Secret In Love| Fogge

Kapitel 1 ~B

|Felix Pov|

-Asså fan dig Ogge! Säger Omar och knuffar till honom.
-Ey! Omar, ta't lungt med grabben. Säger Oscar och hånskrattar.
Jag står kvar och rör inte en muskel. Denna vidriga skolkorridoren är så tyst, dom blåa och röda skåpen, den ödsliga korridoren är så fridfull av tystnad och tomhet.

-Felix? Varför gör du inget! Mumlar Omar.
-Förlåt då? Säger jag medans jag hjälper Ogge upp på ben.
-Mucka inte med oss. Okej? Säger jag och Ogge nickar som svar innan han springer iväg.

-Så? Nöjda nu? Mumlar jag innan jag springer efter Ogge.
-Ogge! Snälla vänta! Jag springer efter och hittar honom vid cykelstället.

-Vad vill du Felix... Säger han tomt.
-Jag vill be om ursäkt. Mumlar jag.
-Varför? Du är bara en dryg unge som alla andra i våran klass! Säger han och jag ser hans ögon tindra i solljuset. Vänta lite.. Flörtade jag nyss med Ogge i mina tankar?
Jag skakar bort tanken och återgå till samtalet.
-Nej.. Jag är inte dryg... Jag är rädd, rädd för att Oscar och Omar ska skada mig.. Mumlar jag.
-Synd, för gjort är gjort. Säger han och går sin väg.
***
Jag går hem och slänger min väska på golvet. Varför ska det vara så svårt att skaffa vänner? Just nu vill jag bara dö, typ.
Jag går till köket och ser genast massa vinflaskor ligga överallt på golvet.

-Mamma? Säger jag och kollar förbryllat runt i lägenheten.
Mamma kommer in till köket.
-Vafan vill du då? Mumlar hon.
-Mamma, du är full... Säger jag och kollar ner på golvet.
-Då du är en challare nu också? Säger hon och slår mig på kinden. Jag brister ut i ilska och slår till henne lika hårt.
-JÄVLA MISSHANDLARE! DU LOVADE ATT SLUTA DRICKA BITCH!
Jag springer in till mitt rum och låser snabbt dörren.
Så snabbt jag kan plockar jag upp mobilen från bakfickan och letar fram Ogge i min kontaktlista och ringer honom.

-Hej det är Ogge? Säger han.
-Hej.. Uhm.. Kan vi prata lite? Mumlar jag.
-Visst, men ta det snabbt. Säger han.
-Min mamma slår mig, men jag älskar henne. Så.. Skulle jag kunna typ bo hos dig? Säger jag och suckar.
-Uhm... Okej? Men uh.. Kom när du vill, nyckeln ligger under krukan... Får han fram.
-Måste gå nu. Herrå! Säger Ogge och lägger på.
Jag packar min grejer och låser upp dörren.
-Var ska du nu snprunge? Säger mamma från badrummet.
-Jag ska bort, bort från dig. Säger jag innan jag smäller igen dörren bakom mig och kutar ner från trapphuset till den smala trottoaren.
"Allt är så rörigt.. Varför?"
Jag går sakta mot Ogges hus och knackat på, men ingen öppnar.
Nu kommer jag ihåg, dom ligger under krukan. Jag lyfter på krukan och plockar upp nycklen. Då ringer min mobil och jag svarar föraiktigt när jag ser vem som ringer. "Mamma".
-Hej.. Mumlar jag.
-Älskling! Förlåt att jag skrek åt dig! Får hon ut ur sin förbannade mun.
-Du slog mig, du skrek åt mig, du lovade att sluta dricka. Säger jag snabbt och lägger på.

FÖRLÅT FÖR KORT KAPITEL, LOVAR ATT SKRIVA LÄNGRE NÄSTA GÅNG 💗 ~B