Grottdykning

Kapitel 8

Johns och Fridas uppträdande hade filmats, och flera på högkvarteret såg videon under kvällen och följande dag. Redan på vägen till morgonmålet var det flera barn, ungdomar och vuxna som kom och berömde dem för deras uppträdande. Och också i matsalen var det flera som kom till deras bord och berömde dem, bland annat deras övriga gruppmedlemmar.

"Fantastiskt sjunget", sa Tia som hade en video av deras uppträdande uppe på sin telefon. "Jag borde också ha kommit dit igår".

"Jag också", sa Alice. "Är ni på väg dit för att sjunga igen någon kväll?".

"Inga löften", svarade John. "Räkna inte med det". Han vände sig mot Tom. "Och dig håller vi koll på hela tiden nästa gång vi är där".

"Så då var det inte ni som lade era namn på listan, utan Tom?", frågade Tia.

"Jag skulle aldrig sjunga frivilligt", sa Frida och skakade på huvudet. "Du vill inte veta hur jag vanligtvis låter".

"Så därför såg ni så nervösa och överraskade ut i början", sa Tia.

Alice vände sig mot Tom. "Tack för att du skrev upp dem igår", sa hon.

"Det var menat som ett skämt, men blev istället det bästa sånguppträdandet jag någons har hört", sa Tom.

"Det var det verkligen", sa Jontte och tittade från honom till John och Frida.

Även i bussen på väg till grottorna pratade alla om Johns och Fridas uppträdande. Och när de steg av kom Hans, Alina och Mona, som dittills inte hade pratat med någon annan än deras egna gruppmedlemmar, fram till dem.

"Vi såg en video från igår kväll av er två", sa Alina. "Ni sjöng jätte bra".

"Jag har aldrig sett något liknande", sa Hans.

"Fantastiskt", sa Mona.

John och Frida tackade för kommentarerna. De märkte båda att andra runt omkring dem var överraskade över att Hans, Alina och Mona hade kommit och pratat med dem. Och ännu mera överraskade blev de av att de i grottorna blev mera pratglada med både dem, och med Oskar, Tom och Jontte. Under den tiden som de var i vattnet var de alla åtta tillsammans. De började med att undersöka den grotta som John, Oskar, Frida, Tom och Jontte hade hittat dagen innan med Tia och Alice. Medan de simmade till den kunde John se att två kvinnliga turkiska dykare tittade på honom och Frida. Och när de kom fram till grottans öppning simmade dykarna från sina vaktposter till John och Frida.

"Ni två sjöng igår på klubben", sa en av kvinnorna. "Det var helt otroligt".

"Om man bara hade varit på plats själv", sa den andra kvinnan. "Redan i videon var det magiskt".

John och Frida gjorde tackande gester med händerna då två manliga turkiska dykare simmade fram till dem. Det var samma dykare som de hade pratat med dagen innan om klubben.

"Vi kom inte fram till er igår när vi var på plats, så grattis en dag i efterskott till ett otroligt uppträdande", sa en av dem.

"Det var en ära att vara på plats och höra det", sa den andra och sträckte fram en hand mot John.

John och Frida skakade hand med dem i turordning och sedan simmade de ner i grottan. När de såg de andra höjde de ursäktande sina händer. Oskar och Tom som var närmast dem skakade på huvudena samtidigt som de med ögonen försökte säga "ingen fara". Hans, Mona och Alina nickade mot dem. Oskar pekade på alla en i taget och en plats i grottan att simma till. När han hade gett alla en punkt att undersöka simmade de till sina punkter. På väldigt kort tid hade de fått hela grottan undersökt och började simma ut ur den. När John som simmade sist hade den sista metern kvar till Huvudgrottan stannade han upp. Ur ögonvrån såg han något som såg ut som en spricka. Han vände sig åt vänster. Det var en spricka. Något låg gömt bakom den i början av tunneln. John tittade upp. De andra tittade på honom. Han pekade på sprickan. Oskar och Jontte simmade närmare. Och märkte den också. De nickade mot de andra och pekade på sprickan. Under tiden tog John fram en sprängladdning som han placerade i sprickan. Han aktiverade den och simmade i säkerhet med de andra. Efter explosionen syntes öppningen till en tunnel. John simmade in i den. De andra tittade på Frida. Hon pekade frågande på sig själv. Oskar, Tom och Jontte visade alla ok-tecknet medan Hans, Alina och Mona nickade. Frida simmade in i tunneln efter John. De simmade bredvid varandra och tittade på väggarna. Mindre grottmålningar fanns på väggarna bredvid dem. Runt målningarna stack en del steniga spetsar ut mot dem. John vände blicken framåt. Tunneln höll på att bli smalare och de såg att stalaktiterna och stalagmiterna ökade i antal. Frida visade åt John att han kunde simma framför henne. Han visade ok-tecknet och fortsatte framåt. Frida väntade tills han var ett par meter framför henne och sedan fortsatte hon efter honom. Nu fanns det inga målningar på väggarna eller något annat av intresse. John kunde en bit framför dem se slutet på tunneln. Han tog ett par kraftigare armtag fram till den. Han kunde inte se någon spricka. Och ingen stenhög, eller någon större sten, under sig som potentiellt kunde dölja någon fortsättning på tunneln. Han visade åt Frida att det var slut på tunneln nu. Hon visade ok-tecknet och började simma baklänges. John följde efter på samma sätt tills de var i den bredare delen av tunnel, och då kunde vända sig om och simma den sista sträckan bredvid varandra. När de kom ut ur den såg de Andreas, Fredrik och två kvinnliga svenska dykare simma ifrån Oskar, Tom, Jontte, Hans, Alina och Mona. Hans vände sig mot John och Frida, och viftade åt dem att följa efter honom. De simmade alla efter Hans till grottan som de vuxna tyska dykarna hade hittat. Både John och Frida märkte att flera av de turkiska dykarna som höll vakt fäste blickarna på dem. Ingen kom fram till dem men John och Frida kände att dykarnas blickar följde dem tills de var utom synhåll. I grottan gjorde de på samma sätt som i den föregående och undersökte varsin del av den. Inga tecken på någon dold fortsättning. Före de simmade ut tittade Oskar på den meter långa öppningen ifall det skulle ha funnits någonting där. Det fanns det inte så de simmade alla ut. Frida pekade uppåt mot en tunnel. Andreas, Fredrik och de kvinnliga svenska dykarna hade aktiverat en sprängladdning i början av tunneln som kort därpå exploderade. Och när grupperna var på matpaus och berättade om skiftets upptäckter berättade Andreas att de hade hittat två nya mindre grottor som var nästan fast i varandra.