Kapitel 17~ B

95 7 0
                                    

Felix Perspektiv|

"Vad menar du?" Säger jag och kollar konstigt på honom.
"Felix.. Var var du igår kväll?" Frågar han och lägger armarna i kors.
"Va?"
"Jag är seriös Felix."
"Du kommer få veta förr eller senare..." Säger jag och går där ifrån. Raka vägen hem, jag visste att min lägenhet var liten. Och att ett djur inte skulle trivas här, men jag var ensam.. För ensam...
Dörren stängs med en smäll och jag lägger mig i soffan, tårarna trycker bakom ögonlocken och en liten droppe av saltvatten rinner ner från min röda kind.
Han vet inte vad jag går igenom..
Jag går mot djuradoptionen i rask takt. Väl framme ser jag fullt med hundar, katter, hamstrar mm. Ingen av djuren dör passade mig. Jag bestämde mig för att kolla någon annanstans och på vägen till tassar och morrhår ser jag en smal, livlös hund.
Jag plockar snabbt upp den i famnen och den rucker till.
"Den lever" Tänkte jag och log ett svagt leende.
Jag går hem med den smala hunden i min famn, när jag kolla hunden i ögonen ser jag mig själv.. En ensam person utan framtid, men det verkar ändra sig för hunden. Kan det vara detsamma med mig då?

FÖRLÅT FÖR JÄTTEKORT KAPITEL OCH DÅLIG UPPDATERING, MEN JAG MÅR INTE SÅ BRA ATM OCH HAR INTE ALLTID TID ATY SKRIVA NU NÄR JAG SKA TILL STALLET OFTA OCH SÅ, MEN JAG ÖR INTE DÖD 💕

Secret In Love| FoggeDonde viven las historias. Descúbrelo ahora