Fo(u)r you - Block B & BIGBANG

Kap 30 - Sora (augusti)

Kapitel 30 - Sora (augusti)

Sommarvärmen höll i sig trots att vi nästan kommit halvvägs genom augusti men hösten lurade bakom varje hörn även om vi än så länge lyckats undvika den. Jag såg upp mot himlen med en nöjd suck och studerade de vita molnen som seglade över den annars klarblåa himlen. Solen sken och det fick mig att kisa med ögonen. Klockan var närmare halv två på eftermiddagen och jag hade precis avslutat en hel förmiddag i studion tillsammans med Taeil, Jaehyo och B. Dom höll på att testa olika versioner av en nytt album som dom skulle släppa till våren om allt gick enligt planerna. Plötsligt ringde min mobil och jag blev inte förvånad över att se Zico’s namn lysa upp på displayen. Han hade, otroligt nog, börjat anpassa sig till mitt förhållande med Yu Kwon. Zico respekterade det och vi hade kommit varandra väldigt nära. Närmre än förut. Vi umgicks ofta utan att det blev konstigt, Yu kwon var inte orolig för Zico’s känslor längre. Det var en lättnad och gjorde min relation till Zico enklare. Jag svarade i mobilen utan att tveka och frågade hur länge det skulle dröja innan han var framme, min mage kurrade ljudligt som protest över hur seg Zico var. Han hade faktiskt lovat mig lunch och nu var jag äntligen klar och kunde följa med. Zico skrattade i telefonen och lovade att skynda sig så gott det gick. Vi la på efter ett snabbt samtal och jag började studera himlen igen. Jag njöt av solen och den härliga färgen på himlen. Det gjorde mig gladare och livet kändes mycket lättare. Jag saknade redan Yu Kwon trots att vi sågs senast imorse. Det gick inte att få nog av honom. Med ett djupt andetag slöt jag ögonen och tänkte på hans sned leende som han alltid log när vi vaknat upp på morgonen. 

    - Bu, sa Zico plötsligt bredvid mig och det fick mig att skrika till. 

Jag vände blicken från himlen och han började gapskratta åt min skräckslagna blick. Han visste hur lättskrämd jag var. Det var inte ett dugg roligt, han kunde ha gett mig en hjärtattack! Zico flinade brett mot mig och påpekade att det inte var bra för hyn att jag rynkade pannan hela tiden.

    - Fan också! Sa jag och slog till honom. - Du skrämde mig! 

Zico skrattade igen men bad om ursäkt. Han var verkligen en helt annan person än den jag träffade när jag började jobba för Block B. Det var inte bara Zico i sig som chockade mig, den största chocken av alla var när han berätta om JiYong. Dom hade blivit vänner igen efter att han sökt upp honom. Det var samma kväll som vi var ute på klubben, Zico hade plötsligt försvunnit och någon timme senare fick jag ett samtal av Seung Hyun som förvånat berättade om Zico och JiYong. Det gjorde mig såklart överlycklig, dom hade bråkat alldeles för länge och det var delvis det där hatet gentemot JiYong som fått Zico att bilda den hårda ytan. En mur som numera inte syntes till, alls. Zico frågade om jag var redo för lunch. Blotta tanken fick mig att få bråttom iväg, min mage gjorde uppror av hunger. Jag grep tag om hans arm och drog med honom över vägen. Zico följde lydigt med mig utan att protestera det minsta och jag släppte inte taget om armen på honom förrän vi stod utanför restaurangen som jag valt ut. Jag tittade nöjt på skylten som satt ovanför dörren och flinade sedan mot Zico som gnuggade sig på armen där jag hållit fast i honom. Han grimaserade mot mig och påpekade att han hade känslig hud. Jag himlade med ögonen och föste in honom genom dörren. Jag var hungrig och nu fanns maten inom räckhåll. Det tog mig bara några sekunder att bestämma mat medan Zico velade i flera minuter. När servitrisen äntligen lämnat vårt bord tittade jag nyfiket på honom och frågade vad han gjort hela dagen. Jag behövde inte ens gissa, han hade definitivt umgåtts med JiYong. Dom var nästan oskiljaktiga nu för tiden. Man kunde tro att dom försökte ta igen all tid dom förlorat under de fyra år som dom bråkat. 

    - Hängt med GD, svarade Zico med en axelryckning. - Vi spelade biljard. 

    - Han vann, konstaterade jag. - Det syns på dig.