Du är ett gift för mig - Noel Flike

17 - Noel

Lördag 5 september 2015
Jag och Vera sitter bara tysta bredvid varandra i trappan ett bra tag. Jag tror vi väntar på Elle. Efter en lång stund hörs steg i trappan och när vi kollar bak möts vi av en extremt full Elle och den där blondinen som jag antar är Tim. Äckliga jävla Tim. Hon kan knappt gå själv. Han måste hålla i henne för att hon inte ska ramla. Hur fan kunde han ligga med henne när hon knappt är vid medvetandet? I ansiktet har han ett stort jävla flin.

"Elle!" Ropar jag och reser mig hastigt. Jag tar tag i hennes arm och Tim släpper henne. "Vad fan har du gjort med henne?" Ryter jag åt Tim. Han skrattar.

"Bara det bästa hon varit med om." Svarar han.

"Gå bara." Säger Vera och han lämnar oss med det där jävla flinet. "Hallå, Elle?" Säger Vera och tar tag i henne på andra sidan.

"Hej." Svarar Elle och vinkar slarvigt.

"Hur mår du?" Frågar Vera.

"Bara bra." Sluddrar hon som svar.

"Nej, vi ska hem." Säger Vera bestämt. Elle ler överdrivet med nästan helt stängda ögon.

"Neeeej." Gnäller hon. Vera suckar.

"Jo, kom, Elle." Säger jag.

"Åååh Noel, du är ju här! Du är så fiiiiin." Börjar hon för att sedan luta sig mot Vera. "Han vet väl inte att jag låg med han där andra?" Frågar hon i ett försök att viska. Jag suckar.

På något sätt lyckas jag och Vera få på henne på bussen. Det var inte lätt kan jag säga. Hon deckade varannan sekund och vi fick släpa på henne. När jag ska gå av bussen tar hon tag i min hand.

"Följ med oss." Säger hon, helt borta. Jag drar bort min hand.

"Nej." Svarar jag och går av bussen.

Chantelle, den mest fantastiska personen jag någonsin har träffat, låg med någon annan inatt. Visst, hon har inga skyldigheter till mig. Vi är ju inte tillsammans eller nåt. Men ändå. Jag trodde ändå att vi hade någonting. Jag trodde kanske att hon ändå kände någonting för mig. Eller jag hoppades i alla fall.