Kapitel 9

462 34 0
                                    

Felix perspektiv-

Jag mötte Alex iskalla blick men jag bara höjde på ögonbrynen.

"Ni båda är alldeles för fulla, gå hem", sa jag och Alex började gå iväg med Lukas haltande efter sig. När jag hade sett till så att de båda hade gått iväg så närmade jag mig Oscar försiktigt.

"Är du okej?", vad i helvete är det för fråga Felix? Du frågar en kille som nyss blivit slagen av två fulla idioter om han är okej.

Oscar nickar försiktigt, som om han var rädd för mig. Det skär i mitt hjärta att veta att han var det men jag kunde ju inte direkt skylla på honom, så som jag har behandlat honom.

"Jag borde gå", sa jag och vände mig om för att gå.

"Jag har ingen nyckel", säger Oscar kort och jag kan höra på hans röst hur pinsamt han tycker att det är. Jag vänder mig om mot honom igen.
"Ingen telefon heller", fortsatte han och pekade på huset bakom sig.

"Följ med mig då", sa jag och ångrade mig direkt. Han tycker säkert att jag är jätteskum.

"Pappa kommer hem om någon timme eller så, jag kan vänta", säger Ocsar och kollar ner på hans fötter.

Han hare bara på sig mjukisbyxor, en hoodie och converse, han kommer ju frysa ihjäl.

Jag tar ytterligare ett steg fram mot honom och räcker fram min jacka.
"Här, det är kallt".

Jag vänder mig om för att gå igen.

"Tack, Felix", säger Oscar och jag ler för mig själv. Det är denna person som jag vill vara, den snälla som hjälper Oscar.

Men samitidigt är det ju svårt att bara börja om när jag redan fått titeln 'skolans badboy'.

Jättekort kapitel, men ni får stå ut.

Tycker ni att det är bättre med flera korta kapitel oftare eller vill ni ha längre och inte lika ofta?

/Elli

Not the one I want to be [foscar 1]Onde histórias criam vida. Descubra agora