Not the one I want to be [foscar 1]

Kapitel 25

När jag öppnade mina torra ögon lös solen starkt in genom fönstret. Jag sträckte fram armen för att ta tag i den varma kropp som förväntades ligga bredvid mig, istället slog mina armar i den kalla, hårda madrassen och ett högt stön lämnade mina spruckna läppar.

Jag blev medveten om ljudet av duschen och fågelkvittret utanför fönstret. Jag vände mig så jag låg på rygg och lyssnade efter när Oscar stängde av duschvattnet. Snart stängdes det av och kort där efter kunde jag höra hur dörren till badrummet låstes upp, och hur den stängdes igen efter att Oscar klivit ut ur rummet.

Hans knarrande fotsteg lämnade hallen och han smög nu in i sovrummet, antagligen trodde han att jag sov och han ville inte väcka mig. Jag kunde urskilja hans siluett mot det soliga fönstret när han drog på sig klädesplagg efter klädesplagg. Min blick landade hela tiden på hans bara hud, där djupa sår hade skurits. Det gjorde ont i mitt hjärta, men jag såg det som en möjlighet att kunna gottgöra honom.

Slött satte jag mig upp på sängen och Oscars blick hamnade direkt på mig. Jag kom ihåg att jag var naken, och lyckades snabbt få på mig min allt för lilla morgonrock som låg i fotändan av sängen. Den räckte mig halvvägs ned på låren och ungefär till armvecken i ärmarna. Ett skratt lämnade Oscars mun när han såg mig och lite småsurt lufsade jag ut i köket för att fixa frukost.

Mamma hade varit här under veckan och hon hade lämnat en hel del frukt efter sig, så jag bestämde mig för att göra en smoothie och sen fick det bli de frallor som blev över från igår.

Oscar kom ut till köket, iklädd en utav mina hoodies och mjukisar. Han hjälpte till att duka det lilla bordet och snart satt vi båda ner och åt.

"Jag behövde verkligen detta", mumlar jag mellan tuggorna och Oscar kollar lite halvt oroligt på mig. Jag kollade ner i bordet i nån sekund innan jag bestämde mig för att berätta för honom.

"Jag vet inte hur länge mamma och pappa kommer stå ut med varandra". Oscar bet sig i läppen och kollade på mig medlidsamt.

"Det löser sig", sa han uppmuntrande och kysste mig på kinden.

"Annars flyttar jag hit", sa jag och log. Det blev tyst en stund medan vi åt vår frukost. Det ända ljudet som kunde höras var fåglarnas eviga kvittrande.

"Du Felix", Oscar var den som bröt tystnaden. Jag kollar upp på honom och ler. Han harklar sig för att fortsätta.

"Jag vill inte att vårt förhållande förblir en hemlighet", säger han och rörde om i yoghurten med skeden. Jag höjer ögonbrynen och ger honom en förvånad blick då det var vad jag trott han ville hela tiden.

"Okej", sa jag och tog hans hand.

"Tillsammans tror jag vi kan klara det, Felix", sa han och våra läppar förseglades i en kärleksfull kyss.

Okej, jag bestämde mig för att vänta ännu ett kapitel innan 'the action' börjar. Mest för att jag tycker Felix och Oscar är urgulliga tillsammans :').

Jag kommer börja skriva på 'Lonley', då den kommer innehålla korta kapitel som går bra att skriva på samtidigt som denna.

Jag publicerade första delen nyss, kika in den!!

Love ya❤️

/Elli