Secret In Love| Fogge

Kapitel 14 ~A

Ogges Perspektiv|

"Ja, varför skulle jag ringa?" mumlar jag. Han skrattar lågt innan han fortsätter.
"Möt mig vid Plattan. Ikväll. Klockan 6", säger han och lägger på. Jag pustar ut, men oron kommer snabbt tillbaka.
Vad kommer han göra? Jag vill inte tänka på det.
Sen slår tanken mig vad som just hade hänt. Jag sätter mig på golvet och ett sorgset läte lämnar mina läppar.
"Förlåt Felix.." mumlar jag. Jag torkar förgäves bort tårarna med tröjärmen. Sakta reser jag mig upp och börjar gå till hallen. Jag tar på mig en tunn jacka och mina Convers innan jag öppnar dörren och går ut. Vinden blåser rätt i mitt ansikte. Kommer Felix och mitt förhållande hålla? Med gråten i halsen svänger jag in på gatan till Plattan. Jag vill inte, men jag har inget val.

Augustikylan lägger sig över Stockholm och det minskar folk för varje timme.
Varför jag är där så tidigt?
Jag ville ha lite friskluft efter allt som har hänt. Jag sitter på en tom bänk när jag känner en hand på min axel. Jag stelnar till.
"Hej Babe", viskar han i mitt öra. Jag kollar på honom och han ler mot mig.
"Jag glömde säga mitt namn, jag är Axel", säger han och sätter sig bredvid mig.
"Vad vill du mig?" frågar jag när han stryker undan det hår som fallit över mina ögon.
"Jag vill ha dig..." säger han tyst och lägger sin han på mitt lår. Jag känner gråten trycka bakom ögonlocken.
"Varför?" mumlar jag och biter hårt ihop käkarna. Han skrattar och kollar på mig.
"Minns du inte Ogge?" säger han. "När vi var 14..." Jag skakar på huvudet.
"Jag minns inget av dig..." säger jag. Axel flinar.
"När vi var 14, när du gick på den andra skolan", säger han. "Jag var så jävla kär i dig Ogge. Men du valde Hampus före mig." Då slår minnet mig. Axel, Hampus. De minnen jag har förträngt. De minnen jag vill glömma.

Jag kollar på Hampus som kommer gåendes i korridoren.
"Hej Oscar", säger han och kysser mig.
"Hej", mumlar jag mot hans läppar.
"Hur mår du?" frågar han och ler mot mig.
"Bra, nu när du är här", säger jag och ler. Han skrattar lite innan han tar min hand.
"Du? Ska vi äta? Bara du och jag ikväll", säger Hampus. Jag ler ännu större.
"Som en dejt?"
"Som en dejt", mumlar han. Han lutar sig fram och jag känner hans andetag puffa mot mina läppar.
"Okej, middag ikväll", säger jag och han kysser mina läppar snabbt.
"Eyy? Hampe??" Jag vänder mig om och ser Axel komma gåendes. En av Hampus kompisar.
"Ja?" ropar han tillbaka. Axel vinkar åt honom att komma och han kollar ursäktande på mig.
"Hos mig, klockan 8. Ikväll", säger han snabbt innan han går.

Jag knackar på dörren och steg hörs strax innan Hampus öppnar dörren. Jag ler snabbt innan jag kysser honom.
"Hej", säger han. Hampus drar in mig i huset in och vidare till köket. Bordet är dukar med ljus och rosor.
"Åh Hampus..." säger jag och kollar fascinerat på den fina dukningen.
"Allt för dig", säger han.
Vi äter maten Hampus har lagat och vi prata ivrigt med varandra, men något var annorlunda än de andra middagarna vi haft. Det var spänning i luften. Jag kände de. Vi dukar av och blåser ut ljusen innan vi går in i vardagsrummet där godis och choklad står uppdukat på ett fat.
Vi sätter oss ner och sätter på en film. Vi sitter tätt intill varandra och jag lutar huvudet mot hans axel. Helt plötsligt så pausar Hampus filmen och kollar allvarligt på mig.
"Hampus? Vad är det?" frågar jag och tar hans hand. "Älskling?" Han fortsätter att kolla på mig länge.
"Du gör mig orolig..." Han suckar innan han äntligen öppnar munnen.
"Jag vet inte om jag kan göra detta mer", säger jag och det tåras i hans ögon. "Jag kan inte låtsas älska dig, för det gör jag inte Ogge..." Jag flämtar till.
"Inte längre", mumlar han. Jag flyttar mig bort från honom.
"Hampus..." mumlar jag. Han suckar.
"Jag gör slut med dig Ogge", säger han. Jag reser mig snabbt upp. Innan jag går ut i hallen och klär på mig innan jag går ut.
Han älskar mig inte mer...

Jag torkar bort tårarna.
"Ogge... Har du glömt?" säger Axel och då slår tanken mig.
"Var det du som fick honom att...? När du ville prata med honom?" säger jag snabbt. Axel skrattar.
"Såklart det var jag..." säger han. "Hur skulle jag annars få han att lämna dig?" Han kysser mig hårt och slarvigt innan han drar upp mig på benen.
"Ska vi hem till mig?" frågar han och tar ett hårt grepp om min hand. Han drar mig närmare.
Jag vill verkligen inte, men jag har inte något annat val.
"Okej..."
-
Det har blivit många kapitel den senaste tiden. Men hoppas de e ok.
Och tack till snart 700 reads. <333 Omg tack asså.;** ~A