Fo(u)r you - Block B & BIGBANG

Kap 37 - Yu Kwon (juni)

Kapitel 37 - Yu Kwon (juni)

Varje morgon och varje kväll var de absolut bästa stunderna på varje dygn. Jag njöt av att få somna bredvid Sun Hye och jag njöt ännu mer av att vakna bredvid henne på morgonen igen. Att se hennes fridfulla ansikte bredvid mig gjorde mig alldeles varm i kroppen. Jag kunde med all säkerhet säga att det här var tjejen som jag skulle spenderade resten av mitt liv med. Förr var jag så tvärsäker på Sora men nu insåg jag vad äkta kärlek var men ändå kunde jag inte riktigt njuta av det jag hade tillsammans med Sun Hye på grund av Zico's ilska och även om killarna inte ville säga det högt längre så kunde jag se i deras ögon att dom var besvikna. GD hade ännu svårare att acceptera min vädjan om att förlåta mig. Vi hade knappt setts alls sedan Sora kom på mig med Sun Hye. Det var ändå lite mer än en månad sedan men GD protesterade i tystnad och han stöttade Sora genom det här. Jag förstod honom även om jag inte gillade att ingen ville lyssna på mig. Dessutom hade jag och GD varit vänner i så många år att det kändes förolämpande att han inte ville se mig i ögonen längre. Vi hade trots allt hängt ihop sedan 2004 medan han bara känt Sora sedan 2009. Jag hade så många att be om ursäkt och jag hade många som jag behövde prata med men överst på min lista var Sora och sedan GD. Zico låg trea på listan men han var också den som kunde bli svårast att prata med, han hade ett fruktansvärt humör och han var redan rasande på mig. Sun Hye lyckades övertala mig att ringa till Sora och be om att få träffas. Hon visste hur mycket jag plågades över hela situationen och det skadade min relation till resten av gruppen också, dessutom var det svårt att ha Sora som assistent när hon knappt ägnade mig en blick. När Sora pratade med mig handlade det bara om jobb och även då var hennes röst iskall och obrydd. Jag testade att skicka ett sms till Sora för att be henne träffa mig men när hon inte svarat på några timmar så ringde jag. Medan signalerna gick fram började jag vanka av och an i tvrummet. Signal efter signal tutade fram i örat på mig. Hon svarade efter fem långa signaler. Sora's röst fick mitt blod att isa till i kroppen på mig. Den var så drypande av hat och förakt att jag knappt kände igen sättet hon pratade på. Jag hade aldrig upplevt henne såhär förbannad förut och det skrämde mig. Efter många om och men gick hon med på att träffa mig men hon var noga med att påpeka att hon inte hade många minuter över till mig. Jag blev inte direkt förvånad över hennes kyliga attityd men jag önskade innerligt att hon kunde sluta hata mig och istället försökte se det från min sida. Jag hade inte skött det snyggt, nej. Men jag hade inte haft något annat val än att älska Sun Hye. Det fanns åtminstone en person som gillade att mitt förhållande med Sora var slut. Zico. Han hade inte lämnat hennes sida en enda gång och jag började tro att dom aldrig mer skulle gå att säras på. Sora verkade trivas i hans sällskap, väldigt mycket. De gånger Zico inte följde efter henne så var det hon som följde efter honom. Skulle Zico följa med henne när hon kom för att möta upp mig? Dom kunde helt enkelt inte vara utan varandra och trots att jag inte borde störa mig på det så kunde jag inte låta bli att känna en enorm irritation över det. Det irriterade mig att dom två kom så bra överens. Det irriterade mig att just Zico var personen som tog hand om henne. Hade det varit GD eller B så hade jag inte brytt mig lika mycket men att just Zico älskade Sora fick mig att se rött trots att jag inte kände på det sättet för Sora längre. Jag ruskade på huvudet och sköt tankarna åt sidan. Dom kunde göra mig knäpp. Jag sneglade istället mot klockan när jag lämnade tvrummet för att åka till platsen som Sora bestämt. Att hon just valt den avlägsna parken gjorde mig inte direkt förvånad. Det var aldrig mycket folk där men ändå tillräckligt offentligt och öppet för att vi inte skulle kunna börja bråka högljutt. Det tog mig bara fem minuter att köra dit, kanske hade det varit smartare om jag gått. Jag spanade efter Sora och tio minuter efter mig klev hon ur en svart bil som tillhörde YG Entertainment. Tillsammans med henne kom Zico, jag blev inte ens förvånad utan snarare irriterad. Han såg arg ut och hans händer var djupt nerstuckna i fickorna, jag gissade på att Sora bett honom hålla sig utanför vår konversation och det måste störa honom oerhört mycket med tanke på hur gärna han ville ha en anledning för att slå till mig ordentligt. Ibland ville jag nästan be Zico slå mig tills jag låg ner på marken, det hade på något sätt varit mer rättvist med tanke på hur jag behandlat Sora, men jag kunde inte förmå mig själv att be honom om en sån sak av någon anledning. Dom gick långsamt över parkeringen, mot min bil, och när dom var nära nog drog jag ett djupt andetag och lämnade bilen. Sora och Zico stannade tvärt när jag stannade vid bilens baksida med händerna i byxfickorna. Jag såg hur jobbigt det var för Zico att se mig. Han spände käkarna och jag kunde tydligt se hur han knöt nävarna.