Kapitel 8

90 4 0
                                    

                                                                 ♕ A v e r y ♕

"Thanks for driving me home" säger jag och öppnar dörren till Masons bil och går smidigt ur.

"Of course" säger han och vinkar innan han kör iväg och lämnar mig stående utanför mitt hus. Jag går upp mot dörren och drar ett djupt andetag innan jag går in för att konfrontera mina föräldrar.

"I'm home!" ropar jag i hallen och drar av mig skorna och går in i köket där mina föräldrar sitter och dricker kaffe.

"Oh, hi honey" säger mamma och kollar upp ur tidningen. Då kör vi.

"When were you going to tell us that you guys are leaving for God knows how long and that Charlie is staying here with us?" spottar jag ur mig och kollar sårat på mina föräldrar. Dom ger mig varsin förlåtande blick innan de kollar på varandra.

"Well, we're just going to be gone for a month or so, and we thought that since Charlie and Alex are friends and the conflicts you and him had have been resolved and you are on good terms again that it could be fun if he was here and didn't sit alone in a hotel room all day" säger pappa och ställer sig bakom mamma och håller om hennes axlar.

"But he's still my ex, we can't just forget what we had and act like nothing" säger jag och försöker hålla rösten hel medans lusten att berätta vad som verkligen hände tränger sig på och vill ut. 

"We're sorry honey, we should have asked you before, but there is nothing we can do now" säger mamma med ledsna ögon. Det finns inte ens chans att jag tänker stanna här och behöva lyssna på alla ursäkter och förlåtelser Charlie har att komma med, och dessutom behöva behöva gräva upp de känslorna och den sorg jag jag grävt ner och försökt glömma för länge sedan.

"Can't I find another place to stay then?" frågar jag i ett desperat försöka att slippa stanna här när Charlie kommer.

"There is this thing where you stay at someone's house or apartment and pay a sort of bill to the person you live with, I can do that. Please" fortsätter jag och kollar bedjande på mina föräldrar. Jag tror att anledningen till deras kommande svar beror på att de känner sig skyldiga till allt det här och vill gottgöra mig.

"Well, we guess that's fine honey, I can help you find a place to stay" säger pappa och mamma nickar som svar. Jag andas lättat ut och småspringer sedan fram och omfamnar mina föräldrar i en stor kram.

***

"Honey go to bed, I bet I can find a nice place without your help" säger pappa och puttar mig ur soffan. Vi har suttit i över en timme och kollar efter passande ställen för mig att stanna på. Jag gäspar stort och reser mig utan några protester och börjar gå mot trappan.

"Night dad" säger jag och går sömnig upp för resten av trappan. Jag går snabbt in i badrummet och borstar mina tänder tvättar av mitt ansikte.

Med slappa steg går jag ur badrummet och in i mitt mörka rum. Jag drar av mig mina kläder och byter om till en stor T-shirt. Jag slänger mig i sängen och bäddar ner mig i mitt täcke. Så fort jag stänger ögonlocken glider jag in i sömnen.

**Nästa dag**

Jag vaknar av att min mobil plingar till. Jag öppnar sömnigt ögonen och öppnar upp min mobil. Det är ett sms från Maya.

Maya - You want to go to the mall today?

Jag tänker snabbt igenom om jag har några saker planerade för dagen. Inget. Jag skriver till Maya att jag kan hämta henne vid hennes hus om ungefär en timme. När meddelandet är skickat hoppar jag ur sängen och drar upp mina gardiner. Egentligen hade jag behövt städa mitt rum idag, men min familj är van vid att det ser ut som ett bombnedslag på mitt rum. Även om jag inte har lyckats samla på mig så mycket grejer till mitt rum än så har jag ändå lyckats stöka ner det.

The Day We MetTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon