Not the one I want to be [foscar 1]

Kapitel 29

Värmen som slog emot mig när jag öppnade dörren till stugan kändes efterlängtad och välkomnande. Jag kunde höra röster inne från vardagsrummet men de båda tystnade när jag stängde dörren bakom mig. Oscars ansikte dök snart upp i dörröppningen som ledde in till vardagsrummet och köket och snart stod även Klara där. Oscar skannade av min kropp med sin blick för att se om de hade skadat mig medan Klara frågade hur det hade gått.

"De verkar ha köpt det", svarar jag glatt medan jag fortsätter dra av mig ytterkläderna. Jag hänger upp jackan bredvid dörren och går fram till Oscar. Jag drar in honom i min famn och drar in doften av hans hår.

"Jag är så glad att du är okej", viskar han och jag stryker honom över ryggen med mina kalla händer. Jag släpper kramen och påminns om pistolen i min byxficka. Av någon anledning vill jag inte att Oscar eller Klara ska se den, jag vill inte oroa dem med det faktum att både Alex och Lucas äger vapen.

Klara kommer fram till mig och oväntat omfamnar hon mig. Först förstår jag inte varför men när det går upp för mig att hon och Ogge har en speciell relation kramar jag henne tillbaka. Det är klart att hon är orolig över vad som har hänt honom.

När vi kommit in till vardagsrummet och satt oss ned är hon den första som frågar om Ogge var där. Jag nickar tyst och berättar inga detaljer som hur illa däran han var. I stället  berättar jag om festen imorgon och alla tre kommer överens om att det var det perfekta tillfället att rädda Ogge. Jag kan se på både Klara och Oscars kroppsspråk att de är trötta.

"Du kan få sova här om du vill", säger jag till Klara som ler ett tacksamt leende mot mig. Jag följer med henne upp på övervåningen för att hjälpa henne att bädda och plocka fram kläder som hon kan låna. Jag räcker henne ett par mjukisbyxor och en blå t-shirt.

"Tack", säger hon och tar emot kläderna innan hon sätter sig ned på den nybäddade sängen, "allt kommer lösa sig Felix, efter imorgon kommer allt bli bättre", fortsätter hon och jag möter hennes vackra blick. Ett leende tar form på mina läppar och jag stryker henne försiktigt över benet. Utan att veta riktigt vad jag gör lutar jag mig framåt och lämnar en fjäderlätt kyss i hennes panna. Jag reser mig upp efter det och lämnar rummet med ett enkelt 'godnatt'. Jag går snabbt ned för trappan och in till vardagsrummet där Oscar väntade, iklädd endast kalsonger. Han sitter ned på soffan och pillar med någonting i hans händer. När jag närmar mig är han snabb med att lägga undan det innan han möter min blick.

Jag sätter mig bredvid honom och drar in hans nakna överkropp i min famn. Mina fingrar stryker försiktigt bort en hårslinga ur hans ansikte innan jag kysser honom mjukt. Han besvarar min kyss och hans händer letar sig in under min tröja för att ta tag i kanten och dra den över mitt huvud. Jag släpper kyssen försiktigt och kollar in i hans blåa ögon. Jag drar av mig mina byxor och lägger dem på golvet bredvid sängen innan jag kryper ned under det varma täcket. Oscar lägger sig tätt intill mig och mina armar letar sig runt hans smala kropp. Jag borrar in mitt ansikte i hans bakhuvud och efter en stund kan jag höra hur hans andetag blir tyngre och jag drar slutsatsen att han har somnat.

Jag kan höra hur Klara vrider och vänder på sig på övervåningen. Även fast jag inte vet något om henne känner jag på mig att hon är en bra vän, och det var nog också därför Ogge föll för henne. Hon är speciell på ett väldigt vackert sätt. Det lilla jag vet om henne och hennes personlighet känns speciellt och jag funderar en kort sekund om jag någonsin träffat en tjej som henne förut. Svaret som dyker upp i huvudet är utan tvivel nej.

Jag sluter mina ögon och försöker rensa alla mina tankar, vilket bara slutar med att jag tänker alldeles för mycket. Återigen tänker jag igenom den plan vi kommit fram till tillsammans, när jag, Alex och Lucas är på festen ska Klara och Oscar bryta sig in och hämta Ogge. Det är en så simpel plan, men så mycket kan ändå gå snett. Ett felsteg och någon dör, för jag tvivlar inte en sekund på att varken Alex eller Lucas skulle känna någon skuld om de satte en kula i någons huvud.

Okej, asså det är så nära nu! Jag hoppas ni tyckte om kapitlet och att ni röstar & kommenterar!

/Elli