Kapitel 15

82 4 2
                                    

                                                                ♕ A v e r y ♕

Aiden kör upp på en sandig parkeringsplats som utöver två andra bilar är tom. En stor del av mig vill bara fortsätta köra tills solen gått ner och den varma luften byts ut mot en klarare och mer svalkande vind. 

Men jag väljer att inte säga något om det utan tar bara av mig hjälmen och går av motorcykeln. Aiden drar också av sig sin hjälm och skakar sedan huvudet fram och tillbaka så att hans svarta vågiga hår går fraån sida till sidan och stannar tillslut framför hans gröna ögon. Jag vänder snabbt bort blicken så att han inte från chansen att ta mig på bar gärning.

Vi går sedan i tystnad ner längst den sandfyllda stigen som kantas av högt gulnat gräs. Jag stänger ögonen och drar ett djupt andetag så att mina lungor fylls av den salta luften. Vi når sedan tillslut en liten sandbacke där vi sedan slår oss ner och kollar ut på det fina vågiga vattnet. Ingen av oss försöker komma med något att säga, vilket inte gör något eftersom tystnaden är väldigt behaglig.

Aiden har tagit av sig jackan och lagt den bakom sig, vilket gör att man nu han se hans muskulösa armar och hur hans t-shirt spänns åt varje gång han flyttar sin arm. Aiden är inte lika pratglad som Mason, Mason kan alltid komma på något roligt att säga i sådana här situationer.

Vilket man kan tycka är både bra och dåligt. Aiden håller gärna hans känslor gömda under han solbrända hud och lång in under de mörka lockarna. Mason skulle nog ha kommit med en galen ideé som att hoppa i vattnet eller göra komma på en tävling där det är garanterat han som vinner. jag suckar för mig själv, varför sitter jag ens och tänker på Mason när jag har en sjukt snygg och omtänksam kille sittandes bredvid mig?

"Do you want to go swimming?" frågar jag med blicken fäst på de inkommande mörkblåa vågorna. Bredvid mig hör jag Aiden skrocka men slutar så fort han märker att jag är allvarlig.

"Oh, you were sirius. I would love to, but we don't even have swimsuits" säger han lugnt och ärligt. Ett flin har utan att jag märkt det formats på mina läppa. Aiden kollar på mig och spärrar sedan upp ögonen när han förstår vad jag har för lösning på problemet han kom med.

"No Avery, we met like a day ago" förklarar han med samma ton som man skulle gjort med en hundvalp som ville gå ut i trädgården under en regnig dag. Jag rynkar mina ögonbryn och vänder mig om mot honom så att mina händer nu vilar mot hans ben.

"What's the difference between swimsuits and underwear?" frågar jag seriöst. Han är tyst några sekunder innan han ger ifrån sig en suck.

"Fine, but you can't blame me if you get sick" säger han och ger mig ett gullig leende. Leendes reser jag mig upp och drar av mig mina skor. Det först när jag ska dra av mig min tröja som mina nerver kommer tillbaka. Mina kinder blir röda och det hjälper inte att Aiden står med tröjan i hans hans och små prickar är spridda över hans armar av kylan. Min blick färdas ner över hans bara överkropp och åker snabbt upp igen när jag inser att vi båda står och granskar varandra i tystnad.

Jag harklar mig lätt och drar sedan smidigt av mig min tröja och slänger den bredvid mina skor. den svala vinden smeker mig bara hud och får mig att rysa till. Lättat andas jag ut när jag ser att jag har tagit på mig min svarta bh och inte nån av mina tunna vita. 

Aiden har låtit byxorna glida till sanden och stiger lätt ur dem och slänger dom i högen med hans tröja och skor. Jag kollar sedan ner i marken means jag likt honom låter mina byxor falla ner till den fortfarande varma sanden. Jag tar sedan upp dem och lägger dem i högen med mina andra kläder.

The Day We MetWhere stories live. Discover now