Not the one I want to be [foscar 1]

Kapitel 18

Oscars perspektiv-

Mobilen som jag hade lagt på sängen vibrerade och jag hoppade till utav det plötsliga ljudet i det annars knäpptysta huset. Jag plockade nyfiket upp den för att se vad det var, inombords höll jag tummarna för att det var ett meddelande från Felix. Och det var det också.

"Ska du med på fest ikväll?", stod det och jag låste upp mobilen för att svara.

Jag skrev att jag inte kunde just ikväll, men innan jag skickade iväg det ångrade jag mig och svarade "Okej" istället.

"Jag hämtar dig vid åtta❤️", svarade han nästan direkt och jag blev varm inombords. Fånigt egentligen, men jag kunde inte låta bli.

Jag stängde telefonen och la mig raklång över sängen. Min blick fastnade på det vita taket och tankarna vandrade iväg. De flesta handlade om Felix, men även om pappa och om mamma. Mina ögon tårades och jag blinkade bort dem, så de rullade ner för mina kinder.

Om hon bara var här nu.

Om hon bara levde och kunde vara här hos mig. För jag behöver henne. Pappa behöver henne.

Jag fördrev tiden med att duscha och byta om, och strax efter att jag blev klar ringde det på dörren. Jag öppnade dörren och möttes av Felix leende. Jag log varmt mot honom innan jag klev ut ur huset och låste dörren bakom mig.

Nyckeln stoppade jag ned i fickan medan vi började gå längs med gatan till det hus där festen skulle äga rum. Ljudet av musik nådde oss långt innan vi kom fram och jag kände ett rus genom hela kroppen, nu ska jag ha kul.

Felix tog min hand i sin innan vi gick in.
Musikens rytmiska dunk slog emot oss högre än innan när vi gick in i huset. Ett leende drog i mina läppar medan jag skyndade på stegen mot dansgolvet och drog Felix bakom mig. Jag började hoppa i takt ned musiken och Felix log ett lyckligt leende mot mig. Han följde mina rörelser och nu stod vi båda och hoppade och viftade på armarna mitt på dansgolvet.

"Jag behöver något att dricka, kom", sa Felix och tog tag i min hand igen innan han drog ut mig från folkmassan. Jag följde efter honom ut till köket där flertal spritflaskor och plastmuggar var uppradade på ett helt vanligt köksbord.

Felix tog en av flaskorna och hällde upp dess genomskinliga innehåll i två plastmuggar. Han räckte mig den ena och jag tog emot den och halsade innehållet. Det brände i halsen och jag kunde gissa att det var starkt. Felix gjorde samma sak med sin mugg innan vi började gå tillbaka mot dansgolvet.

På väg tillbaka träffade vi Ogge, som var i sällskap av en kille med svart, krulligt hår och stora bruna ögon. Ogge presenterade honom som Omar för mig, men antagligen så har Felix och denna Omar träffats förr. Det kunde i alla fall jag tolka på det glada hälsande de gav varandra.

Omar började prata lite smått med Felix, och jag kände direkt igen hans dialekt som göteborgsk.

Ogge försvann iväg när han såg någon som han förmodligen kände igen, och vad jag kunde se så drog han iväg henne till dansgolvet. Det var en halvlång tjej med blont hår, hon hade en tajt rosa klänning och höga klackskor. Ogge såg ut att njuta av hennes sällskap.

Vilket gjorde mig lyckligare än jag redan var. Felix har erkänt sina känslor för mig, jag har träffat Omar, som troligtvis kommer att bli en bra framtida kompis och Ogge har hittat en tjej som han är lycklig med. Och då är jag lycklig, när de jag bryr mig om är lyckliga.

Okej. Omg. Sorry.
Det här är hemskt.
Jag vet inte ens vad jag kan säga.
Uppdatering blev det i alla fall.
Aja, ses❤️

/Elli