The Day We Met

Kapitel 11

                                                               ♕ A v e r y ♕

"So you don't need help with unpacking?" frågar Mason från dörrkarmen till mitt nya rum.

"No, I'm kind of a control freak, so I think I need to do it myself" säger jag och skrattar lätt. Jag sitter på golvet bland alla kartonger och håller just nu på att packa upp mina kläder och lägga in dem i garderoben.

"Okay then, I'm in the living room ordering pizza, which kind do you want?" frågar han och tar upp sin mobil ur fickan på sina mjukisbyxor.

"Surprise me" säger jag med ett lekfullt flin, han rycker på axlarna och går leendes bort från min dörr till vardagsrummet.

Jag tar fram ännu fler tröjor och lägger dem i en hög på golvet bredvid alla mina andra kläder, sedan staplar jag allt i två olika högar och börjar med att lyfta upp den ena med alla mina byxor och underdelar och lägger in dem i en specifik plats i garderoben, sedan hämtar jag alla mina toppar och lägger dem på det andra fria stället i garderoben.

När alla mina kläder är uppackade och har fått sin plats i garderoben tar jag fram alla saker till min säng och fixar med det till ljudet av musiken i mina hörlurar. Jag tog inte med mig alla mina kuddar, eftersom jag inte ska stanna här men än någon månad. Men det skulle inte kännas som min säng om jag inte tog med mig åtminstone två extra kuddar. Jag lägger min ljusslinga bakom sängen och pluggar in den i eluttagen som är bredvid sängen. Jag går bort till dörren och inspekterar mitt verk. Det ser faktiskt ganska mysigt ut. Jag tar fram min dator och laddaren, sedan sätter jag mig på min nybäddade säng och kopplar in laddaren i kontakten och sedan in i datorn.

Jag scrollar igenom pinterest efter nya ideér och sjunker helt in i min egen värld av musiken och alla bilder som rullar fram framför ögonen på mig. Så när någon lägger en hand på min axel hoppar jag en meter upp i luften och vänder mig skräckslaget runt. Jag drar ut hörlurarna ur öronen och slänger dem på sängen.

"Fuck you Mason, can you stop scaring me like that? Jeez" säger jag och kollade allvarligt på Mason, vilket bara gör att han skrattar ännu mer.

"The pizza is here, come on little mouse" Säger han och går ut ur mitt rum.

"Stop calling me that, I' not that short" det sista säger jag mer för att övertyga mig själv, men men. Jag pausar min musik och lägger mobilen i fickan. När jag går ut ur mitt rum möts jag av den ljuvliga doften av pizza. Jag går igenom den lilla korridoren och ut mot vardagsrummet där Mason har satt sig i soffan med två pizzakartonger framför sig.

"Can you get the drinks, they are in the fridge" säger han när jag kommer in utan att släppa blicken från TV:n. Utan att svara honom går jag ut i köket och hämtar två Cola burkar från kylen. Jag går tillbaka in i vardagsrummet och sätter mig i soffan bredvid Mason. Han har satt på någon fotbollsmatch(amerikansk). Jag lyfter försiktigt på ena pizza kartongens lock och kollar in på den nybakade skapelsen. Det var en kebabpizza. Med ett leende på läpparna drar jag kartongen mot mig och tar upp en slice och tar en stor tugga.

"You're lucky you took the right one, otherwise I would kill you" säger han och tar en tugga från sin pepperoni pizza.

"You wouldn't dare to kill me" säger jag för mig själv, men med den otur jag har hörde han vad jag sa och tar upp hela min pizzakartong med alla mina dyrbara pizzabitar. Han ställer sig upp och håller kartongen högt över huvudet.

"So what are you going to do now little mouse, huh" säger han och kollar utmanande ner på mig. Jag ställer mig på soffan och sträcker mig ut i försök att få tillbaka min middag.