säger han och slår ihop sin kupade hand med Mason. När deras händer möts ger dem ifrån sig en ljudlig klapp. Max kollar sedan menande på mig och håller återigen upp sin hand i samma position som innan. Jag höjer min hand i samma höjd och smäller sedan ihop den med hans. Precis som innan hörs en tydlig men inte lika hög klapp.

Jag ler stolt och gör sedan samma sak med resten av killarna. När jag har gått i tur och ordning ställer jag mig framför killarna och lyssnar på när vår idrottslärare Mr. Stewart berättar om alla möjliga faror som finns i skogen och vid stranden.

--------------------------------------

Nytt kapitel yeyyy

Vad tycker ni om det, kommentera och rösta bestii

Lave ya byee