Grottdykning

Kapitel 7

När dagens tid i grottan var över var alla trötta men glada. Under bussresan satt alla och förde diskussioner om allting som de hade sett i grottorna och tunnlarna. Tillbaka vid högkvarteret så gick alla genast för att äta middag. Sedan gick vissa till stranden vid högkvarteret, däribland John, Oskar, Frida, Tom och Jontte som på den korta tid de hade känt honom hade blivit en bra vän. De som inte gick till stranden blev kvar inne i högkvarterets byggnader. Inte många timmar senare var många trötta och gick tidigt på kvällsmål, för att därefter sedan gå och sova. Dagen hade varit tung även om den hade varit rolig och intressant, så ingen i grupperna hade problem med att tidigt få sömn.

Följande dag när grupperna kom till grottan inledde de genast, i mindre grupper, sökandet efter nya grottor och tunnlar. John, Oskar, Frida, Tom och Jontte höll sig på Huvudgrottans botten. Även Hans, Alina och Mona var där men de höll sig för sig själva. Medan de undersökte botten av grottan föll Johns blick flera gånger på några av de turkiska dykarna som höll vakt i närheten av dem. Han var glad över att inte behöva vara i deras kläder nu. Som han, Oskar, Frida och Tom hade konstaterat så är vaktskift jobbiga även då ingenting händer. För även då det inte händer något och man lätt får lust att slappna av eller till och med sova en stund så måste man hela tiden hålla sig vaken, skärpt och beredd. För stunden kändes det dock med letandet av nya grottor och tunnlar på samma sätt som under händelselösa vaktskift. John märkte att speciellt Jontte började bli uttråkad mot slutet av de första två timmarna i grottan. Även Oskar, Frida och Tom hade under den tid som de hade simmat längs med halva botten av Huvudgrottan sett uttråkade eller frustrerade ut. Ingen av dem såg sprickor eller andra tecken på att någonting var gömt under botten. Och när de simmade tillbaka till Lägergrottan såg de på Hans, Monas och Alinas miner att de inte heller hade haft någon tur på sin sida av Huvudgrottans botten.

Under den första pausen hade ingen någon ny upptäckt att berätta om. Alla satt och åt lunch, som bestod av färdiga portionspåsar som man hällde vatten i, medan de i mindre grupper diskuterade. Även några turkiska dykare hade paus då och de var inte alls imponerade av portionspåsarna.

"Jag har aldrig ätit nötkött som har smakat ingenting", muttrade en manlig turkisk dykare och tittade ner i sin påse. "Och förstås skulle första gången det händer måsta vara vid ett tillfälle som man verkligen behöver extra energi".

"Energi får vi från dem", sa en annan manlig turkisk dykare som läste näringsinnehållet på sin påse. "Men gott är det här inte". "Ordentlig mat, både i mängd och kvalitet, skulle verkligen behövas".

"Och därefter en sväng till The Crown".

"Jag gillar hur du tänker".

"Ursäkta", sa John som åt nära männen tillsammans med Oskar, Frida, Tom och Jontte. "Inte meningen att tjuvlyssna på er, men vi hör era diskussioner och började fundera på att gå och äta ordentlig turkisk mat". "Vet ni något bra ställe inne i stan?".

"Inte så långt ifrån högkvarteret finns områden med gott om turkiska restauranger", svarade en av de turkiska dykarna. "Om ni hoppar av bussen just före den lämnar stan, alltså före den sista sträckan till högkvarteret, så kommer ni ha gott om alternativ".

"Okej", sa John och nickade. "Tack så mycket för svar".

"Vad är förresten The Crown?", undrade Tom.

"Det är den bästa klubben i stan", svarade den andra turkiska dykaren. "Om det är ett ställe ni ska besöka åtminstone en gång under er vistelse här så är det ". "Och som svar på det jag ser att du undrar, tonåringar slipper också in dit fram till en viss tid på kvällen".

"Det låter ju bra", sa Tom och nickade gillande. "Vi lägger det på minnet".

Efter lunchpausen och en stunds väntan fortsatte dykandet. Hans, Mona och Alina hade under pausen sagt till Claus att de ville byta plats att undersöka med någon annan mindre grupp. Istället för dem fick fyra av de vuxna medlemmarna i Tysklands grupp undersöka ena halvan av Huvudgrottans botten. John, Oskar, Frida, Tom och Jontte valde att fortsätta på samma ställe och de fick sällskap av Tia och Alice. De simmade åt olika håll nästan fast i botten. Vid ett skede simmade Tom så pass nära att han nästan skrapade sig på en stalagmit. Sådana fanns det en del av på deras halva av botten.