The Day We Met

Kapitel 9

Don't be shy, comment on what you think 😊👀

                                                               ♕ A v e r y ♕

Jag har precis kört in på vår uppfart och låst moppen. Jag lägger tillbaka hjälmarna och ser till så att det inte har kommit några nya revor på mopeden. När allt ser helt ut vandrar jag upp mot dörren och stiger in.

"Hi honey, guess what!" ropar mamma och hoppar in i hallen. Hennes ansikte skiner upp i ett stort leende. Jag ler frågande mot henne och tar av mig skorna.

"What?" frågar jag och följer med henne in i vardagsrummet och sätter mig i soffan bredvid pappa. Likt som mamma har han också ett leende på läpparna och datorn i knät.

"We found a great place for you to stay at!" säger pappa och ler stolt mot mig. Min mage börjar bubbla av nervositet och spänning.

"Let me see!" säger jag och flyttar mig ännu närmare pappa och kollar över på datorn som han har riktat mot mig.

"The apartment is really close to school, and you get your own room. The owner had a time for you to co check it out tomorrow at five, so you can just take the bus after school and look at the place for yourself. Isn't it great?" Jag scrollar igenom bilderna på lägenheten och tycker mig känna igen uppbyggnaden av lägenheten. Kanske var det så någon av mina kompisar i New York som hade en sån typ av lägenhet.

"Yeah, it is a nice place, thank you" säger jag och kramar om min pappa.

"No problem, sweetheart" säger han och stryker mig över ryggen. Jag drar ifrån kramen och går över soffan till andra sidan och ger mamma en kram.

Efter ytterligare några kramar springer jag upp till mitt rum och skriver nyheterna till Maya. Hon fattar inte hur jag kan vara borta från min familj så länge. Hennes föräldrar och syskon har alltid varit tillsammans och har nog inte spenderat så mycket tid ifrån varandra. Så är det inte med mig. 

Jag ska inte säga att jag har en dålig relation med mina föräldrar, men när dem är borta så ofta som dem är, så blir det lätt att man inte känner så stort behov av dem längre. Sedan har jag ju alltid haft Alex också som har varit som en liten förälder till mig.

***

Bipp, bipp bipp, bipp

Jag öppnade sakta ögonen och glider ur min dröm. Jag vimlar med handen och når tillslut min mobil som jag råkar slänga ner på golvet och får tyst på larmet. Jag rullar ur sängen och går raka vägen till badrummet där jag tar en dusch och borstar mina tänder. Jag fönar håret och slänger på mig ett par håliga blåa jeansshorts med en vit crop top till, eftersom det ska bli väldigt varmt idag. 

Jag fixar min vanliga sminkning och springer sedan ner för trappan och in i köket. Alex har inte kommit upp än så jag ser till att fixa några mackor till honom och häller också upp en kopp kaffe till honom eftersom jag känner mig på bra humör.

När jag har ätit hälften av min macka och druckit upp hela koppen med kaffe, kommer Alex in och sätter sig på stolen framför mig.

"Thanks sis" säger han och hugger in på sin macka.

När Alex har ätit upp sin frukost, vilken inte tog så lång tid, tar vi på oss våra skor och beger oss ut mot moppen. Turen till skolan är väldigt fridfull, jag får tid att samla tankarna och komma ihåg eventuella prov eller inlämningar. Men allt för snabbt kör Alex in på skolans stora parkering och lämnar mig för att gå till sina egna lektioner.

Jag går ensam till mitt skåp och hämtar mina saker. Förvirrat tar jag upp mobilen och ringer Maya. Efter några signaler svarar Maya flåsande i mobilen.