Fo(u)r you - Block B & BIGBANG

Kap 38 - Sora (juni/juli)

Annyeong! <3

Förlåt för sen uppdatering men jag ligger i feber igen, denna jäkla förkylning vägrar släppa taget om mig. Kanske ska skriva en fanfiction om det (hahah!)

Hoppas ni blir nöja över kapitlet åtminstone, tack för att ni finns här. <3

Kapitel 38 - Sora (slutet av juni/början av juli)

Zico protesterade högljutt hela vägen från mitt rum och in till JiYong's rum. Han följde efter mig hela vägen och satte sig ilsket ner på JiYong's säng när jag ställde ner min väska på golvet. Jag gav honom en lång blick men han ruskade på huvudet, han tänkte inte finna sig i att jag sov borta en natt för att få rensa tankarna. Det handlade nog mest om att jag bett Zico hålla sig borta tills jag kom hem igen imorgon, det retade honom. Jag gick fram till sängen och ställde mig framför Zico och han lutade sin panna mot min mage med en enorm suck. Först ville jag krama om honom men det kändes intimt nog så jag stod bara där och väntade på att Zico skulle inse själv att vi inte kunde vara tillsammans varje sekund av varje dag. Slutligen rätade han på sig och tittade upp på mig. Det var svårt för mig att titta in i hans ögon, dom hade ett speciellt sug som var svårt att motstå. Trots att jag ville vända bort huvudet så fortsatte jag titta rakt in i ögonen på Zico. Han studerade mig länge innan han slutligen rynkade pannan. 

- Du kommer tillbaka imorgon, visst? Frågade Zico. 

Jag kunde inte låta bli att skratta till åt sättet han frågade på. Hans blick var osäker och orden lät lite skakiga. Vad trodde Zico om mig egentligen? Att jag skulle sticka iväg inatt när alla sov? Zico borde veta bättre än så. Jag var inte den som bara drog iväg, det var inte riktigt min grej. Han rynkade pannan igen när jag skrattade men det var svårt att hålla tillbaka skrattat.

- Såklart, log jag och rufsade om hans hår. 

- Okej, sa han med en suck. 

JiYong kom in i rummet med händerna i byxfickorna. Han frågade  roat om Zico hade gråtit klart nu eller om han ville ha en stund till på sig innan han kunde lämna mig ifred en natt. JiYong flinade brett mot Zico som grimaserade irriterat tillbaka. Jag visste att Zico menade väl, han ville bara hålla koll på mig men han var tvungen att förstå hur viktigt det var för mig att få en natt ensam. En natt någonstans där inte allt präglades av minnen med Yu Kwon. Zico reste sig bedrövat upp från sängen och bad mig ringa om det var någonting. Något sa mig att han skulle vara den som hörde av sig till mig ikväll. JiYong puttade igen dörren efter Zico och vände sig sedan om mot mig med ett lurigt leende. Jag rynkade pannan och frågade vad han höll på med. 

- Vad ska vi göra? Frågade JiYong uppspelt. - Film? Gå ut? Beställa mat? 

Jag tittade på JiYong en stund. Han verkade uppriktigt glad att jag skulle sova över, vilket jag verkligen inte trodde när jag ringde honom tidigare. Det var egentligen ingen stor grej men allt hade blivit så konstigt efter allt med Yu Kwon. Inte mellan mig och JiYong men mellan Yu Kwon och alla andra. B försökte hela tiden hålla uppe en stark fasad men jag hade hört honom prata med Zico på kvällarna, hela gruppen kände sig splittrad när Zico och Yu Kwon bråkade. JiYong pratade inte ens med Yu Kwon längre, han ignorerade honom totalt. Någonstans kändes det som att allt var mitt fel även om JiYong blev rasande när jag påpekat det. Jag kastades hela tiden mellan känslan av att vilja hata Yu Kwon för allt framtid och att gråta i ett hörn tills jag skulle somna av ren utmattning. Det var jobbigt att hela tiden kastas fram och tillbaka mellan känslor som jag inte ville ha. Jag ville bara gå vidare från det som varit.