Not the one I want to be [foscar 1]

Kapitel 17

Felix perspektiv:

Även fast det är svårt så måste jag hålla mig undan från Oscar i skolan. Det har gått några dagar sedan den där första, extremt pinsamma kyssen och jag och Oscar har hållit kontakten pratat varje dag.

Jag drar tröjan över huvudet och drar en hand genom håret, det är skola och för Oscars skull så ska jag vara där. Han bad mig flera gånger innan han lyckades övertala mig. Jag har än så länge lyckats ignorera Alex och Lukas men jag gissar att det inte kommer funka nu om de båda kommer till skolan idag.

Jag går ut från mitt rum och plockar på mig min mobil och nycklar på vägen. Eftersom jag råkar vara något sen så skyndar jag mig så mycket jag kan.

När jag väl kommit till skolan går jag till mitt skåp och plockar fram de böcker jag behöver för lektionen. Oscar går förbi mig och ler. Jag ler tillbaka mot honom och stänger mitt skåp för att följa efter honom till klassrummet.

Dagen går fort och sista lektionen är snart slut. Jag har behövt undvika Oscar för det mesta under dagen för att slippa skapa problem med Alex och Lukas.

Läraren, Kurt Åkesson, säger åt oss att vi kan plocka ihop våra saker och avsluta för dagen. Han hälsar oss också trevlig helg då det är fredag idag. Jag och resten av klassen lämnar klassrummet så fort som möjligt och den underbara känslan av helg fyller mig. Lukas och Alex lämnar skolan utan att ens prata med mig eller försöka tvinga mig att gå på någon fest i helgen.

I stället står Oscar, den enda människan på jorden som jag vill göra sällskap med, och väntar på mig med sidan lutad mot hans skåp och med hans vackra leende på hans läppar. Just det leendet som får mig att tappa kontrollen om mig själv ett ögonblick. Just det leendet som jag bara måste besvara.

"Är du klar?", skrattar Oscar och jag nickar direkt när jag upptäcker att jag kan ha råkat stirra på honom lite väl länge.

"Bra, då går vi", svarar han glatt och räcker fram handen mot mig, jag tar lyckligt emot den och hand i hand lämnar vi skolbyggnaden för den här veckan.

Jag blir lycklig när jag tänker på Oscar, att han är så här glad som jag aldrig sett honom tidigare, och ännu bättre, att det är jag som har fått honom lycklig.

Vi stannar utanför Oscars hus, där jag omfamnar honom i en kram, som jag släpper för att försegla våra läppar. Oscar släpper kyssen och kollar in i mina ögon.

"Vad är det, Felix?", frågar han oroligt. Jag ger honom en blick som att jag inte har en susning om vad han pratar om. "Kom igen, Felix jag vet att något är fel", envisas han och jag suckar djupt.

"Alex och Lukas", säger jag kort och drar handen genom håret. Oscar kollar frågande på mig och tvingar mig att berätta mer i detalj.

"De är inte överförtjusta i dig direkt och jag vet inte vad de skulle göra mot dig eller mig om de fick reda på att vi typ...dejtar", förklarar jag och Oscar ger mig en lugnande blick som visar att han förstår mig.

"Då ligger vi väl bara lågt med det ett tag", säger han glatt som att det är det minsta problemet i världen, vilket det kanske också är i hans liv.

"Vi löser det på något sätt, okej Felix? De ska inte få förstöra vår kärlek", säger han hoppfullt och kärleksfyllt och nu förstår jag verkligen det uttrycket, kärleksfyllt. För de orden som kommer ut ur hans mun är fyllda med kärlek.

Typ ett av de längsta kapitlen som jag skrivit på länge. Och ja, det heter kapitlen. Jag googlade eftersom min svenska typ suger haha.

Tack för alla de fina kommentarerna jag fått på sistone, det ger mig verkligen en boost att jag ska skriva så mycket jag kan.

Love ya!

/Elli