Grottdykning

Kapitel 10

Under natten lyckades John få sömn trotts det senaste dygnets händelser. Och han hade också sovit rätt bra. Men det första han kom att tänka på när han vaknade och såg sig omkring var Fridas ord i grottan dagen innan. Klumpen i halsen och värken i bröstet kom snabbt tillbaka. Oskar och Tom vaknade kort därpå. De märkte genast att John inte var på humör att prata så de sa bara hastigt och tyst "god morgon". John svarade "god morgon" tillbaka. Redan det krävde ansträngning och efter det sa han ingenting medan de gjorde sig färdiga att gå ner till matsalen, vägen dit och under den tid som de åt morgonmål. I matsalen var det nästan helt tyst. De hörde några yngre flickor prata vid ett bord nära dem och Tom hade märkt att Frida, som satt ensam vid samma bord som dagen innan, pratade med någon i telefon. Av de som var med i grottorna var det flera som tittade på John. Vissa kastade sporadiska blickar på honom, vissa tittade hela tiden på honom. Jontte kom och satte sig vid deras bord. Han nickade mot John, Oskar och Tom som nickade tillbaka. Jontte åt det lilla han hade tagit att äta medan de andra åt det sista som de hade kvar att äta. Tia kom till deras bord en stund senare.

"Är ni redo att åka iväg till grottorna?", frågade hon extra glatt och energiskt.

"Det är vi", svarade Oskar lika glatt tillbaka. Tom och Jontte nickade. De förstod att Tia var extra glad och utåtriktad för Johns skull. Och det hjälpte i alla fall lite. John såg aningen gladare ut.

"Det kommer att bli roligt", sa han och gav Tia ett snabbt leende.

"Perfekt", sa Tia. Hon såg sig omkring. "De flesta från våra grupper är färdiga eller snart färdiga, så ni kan gå efter er utrustning". "Men såklart ingen brådska med det".

"Vi kommer om en stund till bilvägen", sa Oskar. Han, John, Tom och Jontte steg upp från bordet och förde iväg sina brickor. Medan de gjorde det kunde de se Tia säga något till Alice som hade gått fram till henne. Alice nickade och gick sedan till Fridas bord. De såg Frida titta på Alice medan hon satte sig ner mittemot henne. Och Frida lät henne sitta där. De såg henne inte säga något men hon schasade inte heller bort Alice från bordet. De misstänkte att Tia hade bett Alice att vara med Frida så att hon inte skulle vara ensam. Och medan de gick ut ur matsalen fångade Oskar Tias blick och såg frågande ut. Tia nickade. Hon hade bett Alice att vara med Frida. Och det fungerade i alla fall för stunden.

Under bussresan blev John mera pratglad med Oskar, Tom och Jontte. De märkte även de gånger som de hastigt tittade åt Fridas håll att hon pratade med Alice. Och hon såg aningen gladare ut. De märkte även att många andra i bussen såg lättade ut över att Fridas humör nu var bättre. Och också i grottan var stämningen på alla sätt bättre. John klarade av att fokusera på dykandet mycket bättre än dagen innan och Frida, som hela tiden var tillsammans med Alice och två kvinnliga svenska mästerdykare, var också mera fokuserad nu en dagen innan.

Efter att de dagen innan hade hittat ett par andra mindre kristaller som var lösa och dolde en fortsättning på en tunnel och en mindre grotta på ett par diameter hade gruppledarna gjort beslutet att de skulle titta närmare på större kristaller i Huvudgrottan och i andra större grottor under vattnet. Vilket gav resultat snabbt. Efter att ha simmat vid kristallerna i Huvudgrottans tak i bara några minuter kände Andreas och Fredrik att en av de större kristallerna var lösare än de andra. De vinkade åt andra som var i närheten att simma till dem.

"Den är inte mycket lös men till skillnad från de två kristallerna närmast tunnlarna till havet så rör den sig lite om man rör den tillräckligt kraftigt".

Karim, Tia och Claus turades om att känna på kristallen och också de kände att den rörde sig en aning.

"Det är tur att de flesta av oss är här, för det kommer ta tid och energi att få loss den där", sa Claus.