Fo(u)r you - Block B & BIGBANG

Kap 13 - Sora (mitten av februari)

Kapitel 13 - Sora (mitten av februari) 

Jag lutade mig över Zico’s säng och tittade på honom medan han sov. Egentligen borde han vara vaken med de andra vid det här laget. Klockan var strax efter halv tio och dom skulle åka bort till arenan snart för att förbereda inför ikväll men det gick inte att få liv i honom. Jag hade diskuterat med Hyo och han tyckte vi skulle låta Zico sova en stund till, dom andra kunde börja utan honom i värsta fall. Jag klappade Zico på kinden. Han stönade och vände sig om. Han såg väldigt fridfull ut när han sov. Inte lika spänd i ansiktet. Om det inte vore för att han var sån skitstövel och för att jag jobbade för honom hade jag säkert kunna tycka om honom mer än jag gjorde. På ett helt annat sätt. Vi hade kunnat dejta men nu var han en skitstövel och jag jobbade för honom så allt sånt var totalt uteslutet och det hade det varit sedan början. Med en suck gick jag runt sängen för att försöka få liv i Zico. Han andades tungt. Jag satte mig ned på huk framför sängen och petade Zico på kinden. Ingen reaktion. Han var verkligen svår att väcka. Det var som att han inte ens märkte när jag rörde vid honom. Med en suck petade jag honom ännu en gång i kinden. 

    - Woo Ji Ho! sa jag högt. - Zico! 

Han ryckte till redan när han hörde sitt riktiga namn. Det var nog inte många, förutom hans familj, som använde det nu för tiden. Försiktigt öppnade han ena ögat och tittade jag på mig med trötta och lite rödsprängda ögon. Jag la huvudet på sned och frågade om han tänkte sova bort hela dagen med tanke på konserten ikväll. Zico stönade och sträckte på sig. Det kändes lite genant att titta på hans nakna överkropp. Han måste ha vaknat till någon gång under natten för ta av sig lite kläder. Zico smackade med munnen och frågade, med sprucken och torr röst, vad klockan var.

    - Kvart i tio, sa jag lugnt. - Du..drack en del igår. Jag tror jag fick dig i säng vid fyra. 

Han drog handen genom det blå håret med ett triumferat leende. Zico satte sig upp och jag ställde mig upp i samma veva. Han sträckte på sig igen och rullade med axlarna, antagligen för att få bort lite av stelheten han fått från att sova konstigt. Jag återvända till att packa ned alla saker jag skulle behöva medan vi var borta på arenan medan Zico försvann in i badrummet. Det tog honom ungefär en kvart innan han kom ut igen, han såg fräschare ut och inte lika trött som innan. För en sekund möttes våra blickan. Det såg ut som att Zico hade något att säga men han förblev tyst. Istället bad jag honom skynda sig då dom andra redan åkt tillsammans med Hyo. Vi skulle bli tvungna att åka ensamma till arenan. Zico letade fram nya kläder som skulle passa för att träna på scen hela dagen. Han tog på sig ett par baggy sweatpants och en enkel t-shirt. På något sätt lyckades han ändå se minst lika bra ut som alltid och det retade mig. Vi tog hissen ned till lobbyn där Zico påpekade att han inte bara var vrålhungrig utan också törstig. Med en suck gick vi in i restaurangen där Zico tog lång tid på sig att beställa något att äta och dricka för att ta med sig. Jag frågade honom, lite diskret, om det var en bra idé att trycka i sig allt för mycket direkt när man vaknat efter allt han drack igår. Zico ignorerade mig totalt och beställde massor av mat. Vi satt inte i bilen förrän kvart i elva och då hade Hyo redan hunnit ringa mig två gånger för att skynda på oss och Yu Kwon hade skickat ett långt och oroligt sms. Det var svårt att trycka tillbaka känslorna för honom när han hela tiden fanns i närheten av mig. Han rörde vid mig ibland, som i förbifarten, och det fick min kropp att ila till. Vi kunde titta på varandra på ett sätt som skakade om hela mig. Jag såg att det påverkade honom också av att ha mig i närheten. När jag, oavsiktligt, la min hand mot hans arm eller rörde vid hans hår såg jag hur han tydligt rodnade lite och hans känslor speglades i ansiktet. Det var svårare än jag trott att hålla känslorna dolda. Jag ville krama om honom, kyssa honom och låta fingrarna vandra längst varje liten centimeter av hans hud. Yu Kwon kände nog något liknande. Det syntes i alla längtande blickar han skickade mot mig. Det var jobbigt. Jobbigare än att ta emot all skit från Zico. Han åt hela vägen till arenan och när vi kom fram till scenen skrek dom anda lyckligt av att se sin ledare. Yu Kwon tittade på mig med en orolig blick. Jag log och det fick honom att se avslappnad ut. Jag tog plats bredvid Hyo framför scenen för att iaktta killarna när dom tränade.