Du är ett gift för mig - Noel Flike

73 - Elle

Tisdag 10 maj 2016
Jag har inte varit i skolan på två veckor nu. Det känns dumt att lämna mamma ensam i huset överhuvudtaget. Jag svarar inte heller på några sms från någon. Inte ens Noel. Förmodligen är det nu jag fuckar allt med honom. Men jag har inte direkt något annat val.

Då det inte är någon som handlar hemma längre är kylen tom för längesen så jag har gett mig själv uppdraget att handla idag. Jag borde ha gjort det medan alla var i skolan för att minimera risken att stöta på någon men jag ville inte göra det förens mamma sov.

Jag går ut ur butiken med två fyllda plastpåsar när någon ropar efter mig. Jag vänder mig om och där står Jonas.

"Hej, Elle." Säger han glatt och vinkar. Jag drar på ett ansträngt leende.

"Hej." Svarar jag.

"Du, jag vet om det där kontot på Instagram. Är det därför du inte är i skolan?" Frågar han osäkert. Jag skrattar.

"Nej, herregud, nej! Det är bara mycket du vet." Svarar jag. Han nickar förstående.

"Det är okej. Ta din tid. Behöver du skjuts hem?" Jag tvekar en sekund.

"Jonas, jag vet inte om det är en jättebra idé. Du vet, jag och Noel är typ tillsammans nu." Svarar jag lite osäkert. Han nickar.

"Jag förstår. Vi behöver ju inte göra någonting. Jag skjutsar bara hem dig och sen drar jag. Lovar." Svarar han med ett nytt leende. Jag skrattar lätt.

"Okej. Tack." Svarar jag och vi rör oss mot hans parkerade bil.

"Det är ju inte så långt härifrån till mig egentligen." Säger jag med ett skratt när vi väl sitter i bilen. Han ler.

"Nej, kanske inte, men du ska ju inte behöva gå hem med massa tunga påsar." Svarar han.

"Vad gör du ens här? Du bor ju för fan i gamla stan." Säger jag. Han skrattar.

"Helt rätt. Ska till en polare." Svarar han och jag nickar.

———

Jag låser upp dörren och kliver in i köket där mamma står med en flaska vin i handen.

"Vart tog du vägen? Jag trodde du skulle lämna mig som alla andra!" Ropar hon med tårar rinnandes nerför kinderna. Jag släpper ner påsarna i hallen.

"Förlåt. Jag drog bara och handlade." Svarar jag försiktigt.

"Sluta ta mitt ansvar. Sluta behandla mig som ditt barn. Det är jag som är förälder!" Ropar hon och dricker ur vinflaskan i hennes hand. Jag går fram till henne och försöker ta flaskan ifrån henne. "Sluta!" Ropar hon. Hon vägrar släppa flaskan och till slut får vi båda vin över hela oss. "Kolla vad du har gjort nu!" Ropar hon åt mig och slår flaskan mot min arm. Inte så hårt. Men tillräckligt för att jag ska få ett blåmärke.

"Du kanske borde börja bete dig som en förälder om du nu säger att du är det!" Ropar jag åt henne men innan jag hinner rusa från köket tar hon ett hårt grepp om min handled. Jag kvider till. Smärtan från alla såren på min handled är så brutal. "Aj!" Ropar jag i ren panik. Hon drar snabbt upp min tröjärm och kollar argt på mig.

"Varför gör du så där? Jag trodde du hade slutat!" Ropar hon.

"Och jag trodde du hade slutat dricka." Ropar jag tillbaks.

"Är allt bara ett skämt för dig? Du bryr dig inte alls om mig! Fattar du inte att jag mår dåligt? Till skillnad från dig så har jag känslor!" Ropar hon. Jag rycker loss min arm och stormar ut ur huset.