Secret In Love| Fogge

Kapitel 12 ~A

Ogges Perspektiv|

Jag ler stelt mot honom. Detta är ett känsligt ämne. Jag vet men jag behövde berätta för honom. Jag är stolt över dig. Och förlåt. För det jag sa innan", mumlar han. "Du är inte alls misslyckad. Du är underbar, omtänksam, snygg. Ogge du är perfekt." Jag kollar länge på honom och känner hur det tåras i ögonen.
"Jag vill bara att du ska veta det", säger han innan han trycker sina läppar mot mina.

Jag smyger in genom dörren, jag stannade hos Felix resten av dan och mamma måste vara orolig. Med lätta steg går jag in på mitt rum utan att bli upptäckt. Jag orkar inte med en massa bortförklaringar nu.
Jag lägger mig ner på sängen och kollar upp på taket.
"Du är inte alls misslyckad. Du är underbar, omtänksam, snygg. Ogge du är perfekt."
Med dom meningarna somnar jag.

Nästa dag...

Jag går ner till köket där mamma sitter.
"Oscar!! Vart var du igår?" säger hon och reser sig upp innan hon snabbt går fram till mig. Hon drar in mig i en kram.
"Jag var hos en kompis bara", säger jag och ler mot henne. Mamma vet inte om att jag egentligen inte har några vänner, men jag kan inte säga att jag var hos min pojkvän på sjukhuset.
"Okej, men ring nästa gång Oscar", säger hon. "Vill du ha macka?"
"Visst", säger jag och ser när mamma plockar fram smöret. "Jag kan göra det själv." Mamma skrattar.
"Det är okej, jag är på bra humör", säger hon och ler. Jag kollar på henne. Senast hon var såhär var innan pappa lämnade henne. När hon var kär...

Senare på dagen gick jag till sjukhuset igen. Jag får fram till receptionen.
"Felix Sandman, vet du vart han är?" säger jag snabbt med ett leende på läpparna. Hon kollar på datorn en liten stund innan hon svarar mig.
"Han skrevs ut imorse", mumlar hon. Jag nickar lite lätt innan jag vänder mig om och får ut. Varför har han inte ringt mig? Jag går längs trottoaren när jag ser en siluett längre fram på gatan. Felix. Han rusar fram till mig och kramar om mig.
"Hej", säger han och jag ler.
"Hej" Han släpper taget om mig och tar min hand.
"Ska vi hem till mig, ingen är hemma", säger han jag kysser hans läppar snabbt.
"Visst", säger jag och vi börjar gå.

Halvvägs dit så ser vi ett gäng killar stå längre fram på vägen. En av killarna känner jag igen. Omar. Jag stannar och kollar förskräckt ner på mina skor.
"Ogge? Vad.." frågar Felix när han ser gänget. "Ogge, jag skyddar dig." Jag kollar på honom och tar ett hårdare grepp om hans hand. Felix börjar lugnt gå och jag hänger efter.
"Nämen här kommer bögarna!" ropar Omar och alla skrattar. Jag kollar ner i marken när vi går, men för att inte visa mig svag så tvingar jag mig själv att kolla upp.
"Lägg av Omar", fräser Felix. Jag kollar på Omar. Han flinar och kollar på mig.
"Hej Ogge", säger han och jag sträcker på mig.
"Hej", säger jag så stadigt jag kan.
"Vilka är detta?" muttrar Felix. Jag söker desperat efter en väg mellan gruppen men de står mitt på trottoaren vilket gör det omöjligt att gå förbi dom.
"Du har inget med det att göra", säger han. En lång brunett kille går fram mot mig och kollar på mig.
"Härlig kille du har.." säger han tar ett hårt grepp om min handled innan han drar mig ut ur Felix grepp.
"Låt honom gå", fräser Felix. Killen kollar på mig innan han lägger sin fria hand på mig höft. Jag kollar ner i marken.
"Låt honom gå!!" Felix går snabbt fram till killen men några andra killar knuffar undan honom.
Killens hand förs ner till min rumpa och han klämmer till. Ett ofrivilligt stön slinker ut ur min mun och killen flinar.
"Sexig jävel..." viskar han i mitt öra och jag ryser. Omar går fram till Felix som kämpar mot de starka armarna som håller fast honom.
"Bara låt honom gå!" säger han. Killen som håller fast mig skrattar bara innan han lägger sin andra hand på min midja. Han lutar sig fram och kysser mina läppar. Jag drar mig bakåt men han håller ett fast grepp om min nacke. Felix skriker till. Killen slutar att kyssa mig.
"Din pojkvän verkat inte gilla detta", mumlar han och torkar bort en av mina tårar som befinner sig på min kind. Jag svarar honom inte utan kollar bara ner på marken. Han drar mig närmare och drar upp min haka.
"Vi gör honom ännu surare", säger han innan han trycker sina läppar mot mina ännu en gång. Jag känner hur mina kinder blir blötare av alla tårar. Killen tar ett fast grepp om min rygg och drar mig närmare.
"Nu Felix..." säger Omar. "Kan du skrika." Killen som höll för Felix mun släpper och jag ser Felix gråta.
"Inte skrika? Okej..." Killen slutar kyssa mig och för hans hand till mina byxor. Han låter handen vila på mitt lår.
"Vi ses Felix", säger Omar innan han går iväg. Killen som håller på med mig lyfter upp mig och börjar gå.
"Släpp mig!" skriker jag och sparkar honom vilt. Killen ler innan han släpper mig, men han trycker mig hårt mot en vägg, innan han lutar sig fram.
"Ring mig... Annars så händer det något med Felleboy. Säger du något till någon så händer samma sak", viskar han och trycker en lapp i min hand innan han kysser min hals och går.
Jag faller ner på marken och snart känner jag Felix kropp bredvid min.
"Ogge!!" säger han. Han omfamnar mig och jag lutar huvudet mot hans bröstkorg. "Du skakar..." Han tar ett tag om min hand. Jag vill inte ringa killen... Men jag måste. Och jag får inte säga till någon...

-

Ogge!! omg jag känner mig hemsk som skriver detta. :(( ~A